Vackrast.
Dean kände sig lite förvånad. Visste hon hur det var att jämt vara sist och för mesig för alla andra av ens kompisar? Emmys mascara hade runnit och ögonskuggan var nästan helt borta på ena ögat, ändå var hon söt. Det blev tyst mellan dem. Och Emmy återvände till att försöka rätta till sitt smink. Dean kände hur han ville slå den som fått henne att gråta, Emmy var så fin och verkade vara så vänlig, vem skulle vilja göra illa henne?
"Åh, det här kommer aldrig att gå." Suckade hon.
"Här, du kan ju alltid tvätta bort det." Sade han och gav lite mer papper till henne.
"Då ser jag ut som en idiot." Sade hon.
"Nej, jag tycker du är söt." Dean kände hur han rodnade, vad var det med honom? Var han åtta år eller? Det var i varje fall så gammal han kände sig istället för arton.
"Tack, men jag vet inte om jag vill gå tillbaka till festen utan smink." Sade hon och Emmy verkade också lite generad.
"Vi behöver inte gå tillbaka till festen, om du inte vill alltså. För jag har ingen större lust att gå dit igen", sade Dean, "fast om du hellre vill vara med någon annan så förstår jag…"
"Det låter bra", avbröt Emmy och sken upp, "jag har inte heller någon lust att gå tillbaka." Dean tog en bit papper och började torka bort Emmys smink. Han undrade för en kort sekund om han gått för långt och inte borde ha gjort det men blev helt uppslukad av Emmys perfekta ansikte.
Jag slöt ögonen. Deans beröring gjorde mig alldeles varm i kroppen. Han drog försiktigt pappersservetten över min näsa och under ögonen. Jag öppnade ögonen och såg in i hans ansikte. De korpsvarta ögonen såg mjukt tillbaka på mig. Mitt blod rusade i kroppen och jag kände hur ansiktet blev varmt. Hoppas bara att jag inte är allt för röd i ansiktet. Suckade jag. Dean smekte försiktigt min kind och log.
"Sminket är borta." Sade han enkelt och fortsatte smeka min haka. Han stod riktigt nära nu. Jag kunde se varenda detalj i hans ansikte, alla ojämnheter och hans ögonfransar.
"Tack." Mumlade jag och klev ett steg närmare honom. Hans läppar snuddade vid mina, jag tryckte mina närmare honom och han smekte försiktigt min midja och drog mig närmare honom. Det spelade ingen roll vad han hade gjort med Parvati eller vad han gjort med någon, just nu var det bara vi två. Han omfamnade mig och kysste mig ivrigare och jag smekte hans rygg, det enda stället som jag kunde komma åt. Upphetsning pulserade genom min kropp och Deans varma kropp tätt intill min gjorde det svårt att tänka på annat än honom. Han smekte mig kring min mage och vidare till halsen och ansiktet. Han förde mig mjukt mot väggen där vi stötte i och han följde min sida försiktigt med handen och kysste min hals. Jag hoppade upp på handfatet bredvid och lutade mig framåt över honom. Dean var så perfekt! Jag smekte hans ansikte och hals och han log mot mig.
Vad är jag för player? Tänkte Dean förtvivlat när han kysste Emmy. Först Parvati och sedan henne? Men han kunde inte sluta. Hennes figur var perfekt, hennes ansikte var perfekt, ja allt! Han log mot Emmy och han såg på henne att hon fortfarande var påverkad av alkoholen. Det slog honom att han inte visste hur gammal hon var, men eftersom hon inte gick i Deans årskurs så trodde han att hon gick i sjätte årskursen eftersom bara sjätte och sjundeårselever fick vara med på festen.
"Hur gammal är du?" Undrade Dean i alla fall.
"Sjutton, igår. Det är egentligen min födelsedagsfest." Mumlade Emmy. Dean tog ett steg ifrån henne.
"Verkligen?" Frågade han förvånat. Emmy nickade.
"Fast jag ville det inte, Sam fixade festen i alla fall och även om hon inte har nämnt mig än så är det nog bara en tidsfråga…" Hon avbröt sig själv. Dean såg att hon tyckte att hon sagt för mycket.
"Fortsätt du, man måste få prata ut ibland." Log han och leendet smittade av sig på Emmy.
"Det är bara det att…", hon bet sig i läppen, "alla i mitt elevhem… vi tycker olika." Sade hon. Dean förstod inte riktigt.
"Alla i Slytherin har valt Mörkrets Herres sida, men jag tycker annorlunda. Och dem tycker jag är konstig." Dean stelnade till.
"Är du en Slytherin?" Sade han tvivlande, agget mot Slytherin låg så djupt inrotad att han inte kunde låta bli att ifrågasätta. Emmy verkade höra avsmaken i hans röst.
"Men jag är inte som dem, jag tycker olika. Har jag inte nyss sagt det?" Frågade Emmy vädjande.
"Såklart du är annorlunda, förlåt. Jag kunde inte hindra mig själv, Slytherineleverna i min klass är bara så vidriga." Sade han. De satte sig ned på golvet bredvid varandra.
"Ja, visst är det Crabbe, Goyle och dem?" Sade Emmy, Dean nickade. Det blev tyst och de båda såg sig omkring.
"Ska vi gå någon annan stans?" föreslog Emmy.
"Ja, det låter bra. En toalett är inte riktigt bästa platsen för en första dejt. Om du vill, alltså?"
Tillade Dean osäkert. Var det ens säkert att Emmy gillade honom på samma sätt som han gillade henne? Emmy nickade och log.
"Ja, det låter bra."