Kapitel 8: En viktig upptäckt

Tom kollade snabbt på klockan och märkte till sin stora förvåning att den redan var tio. Visserligen så hade det varit en stressig eftermiddag och kväll och som vanligt hade han inte fått i sig något att äta. Han hittade Joachim och Simon tjuvlyssnande utanför dörren. Jösses, de var verkligen barnsliga. Nåja, det kanske han också var, men han hade i alla fall vett att inte visa det för andra människor.

"Vad gör ni?" väste Tom och både Joachim och Simon vände sig snabbt om.

"Väntar på dig. Vi vill ha tillbaka våra trollstavar", sa Simon och såg Tom i ögonen.

Tom såg illvilligt tillbaka och såg Joachim backa undan. Han bröt ögonkontakten och gick fram till Joachim, som stått tyst hela tiden.

"Vad gör ni?" Han ställde samma fråga igen, men den här gången fick han inget svar över huvud taget.

Joachim vände bara undan huvudet och såg tyst ner i golvet. Tom såg kallt på honom, tog tag i håret och drog snabbt och hårt huvudet bakåt så att Joachim blev tvungen att se på honom.

"Se på mig när jag talar till dig", fräste han och släppte greppet.

Allt han fick till svar var en svag nickning och han vände sig tillbaka till Simon, som såg surt på honom.

"Uppför er så kanske ni får tillbaka trollstavarna imorgon", sa han och transfererade sig till sin lägenhet.

Då slog det honom att det var imorgon han skulle träffa Sarah. Klockan två? Det var väl klockan två de sa? Nu blev han osäker. Aja, det var säkert klockan två de sa och han brukade hålla koll på tider. I varje fall trodde han det.

Efter en snabb koll på klockan bestämde han sig för att gå och lägga sig så att han skulle vara pigg när han träffade Sarah. Tyvärr var det inte lika lätt att somna som han trodde och han låg länge och skruvade sig i sängen innan han till slut lyckades.

Han vaknade inte förrän klockan nio dagen efter, vilket var väldigt ovanligt. Han var morgonpigg och det var vanligt att han var uppe klockan sju även när han var ledig, men han klagade inte utan gick upp för att ta en dusch istället. Eller i alla fall tänkte han ta en dusch innan det knackade på dörren, så han drog på sig ett par byxor och gick för att öppna.
Det var ingen annan än Cygnus Black.

"Vad vill du? Jag ska träffa Sarah om ett par timmar och vill hinna med ett par viktiga saker innan det så låt det går fort", muttrade Tom, men släppte i alla fall in honom.

"Vi har fått problem?"

"Jaså, vad?"

"Du kommer säkert ihåg att du fick inbrott förra veckan. Det var av en man kallad Jack Smith. Jo, det är så att Abraxas bad mig forska lite i hans namn, medan han hjälpte till med sökandet efter Henriksson. I alla fall så hittade jag honom nästan, eller jag hittade hans far", började han och såg på Tom.

Tom såg tillbaka och såg flyktigt hur Nagini slingrade sig över mattan vid sängen där hon la sig till rätta och stirrade storögt på ugglan Barny.

"Rör honom inte. Jag matar dig senare", väste han på ormspråket och Nagini slingrade surt in under sängen.

Han såg tillbaka till Cygnus som började med sin redogörelse igen.

"Som jag sa, så hittade jag honom. Samuel Smith heter han och är väldigt rik. Enligt vissa källor så har han köpt Rowena Ravenclaws försvunna diadem, vilket är väldigt konstigt eftersom att historien säger att den har varit försvunnen i flera hundra år. I alla fall så kollade jag upp den historien och fick reda på att det faktiskt stämmer att han har diademet, så jag tog mig friheten att besöka honom. Tyvärr fick jag inte reda på något utav värde, så det gav tyvärr inte så mycket. De goda nyheterna är Samuel inte vet att hans son är död, eftersom att han för tillfället ligger på någon ö ute i medelhavet", avslutade Cygnus och pustade ut.

Toms ögon hade spärrats upp vid benämningen på diademet och han kände hur ögonen blixtrade till i rött. Det här var bra nyheter och han struntade blankt i vad den där Samuel gjorde. Nu gällde det bara att få tag i diademet och det kunde inte bli så svårt.

"Jag trodde att Abraxas sa att han inte hittade någon information om Jack." Tom fick verkligen kämpa för att behålla lugnet i rösten när han pratade.

"Jo, det stämmer. Därför var jag tvungen att söka igenom en massa register utomlands.
Visserligen begränsade hans namn sökandet en hel del, men till slut såg jag hans fars namn i en tidning i New York. Ren tur om jag får säga det själv." Det märktes på rösten att Cygnus började bli uttråkad och Tom tystande ner honom med en lätt nickning.

"Tja, vad kan jag säga. Plötsligt ångrar jag at jag dödade Jack. Han hade varit bra att ha nu. Jag bryr mig inte ett dugg om hur du fick tag i informationen, det viktigaste är att du fick tag i den. Ta reda på allt du kan om honom, hans hus, sommarställen, vad han brukar göra, jobb, barn, fru. Rubbet. Jag vill ha ritningar och detaljerade beskrivningar av vakter, djur, säkerhetssystem innan måndag kväll", sa Tom och reste på sig.

"Men mästare, det finns inte en chans att vi kan samla all den informationen tills på måndag. Två dagar? Du ber mig om det omöjliga Tom. Ett sånt här projekt kan ta veckor, ja månader. Det finns inte en chans att vi kan hinna med det här på två dagar." Nu reste sig även Cygnus och protesterade mot det beslut Tom nyss hade tagit.

"Cygnus, försök att förstå. Jag behöver diademet och om jag inte kan lura till mig den så måste jag stjäla den och jag kan inte göra det om jag inte har all information, så bara gör som jag säger. Ta med dig vem du vill förutom Simon, Joachim, Jonas och Abraxas. Jag har andra jobb till dem."
Cygnus suckade när han insåg att han inte hade något val och nickade sakta.

"Som du vill", sa han bara och transfererade sig därifrån.

Tom såg till sina fasa att det hade gått en hel timme sedan Cygnus kom och gick för att ta en snabb dusch och göra sig i ordning innan han träffade Sarah.

Visserligen tog det inte särskilt lång tid, men som sagt ville han prata med Abraxas och Jonas innan han träffade henne och man visste aldrig hur det skulle gå.

När han hade gjort sig klar transfererade han sig till Abraxas herrgård, som för övrigt såg mycket bättre ut nu än den hade gjort när han hade köpt den. Det tog inte särskilt lång tid innan han hittade den han letade efter i en hammock och latade sig.

"Vakna, jag har ett jobb åt dig." Tom blåste lätt i örat på Abraxas, som genast for upp.

"Snälla Tom, gör aldrig om det där. Du skrämmer livet ur mig. Vad vill du att jag ska göra?"

Han verkade lugna sig lite och satte sig upp för att göra plats åt Tom, som slog nig ner
bredvid honom.

"Jo, det är så här att jag ska träffa Melindas tvillingsyster idag", började han men blev avbruten.

"Är det därför du är så finklädd?"
Tom himlade med ögonen och suckade djupt.

"Var bara tyst och gör som jag säger. Som jag sa så ska jag träffa Sarah idag och det är väldigt viktigt att ingen stör mig."

"Självfallet", svarade Abraxas och böjde huvudet i en lätt bugning.

"Bra, jag visste att jag kunde lita på dig. Ta med dig Jonas."

"Men mästare…?"

"Malfoy, det är en order." Toms ord hårdnade och Abraxas verkade inse att det bara skulle göra det värre att diskutera och nickade innan han reste sig och sjönk ihop vid Voldemorts fötter.

"Som ni önskar, Herre", mumlade han och Tom reste på sig, såg ner på Abraxas och fnyste innan han sakta lämnade hammocken och honom bakom sig och gick ner mot dammen.
Nu var det bara att hitta Jonas och säga till honom at följa med Abraxas, och med lite tur så skulle det gå lika lätt.

Han hittade den han sökte på en bänk nere vid sjön och satte sig bredvid honom. Jonas såg besvärat på Tom och såg frågande på honom.

"Jag har ett jobb åt dig", började han sakta och Jonas lyfte blicken och såg på honom.

"Vadå?" muttrade han och såg ut mot sjön igen.

"Jag ska träffa Sarah idag och du och Abraxas ska se till att ingen stör mig", sa han, förvånad över att Jonas inte verkade bry sig.

"Okej", muttrade han igen och reste sig för att gå därifrån.

"Har det hänt något?" Jonas stannade tvärt, men vände sig inte om.

"Ingenting som angår dig i alla fall", fräste han och fortsatte därifrån.

Toms min hårdnade. Hur vågade han tala till honom i den tonen.

"Det angår mig om mina anhängare inte gör som jag säger."

"Jag gör ju som du säger." Han stannade inte den här gången och Tom transfererade sig så att han stod framför honom.

"Gå inte när jag talar till dig. Du gör kanske som jag säger nu. Det här är inte så svårt, men när det blir svårare så kanske du inte gör det, så berätta för mig vad det här som har hänt." Toms röst var iskall och Jonas bara såg på honom med hat.

"Jag fick precis reda på att mina föräldrar är döda. Vad tycker du jag ska vara, glad?" skrek han och såg på Tom med tårfyllda ögon.

"Jag har inte sagt att du ska vara glad, och du gör bara det hela värre om du skriker på mig. Jag har inte gjort någonting." Tom skrek tillbaka och Jonas såg chockat på honom.

"Jag ber om ursäkt, mästare. Det var inte min mening att brusa upp sådär. Du här rätt. Det är inte dig jag är sur på", mumlade han ursäktande.

"Bra, jag ska träffa henne klockan två. Se till att hålla er i närheten, och säg till Abraxas också. Jag tror jag glömde meddela honom om tiden."
Jonas nickade sakta och började långsamt gå upp mot Abraxas hus, medan Tom återigen såg på klockan och transfererade sig hem.

"Äntligen, jag har väntat på dig i evigheter", sa en röst och Tom snurrade snabbt runt.

"Cygnus", kommenterade han och satte sig vid köksbordet mittemot sin oinbjudna gäst. "Får jag fråga vad du gör här?"

Cygnus reste sig upp utan ett ord bara för att ett par sekunder senare sjunka ner vid sin herres fötter.

"V-vi har stött på lite problem, Herre", mumlade han otydligt och Tom höjde ett ögonbryn.

"Vad?"

"Vi hittade Henriksson, men han kom liksom undan igen och vi han inte kasta någon spårningsformel över honom."

"Ni gjorde vad?!" Tom reste sig upp så hastigt att stolen välte bakom honom.

"Vi tappade bort honom, Herre", mumlade han och Voldemort märkte att han skakade.

"Jag hörde det. Vem hade befälet?", morrade han och såg ner på Cygnus som svalde ett par gånger innan han tog till orda.

"J-j-jag, Herre." skakade han och Tom slet fram trollstaven.

"Du vet hur mycket jag behöver den informationen, och ändå lät du honom smita?"

"Herre, snälla. Förlåt mig, jag menade inte…"

"Crucio", skrek han och såg till sin tillfredställelse hur Cygnus vred sig och skrek i plågor. Som om något precis hade hällt två hinkar kokhett vatten över honom.

Voldemort svängde lätt med trollstaven och skriken tystnade omedelbart. Cygnus låg på golvet framför honom, halvt vid medvetande. Tom fnyste och sparkade till honom innan han gick för att göra sig i ordning för att träffa Sarah.

Klockan hade hunnit bli mycket och Tom krafsade ner ett par ord till honom innan han transfererade sig till tre kvastar i Hogsmeade.