Kapitel 18: Bröllopet

Klockan var halv åtta när Tom Riddle slog upp ögonen på lördagen. Det var en mycket speciell dag idag. Idag mumlade var dagen då Abraxas skulle gifta sig med sin kusin. Tom gnuggade ögonen och mumlade trött god morgon till Nagini, som för tillfället låg vi hans fötter. Han steg upp någorlunda fort, klädde av sig och gick och duschade. Det minsta han kunde göra för Abraxas var ju att komma till bröllopet ren.

En halvtimme senare slängde han på sig en klädnad och transfererade sig till Abraxas hus. Den stora herrgården var otroligt vacker och Alice och hennes familj hade verkligen gjort underverk med trädgården. Själva ceremonin skulle hållas nere vid sjön, som för tillfället glittrade spegelblankt i morgonljuset. Tom ryckte lätt på axlarna och gick uppför den nu blombeklädda trappuppgången och öppnade dörren. Nog för att trädgården hade varit fin, men Voldemort kunde inte låta bli att dra efter andan när han kom in. Det var lönlöst att bara försöka motstå skönheten i rummet. Det glittrade i guldgult och det fanns förmodligen inte en enda smutsfläck i hela rummet, och nu var det ändå bara hallen han hade sett. Han gick vidare in i köket, men blev snart utkastad av ett gäng husalfer. Tom fnyste åt dem, men gick därifrån och vidare upp till Abraxas egna rum. Han satt på en stol och stirrade in i spegeln som satt på väggen. Han reste sig omedelbart när Tom dök upp bakom honom och vände sig snabbt om.

"Tack", sa han med ett leende på läpparna.

"Vad tackar du för?" undrade Tom och satte sig på sängen, som stod i mitten av rummet.

"För att du gav mig den här chansen. Om du inte hade pratat med Alice så hade jag aldrig fått veta att hon tyckte om mig och hon hade aldrig fått veta att jag tyckte om henne. Jag är väldigt tacksam för det och jag vet inte vad jag skulle göra utan dig." Abraxas satte sig bredvid Tom och de såg på varandra ett ögonblick innan Tom reste sig igen. Brudgummen gjorde en ansats att resa sig och följe efter, men Tom hindrade honom med en lätt sväng med handen.

"Jag kommer tillbaka senare. Jag bara prata ett par ord med Alice familj och Andrew och sen så kommer jag tillbaka. Jag lovar dig att jag är tillbaka vid ceremonin." Tom försvann genom dörren innan han hade talat till punkt och transfererade sig till familjen Watkins.

Han möttes av en inte allför stressad mr Watkins som såg på honom ett ögonblick innan han försvann ut genom köksdörren. Tom följde efter.

"Stressad?" frågade Tom roat trots att han redan visste svaret.

"En aning, sir. En aning."

"Var är Alice?"

"Uppe på sitt rum", svarade mr Watkins innan han försvann ut genom en annan dörr.
Tom suckade och gick långsamt upp för trappan och stannade utanför Alice rum. Han knackade sakta på dörren och öppnade innan han hade fått något svar. Hon satt, som Abraxas, också vid en spegel. Tom kunde se att hon nyligen gråtit och gick fram till henne. Hon reste sig sakta upp och neg graciöst. Tom skakade på huvudet och suckade.

"Ja, jag ska svara ja. Nej, jag ska inte säga att du tvingade mig in i det här och jag tänker låtsas vara lycklig. Var det allt?" Tom log åt hennes utfall och nickade.

"Jag vill bara vara säker, det vet du. Se bara till att han får en son. Det är allt jag begär."

"Jag hatar dig, vet du det? Du är den lägsta…, vidrigaste personen jag någonsin har träffat." Hon spottade på golvet.

"Jag vill dig bara ditt bästa."

"Det gör du inte alls. Du vill bara få din vilja igenom. Jag ska lyda, det lovar jag. Kan du gå nu, jag ska byta om." Först då märkte Tom att hon fortfarande stod i pyjamas och lämnade sakta rummet. Tom suckade igen och transfererade sig till nästa ställe. Nämligen Andrew. Han hade bestämt sig. Skulle han hjälpa dem, var det lika bra att han faktiskt var en av dem, som Jason hade sagt.

Han landade i närheten av en liten by. Tom visste inte riktigt var det var någonstans, men med tanke på hur det såg ut så måste det vara någonstans på Irland. Det hade aldrig varit svårt för honom att hitta en person om han verkligen ville det, bortsett från Henriksson då, och det var ganska bra i stunder som dessa. Han knackade på dörren till ett av de få husen som fanns i närheten. Ett par minuter senare öppnades dörren av en medelålders kvinna. Tom trodde det var Andrews fru, eller kanske hans syster. Det var svårt att avgöra. Hon
släppte in honom och ropade på Andrew som kom in från ett av de andra rummen.

"Jaså, du stod inte ut att vara utan mig ett par dagar, va?" retades han och hälsade artigt.

"Jo då, det är lugnt, men jag hade ett brådskande ärende." Tom log inte tillbaka

"Kan det inte vänta? Jag är lite upptagen."

"Tyvärr inte. Kan du ta dig till mig imorgon?"

"Beror på vad ärendet gäller", svarade Andrew nonchalant.

"Jag vill att du blir en av oss. Det skulle hjälpa en hel del om jag kunde få kontakt med dig närhelst jag vill."

"Jaså, det vill du? Du är säker på att det inte är för att du inte litar på mig och att du vill ha koll på vad jag gör?" Andrews leende hade bleknat. Lord Voldemort var inte särskilt bra på att acceptera ett nej, det visste han.

"Det också, men det behöver vi inte bry oss om för tillfället. Kan jag lita på dig?" Tom sträckte fram handen och Andrew kände på sig att han inte skulle sluta särskilt lyckligt för honom om han inte accepterade nu.

"Tom, jag vet inte. Det är inte lite du begär av mig." Toms ögon blixtrade röda och Andrew tog ett steg tillbaka.

"Det är okej. Jag är inte omöjlig. Jag kommer tillbaka ikväll, se till att ha bestämt dig till dess."

"Vilken tid?"

"Jag får se. Beror på bröllopet. Vi ses senare." Andrew svalde hårt och Tom transfererade sig därifrån.

Klockan hade hunnit bli elva, så Tom var hemma och bytte om till något mer anständigt att ha på sig under bröllopet. Klockan halv tolv transfererade han sig tillbaka till bröllopsplatsen. Folk skyndade fram överallt och det var nära att Voldemort snubblade flera gånger på grund av alla människor. Han gick in och upp till Abraxas rum där han hittade brudgummen och, till sin stora förvåning, även Cygnus. Båda hälsade artigt på honom och han nickade tillbaka.

"Hur gick det hos Andrew?" Malfoy såg på honom med ett leende.

"Jag vet inte riktigt. Jag erbjöd honom en plats bland dödsätarna, men han verkade väldigt osäker." Tom ryckte på axlarna och satte sig på en stol.

"Kan det bero på att han vet att du inte är särskilt bra på ordet nej och förmodligen dödare honom sekunden efter han vägrar?" utbrast Cygnus med ett flin. Det var första gången Tom hade hört honom prata sedan incidenten hemma hos honom, när han hade sagt att kanske var död och att det var därför de inte hittade honom.

"Det kan ha något med det att göra, ja", medgav Tom med en suck. "Jag vill ju bara hjälpa honom."

"Jag tror inte att han ser det som hjälp." Abraxas såg sig i spegeln en gång till.

Klockan blev allt mer och när klockan var halv ett gjorde Cygnus Tom sällskap ner till sjön. Flera gäster hade redan kommit och stod nu och diskuterade livligt om dagens händelse. Tom ryckte till sig Cygnus, som såg på honom med förvåning i blicken.

"Jag vill att du ska ta med dig en sak till mötet imorgon", viskade Tom nästan ohörbart och Cygnus nickade diskret. "Om jag ber om det så vill jag att du tar med dig en mugglare." Cygnus höjde på ögonbrynen av förvåning men nickade igen.

"Får jag fråga varför?" mumlade han och såg ner i marken.

"Om vi har tur blir Andrew en av oss imorgon och vi måste ju ha ett litet inträdesprov, eller hur?

"Självklart. Det har vi ju haft för alla andra."

"Bra. Då litar jag på att du gör som jag säger. Jag skickar en uggla senare ikväll och meddelar om vi behöver en eller inte. En sak till. Den här gången skulle det underlätta om du tog med dig honom levande. Förstår du?"

"Självfallet, herre." Tom nickade och de intog sina platser. Paret bakom dem klagade högljutt över att deras söner inte kunde komma på bröllopet och att de tyckte det blev för kort varsel. Det hade inte gjort något om de hade väntat ett par månader.

Till slut blev klockan ett och alla tystnade. Tom reste sig upp och log ett av sina sällsynta leenden när bruden visade sig. Hon var väldigt vacker, men inte iklädd vitt som många hade trött att hon skulle vara. Istället kom hon med en vinröd klänning utan slöja. Många runtom dem grät av lycka. Ytterligare en renblodig som fört blodet vidare genom att gifta sig med en annan renblodig. Ytterligare en gång hade Tom lyckats få som han ville.

Ceremonin pågick utan några missöden och det var inte långt senare båda hade sagt ja. Applåder bröt ut och de som inte hade gråtit förut, grät nu hejdlöst och hurrade. Till och med Cygnus hade fällt några tysta tårar, men hade genast torkat bort dem när Voldemort hade sett på honom med en hotfull blick. Tom var en av de få som inte grät.

En halvtimme senare stod Tom inne i hallen och pratade lågmält med Cygnus om morgondagens händelse. Inte för att han avslöjade särskilt mycket för sin kamrat, men det var skönt att ha någon att prata med. Abraxas dök upp igen ett par minuter senare och log från öra till öra. Cygnus mumlade ett tyst grattis och försvann sedan utan ett ord. Båda två stod där utan att ha något att säga. Det hade varit bestämt länge att Tom inte skulle vara med på festen efteråt och nu hade han ju faktiskt en anledning att ge sig iväg. Visserligen så var det inte dags att ge sig av dit än, så han bestämde sig för att stanna. I alla fall en liten stund. Abraxas tackade så hemskt mycket när Voldemort sa att han stannade och Tom blev ännu mer förvånad när han fick reda på att han var inberäknad bland gästerna.

"Ja, men man vet ju aldrig med dig. I ena stunden stannar du och andra inte. Sedan kan du helt plötsligt ända dig igen och stanna fastän du har sagt nyss att du inte ska göra det. Har jag någonsin sagt att du är knäpp?" skrattade Abraxas och slog till Tom lätt på armen.

"Det kan vara så att jag har lite svårt att bestämma mig ibland, men jag är inte knäpp och det vet du." Tom hade blivit gravallvarlig.

"Okej, okej. Det var ett skämt. Jösses."

Tom hade precis ätit och klockan hade på något vis hunnit bli sju. Han hade ingen aning om hur, för när han hade kollat på klockan senast hade den bara varit fyra och det hade verkat som om det var för bara ett par minuter sedan. Han gratulerade Abraxas och Alice ytterligare en gång innan han tackade för sig och transfererade sig hem till Andrew. Sju var en lagom det att komma. Det var kväll och Tom hade sagt att han skulle komma på kvällen. Han landade på samma ställe som förut och började gå mot Andrews hus igen.