Kapitel 9: Känslor

Väl där satte han sig vid ett bord och såg sig omkring. Det såg ut precis som det gjorde när han var där sist. Det kanske inte var så konstigt med tanke på att han var där för bara en vecka sedan.
Han såg på klockan. Kvart i två, tänkte han och suckade. Kanske skulle hon inte komma. Kanske hade han glömt bort alltihop. Om han bara visste hur fel han hade.

Precis en kvart senare öppnades dörren och Sarah kom in. Hon såg sig omkring och log när hon såg Tom sitta i ett hörn. Hon gick närmare och han log mot henne. Han reste sig och drog ut en stol till henne innan han satte sig mittemot henne.

"Tack", sa hon och såg ner i bordet.

"Ingen orsak. Vill du ha något?" frågade han och nickade mot bartendern.

"En honungsöl skulle vara gott", sa hon och såg honom i ögonen.

"Självklart. Ett ögonblick." Han reste sig och gick fram till disken, sa något och kom sedan tillbaka med två honungsöl i handen. En av dem gav han till Sarah.

Han slog sig ner på stolen mittemot henne igen och såg på henne. Det var verkligen märkligt hur lik Melinda hon var. Än en gång kom han att tänka på John, som låg i koma. Han var tvungen att hälsa på honom snart. Särskilt nu när inte Jonas var där.

"Hur har du haft det?" började han och Sarah suckade.

"Ärligt talat så har det varit hemskt. Ända sedan vi träffades så har jag inte kunnat släppa tankarna på henne."

"Shhh, vi ska inte prata om henne idag. Det lovade jag dig."

"Jag vet, men jag har inte träffat någon som kände så för henne, så jag måste fråga dig en sak. Snälla svara ärligt."

"Okej, jag lovar", svarade han utan att riktigt veta vad det var han lovade henne.

"Gillar du mig för att jag ser ut som henne?" Tom stelnade till. Gjorde han det? Han visste inte. Visst, hon likande henne på många sätt, men personligheterna var olika. Visst hade Melindas personlighet förändrats under det året, men han visste inte om det var för att de var tvillingar som han gillade henne också.

"Jag vet inte", svarade han och suckade.

"Åh, okej. Jag ville bara vara säker för jag tycker att du är ganska söt", rodnade hon och såg på honom.

Han log och böjde sig fram och kysste henne lätt på munnen. Det kändes bra. Nästan som att kyssa henne.

De satt där i flera timmar och bara pratade. Framåt eftermiddagen kände han säkert henne lika bra som Melinda. Han visste inte varför, men hon fick honom att minnas något. Något som han hade försökt förtränga ända sedan hon dog. Han var inte riktigt säker på vad det var. Han hade två horrokruxer nu, och om han hade räknat rätt så skulle han snart ha en tredje också. Kanske till och med fler. Han visste vad han ville ha för föremål. Det svåra var att hitta dem, men med lite tur så skulle Henrikssons information hjälpa. Om hans anhängare nu kunde få tag i honom utan att klanta till det.

"Jag måste nog gå nu. Jag ska iväg och hälsa på mina föräldrar i Tyskland imorgon och jag vill vara utvilad", började Sarah och han nickade.

Hon kysste honom på kinden och transfererade sig snabbt därifrån utan så mycket som ett ord. Tom satt kvar och lutade sig tillbaka för att tänka. Han kom ihåg alla fina stunder med Melinda. Alla de gånger de hade stannat uppe länge för att prata. Alla gånger han hade tröstat henne när hon var ledsen, som den gången när Rose dog, fast det kom hon i och för sig inte ihåg. Alla gånger de hade smitit ut på kvällen bara för att gå en runda i den förbjudna skogen. När han hade viste henne Hemligheternas kammare. Allting bara rusade förbi i huvudet.

Han blinkade en gång och bilderna försvann genast och han insåg att han aldrig skulle få tillbaka det han hade förlorat. Han skulle hämnas henne. Det hade han svurit för länge sedan och han tänkte aldrig ge upp det löftet. Han reste sig upp och transfererade sig tillbaka till lägenheten där han hade lämnat Cygnus medvetslös tidigare på dagen. Han orkade verkligen inte ta itu med det just nu, utan skickade iväg Cygnus med en order om att hitta Henriksson så fort som möjligt. Dessutom påminde han honom om informationen om den där Smith också. Det var viktigt. Allting var tvunget att gå enligt planerna.

Bara två minuter senare var han på S:t Mungos för att hälsa på John. Ingenting hade förändrats. Helarna hade gjort allt de kunde, så nu var det bara att vänta. Han skulle hitta ett motgift, den här gången skulle det inte vara för sent. Han såg på blommorna i ett av hörnen. De var nästan döda. Tom mumlade några ord och blommorna växte till liv igen. Han visste att om han inte hade hittat motgiftet innan blommorna vissnade igen så var det för sent.

Han gav sig av igen. Den här gången till ett bibliotek. Han var tvungen att hitta ett motgift. Kosta vad det kosta ville. Han gick där länge innan han hittade vad han letade efter. En sektion med motgift av olika slag. Han tog ner ett par böcker från hyllan och satte sig vid ett bord i närheten. Sedan började han läsa. Samtidigt som han letade, kom han ihåg att memorera varenda motgift, varenda helande trollformell ifall att det skulle behövas senare.

Klockan var nio när bibliotekarien kom och sa till att det var stängdags. Tom lånade med sig böckerna hem och planerade att fortsätta då, men först var han tvungen att ta reda på hur det gick med Henriksson och Smith. Något som Cygnus förmodligen inte såg fram emot. Inte Abraxas heller för den delen. Han hade börjat bli sur nu. Mest över att Tom använde hans hus som bas.

Han transfererade sig och dök upp framför Cygnus bara sekunden senare. Han hånlog och Cygnus sjönk genast ner på knä.

"Res dig. Jag har inte tid med dina patetiska ursäkter för tillfället", muttrade han och Cygnus kom snabbt på fötter igen. "Var är Abraxas?"

"I köket, Herre." Blev svaret och Tom vinkade med sig Cygnus och gick mot köket.

Mycket riktigt fann de Abraxas där. Han verkade gå igenom några papper, men reste sig omedelbart när han fick syn på Tom.

"Något nytt?" frågade Tom utan att bry sig om Cygnus.

"Kanske. Jag är inte riktigt säker, Herre. Jag kan ha hittat något, men i så fall är det bara temporärt", svarade Abraxas och såg osäkert på Tom

"Det är bra. Cygnus jag vill träffa dig imorgon. På eftermiddagen. Kom när du känner för det. Du kan gå."Abraxas verkade slappna av lite när han märkte att Tom inte var arg på honom.

Tom slog sig ner på en utav stolarna och Abraxas satte sig mittemot honom.

"Några problem idag?"

"Lite, men ingenting som inte kunde ordnas. Du försvann så snabbt idag att vi inte hade tid att meddela dig om det."

"Meddela mig om vad?" Mot sin vilja började Tom bli nyfiken.

"Det var en man som sökte dig igår. Riktigt irriterande faktiskt. Han sa att han visste något om din kusin."

"Sa han något om hur jag kunde få tag på honom?"

"Nej, men han ville att jag skulle ge dig den här." Abraxas stack handen i fickan och grävde fram en papperslapp.

Tom tog snabbt emot den och vecklade upp den.

Till Tom Riddle; alias Lord Voldemort.
Jag hörde vad som hade hänt med Morfins son, John och jag vill hjälpa dig. Det finns ett gift. Ett dödligt gift, samma som tog livet av din flickvän. Du har säkert hört talas om det. Det finns ett motgift, men det måste hittas och göras innan det är för sent. Man har runt tio dagar på sig då. Jag förmodar att du har hört talas om boken "Motgift och läkande formler". Sida 354, där finns det du behöver veta. Om du inte tror mig så kan du bara strunta i det här, men jag rekommenderar dig att inte göra det, med tanke på att hans liv hänger på det.
…

Tom la brevet på bordet och såg på Abraxas, som såg tillbaka.

"Har du läst det?" Abraxas skakade oskyldigt på huvudet och såg lätt illamående ut.

"Självfallet inte. Jag skulle aldrig…"

"Nej, kanske inte. Har du hört talas om boken Motgift och läkande formler."

"Det är väl klart. Det är en väldigt känd bok. Den finns i biblioteket en trappa ner om du vill…"började Abraxas, men än en gång blev han avbruten av Tom.

"Visa mig."

Abraxas reste sig och gick sakta ut i hallen och ner för trappan till biblioteket med Tom efter sig.

"Här", sa Abraxas och drog ut en bok ur en av bokhyllorna.

Tom snappade åt sig den och slog upp sidan 354 och började läsa.

"Det här kan inte stämma", mumlade han och la ifrån sig boken.

"Vad kan inte stämma?" frågade Abraxas och såg förvånat på Tom.

"Botemedlet kan inte vara så simpelt. I så fall skulle Melinda utan tvekan ha överlevt", förklarade han och såg ner på boken igen.

"Så det är enkelt att göra?"

"Väldigt enkelt. Det svåra är att få tag i ingredienserna." Han reste sig upp och grep tag i boken och skyndade ut ur biblioteket. Tom var redan i trappan när Abraxas hann ikapp honom.

"Vart ska du?" frågade han och skyndade efter.

Tom struntade i frågan och fortsatte upp för trappan. Han visste precis vem han skulle skicka för att få tag i ingredienserna, och det skulle inte kosta honom en galleon.