Kap7.

Nu var det återigen så där tyst, spänt. Som om ingen ville börja, man bara väntade på att den andra parten skulle ta första steget. För Harry, Ron och Hermione tog den andra parten första steget. En av Voldemorts dödsätare slängde en grön ljusblixt rakt mot Hermione. Med nöd och näppe lyckades hon väja undan. Ron svarade genom att kasta en röd blixt tillbaka, och så var striderna igång. Hade det varit en vanlig liten duell, där inga dödliga besvärjelser hade kastats hade de mot väggarna stått och skrikit och hejat på sin favorit. Det enda som hördes nu var ljudet av trollstavar som skickade iväg olika färger. Hermione fick in en fullträff på en av dödsätarna som slungades bakåt in i väggen och förblev liggande.
"Nej men, nu är det inte längre rättvist… Vad ska vi göra åt det…?" sa Voldemort slugt medan han skickade iväg en besvärjelse mot Ron som slungade honom bakåt mot stengolvet. Harry och Hermione tittade oroligt bakåt och var redo att springa fram för att se att allt var bra när den starkaste gröna blixt de någonsin sett flög rakt över deras huvuden. De båda vände sig om, och striderna var igång återigen.

Lite då och då tittade Hermione bakom axeln för att se om Ron hade rört sig. Den fjärde gången hon vände sig om såg hon hur han moloket drog sig tillbaka mot väggen där Bill hjälpte honom. Återigen, Harry fick in en träff på den andra dödsätaren. Voldemort började bli irriterad, utan någon kommentar denna gång kastade han en röd blixt rakt mot Hermione som flög ut ur salen och landade medvetslös mot golvet. Harry såg återigen bakåt för att se sin andra bästa vän ligga skadad på det kalla, hårda golvet.
"Helt ensam nu igen, Harry Potter." sa Voldemort och närmade sig. Samtidigt hade Ron brutit sig loss från Bills genomsökning om hur han mådde och dragit sig bort mot Hermione.

Han försökte och försökte att väcka henne men utan resultat. Ron hade börjat ge upp hoppet när han kände hur kroppen han hade i sin famn började röra sig. Med tårar i ögonen tittade han ner och fann Hermiones ögon som försökte öppna upp sig.
"Ta det bara lugnt, det finns inget vi kan göra nu." sa Ron och drog handen över hennes hår.

Ett ljud, högre än något som någonsin hörts i Hogwarts. Öronbedövande.