A/N: Kommentarer får mig att uppdatera fortare, bara så ni vet. ;)

Disclaimer: finns i alla tidigare kapitel.

On with the show!

--

Slamret av bestick mot porslin och högljudda diskussioner vid Slytherin-bordet skulle ha kunnat slå lock för öronen på vem som helst, men Draco märkte inget av detta. Han såg med rynkad panna på brevet han hade fått av sin mor. I det korta meddelandet som stod på pergamentet berättade hon att hon hade fått alldeles speciella nyheter och att hon behövde få träffa honom så fort som möjligt i Hogsmeade. Mellan raderna kunde han läsa att hon var exalterad, vilket var ovanligt för den kyligt oåtkomliga Narcissa. Han undrade om hon hade skrivit till Dumbledore om lov för honom att lämna Hogwarts-området, men det lät inte så. Vad kunde det finnas för nyheter som var så viktiga att de behövde träffas? Det kunde väl inte vara så att… Nej, han bad en snabb bön om att det inte skulle vara så. I så fall borde det väl ha funnits någon antydan om det i brevet.

Utan att säga ett ord till varken Crabbe eller Goyle slank han iväg från bordet och skyndade ut ur matsalen. De såg förvånat efter honom, men ryckte på axlarna och fortsatte att slafsa i sig maten i stora tuggor. De skulle säkert mötas i uppehållsrummet senare, tänkte hans två stora kumpaner.

Han gick med snabba steg till sovsalen och bytte om. Våren hade kommit för ett tag sen, men eftersom det nu var eftermiddag och han inte visste hur lång tid deras samtal skulle ta, så tyckte han att det var bäst att ta lite varmare kläder på sig. Kvällarna var fortfarande kalla. Han satte sig på sin grönbäddade säng några minuter och försökte att samla tankarna. Det enda ljudet kom från några svagt tickande väckarklockor på byråerna som stod bredvid sängarna. För bara en stund sen skulle han ha njutit av tystnaden i det tomma rummet, men nu gick den honom bara på nerverna. Han var allt för rastlös för att finna den vilsam.

Harry satt fortfarande och åt middag då han såg Malfoy skynda iväg med grubblande ansikte. Han undrade för sig själv om han hade fått dåliga nyheter, men hans tankar avbröts av att en uggla landade framför honom med ett paket. Det var litet, knappt större än hans hand och med ett enkelt brunt omslagspapper. Han skulle just till att börja öppna det då han såg en lapp sticka ut. 'Öppna detta då du är ensam.' stod det med vacker feminin stil. Han log lite för sig själv och hans båda vänner såg misstänksamt på honom.

"Vad är det där för något?", frågade Ron nyfiket. Han sträckte på nacken för att försöka se bättre från den motsatta sidan av bordet.

"Jag vet inte.", sade Harry svävande och reste sig för att gå till sin sovsal, som han visste att skulle vara tom under middagen.

"Det är säkert en kärleksdryck från någon beundrarinna.", hörde han Hermione fnissa innan han gick ut ur matsalen. Han skrattade lågt för sig själv.

När han kom in i Entréhallen såg han Malfoy komma upp från fängelsehålorna, den här gången med ytterkläderna på. Den svarta manteln med grönt foder på insidan böljade bakom honom. Han såg fortfarande grubblande ut. Nej, såg han inte mer orolig ut, eller rent av nervös? Det verkade som om han inte alls lade märke till Harry, för rätt som det var så gick han rakt in i honom. Bara en lätt puff, men han såg i alla fall upp på honom.

"Potter.", sade han som en uttryckslös hälsning. Hans ansikte blev med ens neutralt och av den tidigare oron syntes inte ett spår.

"Malfoy.", hälsade Harry tillbaka med ett snett leende, samtidigt som han granskade honom uppifrån och ner. Han lade märke till ett halssmycke med formen av ett snirkligt D runt hans hals. "Lite tankspridd idag?"

Draco log lite och ryckte på axlarna. Sedan gick han runt honom och började gå mot ytterdörren.

"Hey, Draco!", ropade Harry efter honom. Den andre vände sig om i pur förvåning över att han hade använt hans förnamn.

"Det finns en dörr där framför dig. Se upp så att du inte går rakt i den!", log den mörkhårige och blinkade med ena ögat.

"Tack för varningen, Harry!", sade Draco och räckte ut tungan innan han försvann ut. Harry hörde hur han skrattade lågt för sig själv innan han stängde dörren.

Harry log och började gå mot Gryffindor-tornet. Han hade faktiskt börjat gilla Malfoy efter det där snöbollskriget. Numera kom det bara nästan vänskapliga gliringar ur munnen på dem och när de möttes i korridorerna kunde de inte låta bli att knuffa till varandra på skoj. Han var fortfarande på strålande humör när han satte sig ner på sin säng och började öppna den mystiska presenten. När han såg vad som fanns inuti kunde han inte låta bli att flämta till av förvåning. En sprucken tekopp? Det måste vara Dobby som fått för sig att överraska sin gamle vän. Inte förrän han nuddade den och det var för sent förstod han vad det egentligen var för något. En flyttnyckel… Rummet började snurra omkring honom och det ilade till av rädsla i hans mage. Det var mörkt där han landade. Helt becksvart. Han reste sig försiktigt upp med hjälp av en fuktig stenvägg som fanns bredvid honom. Fingrarnas grepp slant på den slippriga ytan. Knappt hade han hunnit komma upp på fötter innan han fick ett kraftigt slag i sitt bakhuvud. Det sista han var medveten om var hur hans kropp segnade ner på den hårda marken igen.

Draco skyndade iväg mot det Piskande Pilträdet. Hela tiden såg han sig nervöst omkring. Goyle hade upptäckt tunneln av misstag då han hade försökt sätta sig ner under trädet och fallit rakt igenom. Draco kastade en sista blick omkring sig för att se till att ingen såg honom och smög sedan ner i tunneln. Han var fortfarande orolig över vad hans mor skulle ha för 'speciella nyheter', men humöret hade i alla fall lättat lite av mötet med Potter. Efter att ha sett att han inte hade dömt vare sig honom själv eller hans far, kunde han inte låta bli att ha högre tankar om honom. Nu var han nästan villig att erkänna för sig själv att han gillade den där ärrpannan.

Efter en stund var han ute på gatan i Hogsmeade. Med avsmak kände han doften av mull från kläderna. Han hoppades att den skulle försvinna efter en stund ute i friska luften. Han såg sig omkring efter sin mor och det tog inte lång tid innan han hittade henne. En nästan febrig blick glödde i hennes ögon och hon såg onekligen uppspelt ut. Hon drog med honom till en ostörd plats innan hon berättade med ivrig röst. Hennes långa hår vajade i den svaga vårvinden.

"Draco, min lilla vän. Det är dags nu. Ikväll ska du få göra testet för att få bli Dödsätare! Din moster Bellatrix har ordnat allt. Det ska bli en överraskning för Mörkrets Herre. Du kommer att bli stor, Draco. En av de största!", svamlade hon medan hon tog ett stadigt tag i honom och transfererade dem till Dödsätarnas mötesplats.

Hans ansikte bleknade och han mådde illa av hennes avslöjande. Det var som han hade befarat. Hans inre skrek att han inte ville, men han visste att det inte var hans beslut längre…

--

Ron och Hermione gick in till pojkarnas sovsal för att prata med Harry efter att de hade ätit klart. Den unga häxan hade redan börjat på en monolog om vilka uppgifter de hade till dagen efter, men hon tystnade när hon såg att den de sökte inte var där. Hon suckade vid tanken på att det skulle hinna bli ännu senare innan hon var klar med rättningen av de båda killarnas läxor. Att de aldrig hade lärt sig poängen med att börja i tid!

"Jag kunde ha slagit vad om att han skulle öppna paketet här.", sade hon med rynkad panna. Hon gick fram till hans säng och tittade på omslagspappret som hon hade fått ögonen på. "Vad konstigt."

Ron gick fram till henne och sade skrattandes "Han är säkert tillsammans med någon tjej och pysslar med… Ja, du vet." Han blinkade. "Han kommer säkert tillbaka så småningom."

Hermione rodnade lite och började hastigt prata om vilka regler det gällde för sex angående minderåriga trollkarlar och häxor. Hon avbröt sig när hon lyfte på paketpappret.

"Men titta! Om Harry har gått någonstans, hur kan han ha glömt att ta med sig sin…"

--

Draco följde efter sin mor som verkade känna till vägen mycket bra. Hon gick rakryggad och hennes svarta hår glänste i ljuset av de få facklorna. De gick längs en fuktig stengång, som uppenbarligen befann sig under markytan. Han nös till av den unkna luften. Vid slutet av korridoren sprakade en brasa i en eldstad. Han tyckte att den var väldigt malplacerad, men så såg han en stor skål fylld till bredden med flampulver och förstod varför den fanns där. De gick ner för en trappa och till höger fanns en stor dörr av mörkt trä. Hans hjärta bultade i panik och magen kändes som en enda stor fjärilsfarm. Hans mor log lite med sin smala vita hand vilande på handtaget. För en sekund såg hennes ansikte nästan omtänksamt ut. Hon strök honom lätt över kinden med sin andra hand och han undrade varför den darrade okontrollerat. Hennes förvånansvärt mjuka ord bröt den nervösa tystnaden.

"Är du redo?"

Han ville skrika 'Har jag något val?', men det var inte en Malfoys beteende, så han nickade i stället bara tyst och tog ett djupt andetag för att samla lite mod. Han mådde lite illa vid tanken på att han skulle ställas inför ett prov och undrade vad som skulle hända om han misslyckades. Skulle de tortera honom eller kanske till och med döda honom? Rädslan kändes som en hård knut i hans mage när hon långsamt öppnade den solida dörren. Han följde lydigt in efter sin mor, men tvärstannade av förvåning och förskräckelse.

Det var ett stort fyrkantigt rum. Tak, väggar och golv var alla huggna i sten och allt ljus i rummet kom från facklorna på väggarna. Längs de sistnämnda stod tiotals Dödsätare med masker på sina ansikten, men det var inte de som skrämde honom. Rakt fram vid den motsatta väggen stod Bellatrix Lestrange med hans mor som gått fram och ställt sig vid hennes sida, men det var inte heller hon som skrämde honom, inte just då i alla fall. Det var Harry.

Han låg orörlig mitt på golvet, uppenbart avtuppad. Hans kläder var smutsiga och det svarta håret var rufsigt. Tydligen hade de inte ens varit vänliga nog att bära honom, utan i stället bara släpat honom längs golvet. Det skulle säkert ha gjort mycket ont om han inte redan hade varit medvetslös. Ett blåmärke syntes på hans kind. Draco undrade hur i hela fridens namn han kunde finnas där. Han hade ju varit på Hogwarts bara en liten stund tidigare! De hade pratat och han hade till och med kallat honom vid förnamn. Sen mindes han att Harry hade haft ett paket i handen. Kunde det ha något att göra med hans nuvarande situation? Draco gick fram till honom så lugnt som möjligt, men var noga med att inte visa några känslor i sitt ansikte. Sina händer gömde han i fickorna för att ingen skulle se att de darrade lite. Greppet om hans trollstav kändes som en tröst, även om han knappast skulle kunna övermanna alla Dödsätarna, inklusive sina släktingar med den. Vilken skandal det skulle bli, tänkte han. Han svalde och såg upp på sin en gång så vackra moster, som uppenbarligen var ledaren här. Hon log mot honom och irriterande nog hukade hon sig lite precis som man brukar göra när man pratar med små barn.

"Hej på dej, lilla Draco. Efter vad jag förstod av din mor, så skulle du vilja bli en av Mörkrets Herres ärofulla anhängare.", sade hon med en röst som i slutet av meningen gick från att vara gullegullig till högtidlig. Han avskydde hur hon alltid pratade med honom som om han var en femåring. Även i denna stund lät han sig märkligt nog irriteras av det sockersöta ljudet. Hon fortsatte med en röst som lät som om hon erbjöd honom guld och gröna skogar. "I kväll kommer din dröm att bli sann. Vi har bara ett litet… test att genomgå för att se om du är av det rätta virket först."

Lucius stod bland de andra vid väggen och såg nedstämt på sin son, som stod i centrum för allas uppmärksamhet. Minas ord ekade i hans inre. "Låt inte din son bli Dödsätare. Det är för sent för dig att dra dig ur nu, men låt inte Draco kasta bort sitt liv. Han är ung, har hela livet framför sig." En känsla av skam spred sig inom honom. Han önskade att han på något sätt skulle kunna stoppa det här, men vad skulle han ha sagt? 'Jo, öh, hör ni, jag vill faktiskt inte att min son blir Dödsätare.' 'Jaså, varför inte?' 'Jo, ser ni, jag tror inte på det jag slåss för och jag vill inte att min son ska störtas i fördärvet.' Han stönade inombords åt sina egna tankar. Det lät bara för dumt…

Harry öppnade försiktigt ögonen. Hans huvud dunkade och det blev bara värre när han såg vad som fanns omkring honom. Massor av Dödsätare! Sedan kände han på sig att någon stod bakom honom. Han såg upp och flämtade till. De smaragdgröna ögonen stirrade misstroget på den tysta gestalten. Malfoy? Den unge pojken såg inte på honom utan på den som stod där framme och pratade. Han skulle ha kunnat känna igen den obehagliga rösten bland tusentals andra. Den tillhörde den hemska kvinnan som jagat honom på ministeriet för ett år sen. Bellatrix Lestrange… Minnen av Sirius död flög igenom hans huvud och den oerhörda känslan av sorg och saknad efter sin gudfar slog honom med full kraft. Med hård ansträngning samlade han sig och försökte höra vad hon sade trots att han kände en klump i halsen. Sedan sjönk innebörden av hennes ord in i honom. Skulle Malfoy bli en Dödsätare?! I samma ögonblick som han tänkte detta lade ledarinnan i församlingen märke till att han hade återvänt från sin påtvingade tupplur. Hon såg ut som en katt som leker med en försvarslös mus utan möjlighet att komma undan. För att lindra läsarnas oerhörda spänning kan den omtänksamma författaren berätta att om detta hade varit en barnförbjuden fic hade Harry svurit en lång och mycket ful ramsa inom sig.

"Åh, vårt lilla offer har kvicknat till.", spann Bellatrix med ett uppsluppet leende. Harry trevade genast efter sin trollstav, men mindes sedan att den låg kvar i hans sovsal. Han hade lagt den på sängen då han skulle öppna presenten. Draco såg ner på honom och deras blickar möttes. När Harry såg in i den andres ögon förstod han med ens att Malfoy faktiskt inte ville vara just där just nu. Han ville inte bli Dödsätare…

"Jo, ni förstår alla säkert vid det här laget vad vårt lilla prov går ut på.", fortsatte Bellatrix med ett brett leende. Hennes röst ekade mellan väggarna och tycktes skära in i öronen på flera av de närvarande. "Mörkrets Herre ska få en alldeles speciell present i kväll. Harry Potters döda kropp levererad av dennes hedervärde bödel Draco Malfoy."

--

A/N: hostkommenterahost