Kap. 2 Varför?
När han vaknade var det fortfarande mörkt i rummet. Han vände sig på rygg och stirrade upp i taket medan tankarna malde i hanns huvud. Tillslut orkade han inte med det längre och gick bort till Nevilles säng och skakade Ron.
"Varför?" Frågade han nervöst när Ron slog upp ögonen.
"Varför vaddå?" Frågade Ron och Harry såg att han svalde nervöst.
"Varför lovar du att aldrig göra om det?" Frågade han tyst och fick kämpa för att hålla känslorna borta från sin röst, men misslyckades grovt.
"Va… Va… Va… Vad… Menar du?" Frågade Ron förvirrat och öppnade och stängde sen munnen som en korkad fisk. "Det tror jag att du vet." Sa han med ett snett leende och reste sig upp igen.
"Nej, förlåt att jag drog upp det." Sa han sen och leendet försvann. Han började sakta gå tillbaka till Rons säng igen.
"Nej vänta… asså me… mena du typ att du också, typ…?" Frågade Ron och svalde igen. Han gick och satte sig på sängkanten igen.
"Vaddå typ också?" Frågade han och svalde hårt. Men han kunde inte undgå att märka att hela konversationen var lite underlig. Ron satte sig upp och stödde sig på armen.
"Får jag göra om det?" Frågade Ron så tyst att han fick luta sig framåt för att överhuvudtaget höra vad han sa. Ron mötte hanns blick i ett par sekunder sen började han rodna okontrollerat och begravde ansiktet i kudden. Han log lite och vände upp Rons ansikte igen, och innan Ron hann haspla ur sig någon ny korkad, onödig ursäkt så kysste han honom. Ron la armarna om hanns midja och lutade sig bakåt så Harry hamnade ovanpå honom. Plötsligt så stördes de av en dum uggla som knackade på fönstret. Han tittade missnöjt från Ron till ugglan sen reste han sig upp och befriade ugglan från brevet. Ron som hade följt honom med blicken la huvudet bakåt och suckade tungt. Harry log lite mot honom men det var så mörkt i rummet att han förmodligen inte såg det. Han återgick till brevet och sprättade snabbt upp det, men han fick kisa för att över huvud taget se vad det stod.
Harry.
Jag har fått förhinder, vilka och varför kan jag inte skriva i brevet, men det innebär att vi inte kan ha några lektioner under jullovet.
Jag ber om ursäkt för detta, men hoppas att det inte ställer till allt för stort besvär.
Med hälsningar Albus Dumbledore.
Han log brett och när han vände sig mot Ron och gav honom brevet. Rons ögon letade sig snabbt ner för raderna och log han med när han tittade upp på honom.
"Vad bra då får jag dig för mig själv." Fnissade han och drog ner honom i sängen igen, men Harry ställde sig upp. Ron såg förvirrat och nästan sårat på honom.
"Det är Nevilles säng." Sa han och drog upp Ron på fötter.
"Då tar vi din säng." Sa Ron snabbt och började gå mot hanns säng, då såg Harry något som fick honom att rodna djupt.
"Ron du har ju ingen tröja på dig." Sa han nervöst och frågade sig själv hur han kunde ha missat det förut.
"Märkte du inte det för än nu? Vad trodde du att du sov på? Jag har bara en kudde som alla andra," Sa Ron förvånat och vände sig om. En snabb blick mot Rons säng sa honom att det inte alls var en andra kudde han sovit på, utan Rons nattskjorta. Ron flinade till lite när Harrys rodnad djupnade. Men Rons flin stördes av en gäspning och han sjönk ner på Harrys säng som stod bakom honom. Harry log lite och satte sig bredvid honom, Ron kröp snabbt ner under täcket och drog honom med sig. När Ron la armen om honom så började frågorna snurra i hanns huvud. Var, hur och framför allt, när?
"Undrar du när jag började gilla dig, på riktigt liksom?" Undrade Ron bakom honom, och han vände sig mot honom.
"Ibland är det nästan läskigt hur bra du känner mig Ron." Svarade han förundrat och Ron log lite.
"Var det ett 'ja'?" Frågade Ron och han rodnade igen. Fint, hanns blod hade hittat en favorit plats, i hanns kinder! Han nickade lite.
"I fyran, du vet när du kom tillbaka från att ha sett du-vet-vem återvända, jag trodde du var död. Jag blev så rädd så att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, jag mins faktiskt inget av den dagen mer än då när du dök upp. Det var väl då det bärjade, antar jag. Och sen på perrongen när Hermione kysste dig på kinden, jag trodde nästan att ni skulle se hur jag blev grön av avund. I början så trodde jag att jag var avundsjuk på dig för att Hermione kysste dig och inte mig, men sen när jag såg Hermione igen på Grimaldiplan 12 så insåg jag att det inte var henne jag gillade. När du kom och började skälla ut oss så trodde jag faktiskt att jag skulle börja grina, jag hade försökt skriva brev, och det var många. Och långa. Men varje gång när jag skulle skicka det så var det som om någon annan tog plats i min hjärna och fick mig att elda upp brevet. Men det berättade jag inte för Hermione. Sen när du kom tillbaka den kvällen från vid behov rummet och hade kysst Cho, gissa om jag var avundsjuk! Du kanske inte tänkte på det, men jag sov knappt den natten." Avslutade han lite generat.
"Men fyran, det var ju för typ två år sen." Sa han förvånat och höjde på ett ögonbryn.
"Det var värt att vänta," log Ron och kysste honom.
"Du det här med att du var avundsjuk på Cho, det behöver du inte vara. Du är mycket bättre på det än vad hon var," log han och kysste honom igen. Till hanns förvåning så blev Ron helt röd om öronen och det spred sig snabbt ut över hanns kinder.
"Vad är det?" Frågade han, ganska road över Rons reaktion. Svaret kom så lågt att han inte kunde uppfatta det.
"Va?" Sa han därför.
"Jag har aldrig kysst någon innan dig." Mumlade han tyst och Harry kunde inte låt bli att le lite.
"Då är du en naturbegåvning då." Konstaterade han och log varmt mot Ron, som rodnade ännu mer.
"Du är bara för söt," Viskade han och letade upp Rons mun med sina läppar och kysste honom hårt, Rons ena arm letade sig in under pyjamasskjortan och en andra om hanns nacke. Ron gav ifrån sig en låg suck, han log lite mot Rons läppar och drog sig försiktigt undan. Ron suckade belåtet och tryckte sig närmre intill honom.
"Det där var helt klart det bästa som någonsin hänt mig." Suckade Ron och han kunde inte låta bli att skratta lite.
"Ibland tror jag nästan att du tänker saker högt utan att veta om det." Sa han och Ron blev lite röd om öronen.
"Men det är ju sant ju!" Protesterade Ron generat.
"God natt." Fnissade han och gav Ron en godnattkyss.
This was short hörru!
Och nu förstår du oxå varför engelskan inte går så bra för mig.
Gud, det här kapitet var inge bra! Men det blir roligare i nästa kapitel...
Visst ja, jag ska försöka lägga ut ett kapitel varje dag, bara så du vet!