Kap6.
Tystnad.
"Jag vet att Harry sa åt oss att han skulle göra det här själv, men det måste finnas något vi kan göra." sa Hermione lite lågmält och tittade på Ron. För en gångs skull kände sig Ron inte ensam längre. Det var inte bara han som var trött på att Harry alltid skulle göra allting själv. Nu var det deras tur.
"Du har rätt… som vanligt…" sa han och smålog, Hermione skrattade till lite. Ron gick fram till henne, drog en slinga hår från hennes ansikte bakom örat och tog sedan hennes hand.
"Nu visar vi vad vi går för." De båda gick samma väg som Harry hade gått några få minuter tidigare. De var redo för strid.
När de kommer in i Stora salen är allt i full gång igen. De ser inte Harry någonstans. Då, från ingenstans dyker Voldemort upp i mitten av salen. Han glor bort mot ingången där Ron och Hermione står. Ron vänder sig om, bara några få meter bakom dem står han, Harry. Folkmassan mellan Voldemort och Harry rör sig mot väggarna, som vattnet när Moses kom. De enda två som står kvar är Hermione och Ron. Harry ger Ron en stark blick, han förstår och tar tag i Hermiones hand och drar med henne till väggen.
"Är du redo nu, Mr Harry Potter." sa Voldemort. Harry sa ingenting, han fortsatte sina jämna steg. Voldemort hade även han börjat gå några steg. De stannar. Hermione griper ett hårt tag om Rons hand. Första ljusblixten kommer, och sen är det i full gång. Längst med väggarna står hundratals och bara tittar på. De vet, alla, att det inte är någon idé att ingripa, det kommer inte tillåtas. Harry lyckas få kontrollen, Voldemort kallar till sig två dödsätare som ställer sig snett bakom honom på varsin sida. Harry i sin tur, osäker, tittar bakåt på sina två närmaste vänner. Både Ron och Hermione var redo att hoppa in. Harry nickade. Nu stod de där, snett bakom Harry, på varsin sida. Tre mot tre. Det var nu det skulle börja, på riktigt.