Ur Dean Thomas perspektiv

"Parvati, det är min tur nu!" Ropade Dean, vid-behov rummets alla badrum räckte inte till för alla inneboende var Deans anseende. Men han hann knappt tänka tanken innan en ny dörr hade dykt upp bredvid den han stod och bankade på. Dörren gled upp och visade ett nytt badrum.

"Var det något du ville Dean?" Kvittrade Parvati och klev ut ur badrummet tätt efter Lavender. Dean mumlade förargat och klev in i det nya badrummet istället. Han var ofta på dåligt humör nu för tiden, och inte konstigt. Allt på Hogwarts var så olikt det Hogwarts han en gång hade gått i med Dumbledore som rektor. Nu fanns det bara elände och de flesta äldre Gryffindoreleverna levde nu tillsammans med Hufflepuffare och Ravenklaware i vid-behov-rummet. Jag saknar sovsalen. Tänkte Dean för sig själv. Han orkade inte höra på flickornas fnitter på kvällarna eller hur Seamus och Susan Bones jämt kysstes bredvid honom på kvällarna. Ja, han var trött på Hogwarts. Det enda han hade att se fram emot var festen som skulle äga rum samma kväll. Parvati och Lavender hade uppenbarligen gjort sig iordning precis som han tänkte göra. Han såg sig om i det nya badrummet. En del snygga tröjor hängde längst ena väggen och en hylla full med hårprodukter och sprayer fanns på motsatt sida. Alltihop precis i hans smak. Han valde en tröja med blå ränder som passade ihop med hans mörka hy och sprayade några sprut parfym på halsen. Fem minuter senare var han, Parvati, Lavender, Seamus och Susan smygandes på väg ner till fängelsehålorna.

Jag kan bara hoppas på en lyckad fest ikväll. Kanske kommer jag ha tillräckligt med mod till att prata med han, Dean, från Gryffindor ikväll, eller kanske inte… Jag kanske inte ens kommer, vad vet jag? Det är ju trots allt en Slytherin som har ordnat festen. Hoppas han kommer… /Emmy

"Din klänning är verkligen fin." Berömde Seamus Susan. Dean kunde inte motstå att i smyg himla med ögonen. Parvati såg på honom med ett höjt ögonbryn.

"Ja, den gröna nyansen passar verkligen dina ögon." Log Parvati och Susan tackade lite generat. Parvati var alltid den som pratade mest och beundrades av många. Dean tyckte om henne. Det svarta håret som hon nyligen klippt upp en aning och de mandelformade bruna ögonen, för att inte tala om hennes sprudlande personlighet. Ja, Dean hade sannerligen drömt om henne många gånger. Men han antog att Parvati bara såg honom som en vanlig, medelmåttig kille.

Facklor var tända längst vägen och luften kändes inte alls lika frisk längre, de fem gick runt ett hörn och så hördes dunk från musiken. Antagligen var det en väl utförd muffliatoförtrollning som höll ljudet "på plats". Lavender hade redan skuttat iväg med Parvati in bland folkvimlet och Seamus bjöd upp Susan att dansa. Dean stod ensam kvar, osäker på vad han egentligen gjorde där. Det vad ju trots allt Samantha från Slytherin i årskursen under honom som hade anordnat festen. Var Dean egentligen bjuden? Han gick längst kanten av hålan bort till andra sidan av rummet där det stod eldwhiskey uppradat plus en massa andra konstiga blandningar. Dean hällde upp ett litet glas och svepte det med ens. Han tänkte att allt skulle lösa sig med en skvätt alkohol i blodet.

"Du borde testa den här." Hördes en röst bredvid honom, Dean vände sig om och fick de ett par underbart isblåa ögon se upp på honom. Flickan bar en ursnygg midnattsblå kort klänning som hon drog lite oberört i och hennes kastanjebruna hår svallade i vågor längst hennes rygg.

"Uum… vad sa du?" Frågade Dean dumt utan att kunna slita blicken från henne.

"Jo", flickan lät lite osäker, "den där vita drycken är mycket godare." Sade hon och hällde upp två glas, ett gav hon till honom.

"Tack." Stammade han och smakade, den var fräsch med smak av citrus och hade en underton av mint.

"Vad är det i den? Den var riktigt god." Flickan log.

"Jag gjorde den. Det är 'Scutters citron-feber blandat med mintbegär." Sade hon.

"Ja, den är verkligen god. Jag är Dean förresten."

"Och jag heter Emmy." Sade hon, de blev avbrutna av att Samantha klev fram mot dem.

"Kom nu Em, vi ska dansa." Hon såg med en nedvärderande blick på Dean och drog iväg med Emmy. Dean blev lämnad kvar med en underligt tom känsla i magen. Han ville lära känna den där Emmy mer, varför hade han aldrig lagt märke till henne förut? Hon var rent utsagt vacker. Parvati kom skuttandes mot honom lite vinglig.

"Dansa med mig!" Ropade hon glatt och spillde ut drickan som hon höll i handen. Oj, mycket dricka på kort tid. Tänkte Dean när den allt för berusade Parvati grep tag i Deans tröjärm och drog honom med sig ut till mitten av dansgolvet. Hon drog honom tätt intill sig och började röra sig i takt till musiken. Hon var mycket smidig och det märktes att hon hade gjort det otaliga gånger förut. Dean gjorde sitt bästa med att hänga med och han hade faktiskt roligt samtidigt. Parvatis rörelser drog henne tätare och tätare in mot Dean och han kunde känna hennes varma hud mot sin. Den extremt korta klänningen hon bar var tajt och u-ringningen var nästan lite för mycket. Dean kände pulsen öka och han höll henne tajtare. Parvati verkade inte ha något emot det. Hon lade sina mjuka händer på Deans axlar och log det där bedårande leendet som Dean älskade. Med hennes klackar var hon nästan lika lång som Dean. Parvatis ansikte kom närmare Dean och han drog in ett kort andetag innan Parvatis mjuka och glansiga läppar trycktes mot hans. Hon grep tag i Deans hår och han höll hennes midja i ett stadigt grepp. Det brann i hans kropp, hur länge hade han inte önskat att få kyssa Parvati som han gjorde nu? Länge stod de och kysstes och när de släppte varandra såg han att hon var alldelens rödrosig om kinderna. Med ett hemlighetsfullt leende drog hon iväg Dean mot en mörk dörr och Dean gjorde inte motstånd.