Jag satt nervöst och väntade på att hon skulle säga någonting, men hon satt helt tyst och bara tittade på mig.
"Nessie.. Säg något"
Mitt hjärta bultade allt fortare och fortare medan jag väntade. Och Nessie kunde säkert höra det.
"Jag vet inte vad jag ska säga Jake"
Åh nej, nu har jag gjort bort mig totalt. Jag borde väntat med att berätta det, ett tag iallafall. Hur vuxen hon än ser ut att vara är hon ju bara sju år. Dumma Jacob.
"Jag förstår"
Jag suckade.
"Nej, Jacob. Det är inte det"
Vad är det då? Jag sa ingenting utan väntade bara på att hon skulle fortsätta.
"Jag vet inte om jag är riktigt redo än.."
Jag tittade på henne.
"Du vet, för förhållande och allt det där"
Jag log mot henne.
"Det gör ingenting. Du vet att jag kan vänta. Och om du hellre bara vill vara min vän sen så vet du att det räcker för mig"
Det plågade mig att säga det, men det var sant. Jag är vad hon vill att jag ska vara för henne.
"Ja, det vet jag"
Hon sträckte ut sin hand mot min och jag tog den. Hon visade mig några av våra minnen och jag såg allting lika tydligt som om jag var där nu. Det gjorde mig glad att hon mindes allt så tydligt.
"Du har alltid funnits där för mig när jag har behövt dig Jake. Du har varit där varje dag"
Jag sa ingenting utan kramade bara hennes hand. Och innan hon hann säga någonting så kom Jenny mot oss med våran mat. Vi släppte varandras hand och rätade på oss. Jenny kom fram till vårt bord och ställde ner maten.
"Varsågoda, hoppas det smakar"
Hon log mot oss innan hon vände sig om och gick sin väg igen.
"Du är min bästa vän"
Hon fortsatte där hon hade varit innan Jenny kommit. Jag sa ingenting utan fortsatte bara le.
"Ät nu istället"
Hon gjorde som jag sa och började äta. Även jag tog en tugga av maten.
"Vad vill du göra sen?"
Jag tog ytterliggare en tugga och väntade på att hon skulle svara.
"Ehm, jag vet inte.."
"Okej"
Vi fortsatte att äta under tystnad. Jag önskade att jag hade tagit upp det här ämnet senare, när hon hade hängt med mer i den vändning som våran vänskap hade tagit. För mig var det inte längre vänskap, det fanns inget vänskapligt i det här. Det var så mycket starkare än så. Kärlek, var till och med för svagt. Jag sneglade på henne medan vi åt och såg att hon gjorde likadant. Det fick mig nästan att rodna. Nästan.
"Är du klar?"
Jag tittade på Renesmee när hon hade svalt det sista som fanns på hennes tallrik. Jag hade ätit upp för några minuter sen.
"Ja"
Hon log mot mig och innan jag hann lägga märke till det stod Jenny vid vårat bord för att ta notan. Jag betalade henne och vi reste oss upp. Medan vi gick genom restaurangen mot dörren tog Nessie tag i min hand.