En kluven Dean.
Parvati vinglade in i rummet innanför och drog med Dean. Rummet var litet och tomt på människor. Rader med skolbänkar och stolar stod uppradade längst väggarna och fackor hängde här och var ner från taket. Parvati stängde dörren och log åter hemlighetsfullt åt Dean. Han kände sig med ens osäker. Vad ville hon egentligen? Dean hade gjort det förut, inte minst med Ginny Weasley och Astoria Greengrass, men inte med Parvati. Dean kände sig en aning nervös.
"Kom hit." Fnittrade Parvati och lade sig på ett bord. Dean tvekade.
"Du är ju påverkad, och det ganska kraftigt." Sade han
"Vill du inte?" frågade hon förvånat, "duvet att jag egentligen inte har druckit så mycket. Det kallas att spela." Log hon och slängde av sig sina höga skor. Dean tog tveksamt några steg fram till henne. Hon log ömt mot Dean och hans blick fastnade i hennes ögon, han kunde inte stå emot. Han ville ha henne. Hon slingrade sig tätt kring honom och kysste honom sedan lade hon sig smidigt på bordet och Dean följde villigt efter.
Tårarna föll hejdlöst nu och jag kunde inte förstå varför jag grät så för en ynka kille, som jag inte kände och som dessutom troligen var mugglarfödd. Jag kom på mig själv med en elak tanke om mugglare vilket bara fick mig att gråta ännu mer. Jag var hemsk, ful och töntig. Ingen skulle någonsin tycka om mig! Dörren in till toaletten öppnades med ett gnissel och jag hörde hur någon klev in. Jag stelnade till där jag satt på toalettlocket och fick till min fasa se Dean komma insmygande. Om han vände sig om skulle han få se ynkliga mig sitt och gråta på toaletten. Han gick bort till handfatet och tvättade bort någonting från sin kind. Han lyfte upp huvudet och såg i spegeln rakt på mig. Han spärrade upp ögonen och snurrade hastigt runt.
"Emmy! Visst är det så du heter?" Utropade han, jag snörvlade till och nickade. Inte ens mitt namn kunde han komma ihåg ordentligt. Han klev försiktigt fram till mig och såg fundersamt på mig.
"Hur är det med dig?" Han satte sig på huk framför mig. Eftersom jag inte litade på att min röst skulle hålla ryckte jag bara på axlarna. Och ännu en tår föll ner från min kind. Dean satte handen mot min kind och fångade upp den.
"Är det någon som har gjort illa dig?" Undrade han svagt. Och vad skulle jag svara på det?
"Äh… det är så fånigt bara." Mumlade jag med skrovlig röst.
"Jo, du kanske inte vill berätta. Vi känner ju trots allt inte varandra så bra. Om du vill kan jag gå och hämta din vän Sam eller någon annan." Sade Dean. Jag skakade på huvudet.
"Nej, hon skulle bara göra saken värre, och det är ingen stor grej egentligen." Sade jag och drog av ett papper till att torka näsan.
"Vad gör du här?" Frågade jag men ångrade mig direkt. Vilken dum fråga! Varför går man till toaletten för? Det var ju uppenbart, men han verkade inte tycka ett jag var dum.
"Äh, jag skulle bara tvätta av mig lite." Sade han och det jag befarade fick jag bekräftat, de hade alltså gjort det.
"Aha, var det hon från din klass?" slank det ur mig, "förlåt! Jag…" Jag blev avbruten.
"Parvati? Nej." Sade han lite generat.
"Men jag såg er två gå in själva i rummet…" Mumlade jag. Så pinsamt att prata om detta med Dean. Men han skyndade sig att förklara.
"Nej, vi gjorde ingenting. Jag lovar", sade han. "varför nu det spelar någon roll." Fortsatte han lite tystare. Talade han alltså sanning? Hade det inte blivit någon mellan Dean och den där Parvati.
"Åh, jaså. Jag trodde att ni var tillsammans." Sade jag och försökte spela oberörd, samtidigt som jag reste mig från det stenhårda toalettlocket och gick fram till speglarna för att fixa till mig. Jag såg hemsk ut.
"Nej, verkligen inte. Hon är aldelens för cool för mig." Sade han med ett lätt skratt. Jag log.
"Jo, jag känner igen mig." Sade jag.