Kap. 6 Återkomsten

"Hej Hermione!" Sa han i en låtsat glad ton och kramade om henne.

"Vad kul att se dig Harry, och jag ser att du har min julklapp på dig!" Sa hon och pekade på halsduken han hade om halsen.

"Japp," Sa han och log ett fejkat leende, glad hade han inte varit sen tidiga julaftonsmorgonen.

"Vad tyckte du om min present då?" Frågade han sen och hon log ännu bredare.

"Åh, Harry den var fantastisk, jag har önskat mig den boken jätte länge! Jag har redan läst den tre gånger och…" Började hon ivrigt men han höll upp handen för att få stopp på Hermiones svammel om allt som hon hade läst.

"Hermione, stopp. Jag har redan läst den boken." Avbröt han, och hon såg uppriktigt förvånad ut.

"Har du?" Frågade hon.

"Javisst, men inte just din bok då," Sa han och ryckte på axlarna. Ginny klev ur en vagn bakom Hermione, och när hon fick syn på honom så vinkade hon snabbt. Han höjde handen till hälsning och Ginny rodnade.

"O… Okej…" sa Hermione förvirrat.

"Var är Ron?" Frågade hon, uppenbarligen för att dölja sin förvåning.

"I biblioteket tror jag…" sa han med en axelryckning. Han hade inte pratat något mer med Ron under jullovet, men då och då sett honom i biblioteket.

"Har hela världen vänts uppochner medan jag varit borta eller?" Frågade hon chockat och spärrade upp ögonen.

"Det kan man lugnt säga…" tänkte han för sig själv, men han bara ryckte på axlarna som svar på Hermiones fråga.

"Här kommer han ju!" Utropade hon och han vred på huvudet. Mycket riktigt så var Ron på väg mot dem. Bara några meter ifrån dem började Lavender fnissa hysteriskt tillsammans med sina väninnor.

"Du har visst fått en beundrare Ron…" sa Hermione när Ron var framme hos dem. Ron stirrade chockat från Hermione till Harry.

"Nej Ron, Lavender…" sa Hermione med en uppgiven suck och himlade med ögonen.

"Jaha…" sa Ron frånvarande och tittade förstulet bort mot Lavender. Harry tittade också bort mot gruppen av tjejer som nu fnissade ännu mer när de hade Rons blick på sig. Ron höjde handen till en vinkning och Lavender vinkade tillbaka. Sen bröt hon ihop fullständigt och fick mer eller mindre släpas bort mot slottet av sina vänner. Han vände blicken mot Ron som stod och stirrade på sina fötter med röda öron. Och han var säker på att Rons röda öron inte hade något med kölden ute att göra. Han vände sig mot Hermione som tittade förvirrat mellan Ron och Harry.

"Asså ni är verkligen inte vettiga på någon fläck…" sa hon uppgivet och skakade på huvudet.

De satt inne i uppehållsrummet efter maten, för första gången sen Hermione åkt, alla tre tillsammans. Ron satt och stirrade in i elden, Hermione satt och läste en bok och han själv hade en bok i sitt knä. Men han läste den inte, han satt bara och stirrade på samma sida hela tiden. Snart skulle väll Hermione inse att inte ens han läste så långsamt men han brydde sig inte. Plötsligt hördes en försiktig harkling och alla tre såg upp. Lavender stod bredvid Rons fåtölj och vred nervöst sina händer.

"Öh… Hej…" Sa Ron och blev röd om öronen.

"Hej…" Sa Lavender och vred på huvudet och tittade på sina väninnor som stod bakom henne och nickade uppfodrande. Hon tog ett djupt andetag och öppnade munnen.

"Jo jag undrade med mig om du ville om två veckor Hogsmed utflykten gå på?" Sa hon, och Hermione himlade med ögonen åt hennes vimsighet. Hon rodnade kraftigt när hon insåg att hennes mening var helt obegriplig.

"Jag menar, om två veckor är det ju Hogsmed utflykt… Vill du gå på den med mig?" Frågade hon, kraftigt röd om kinderna.

"Öh, visst…" Svarade Ron förvånat.

"Tack!" Sa Lavender och sken upp, varpå hon gav honom en puss på kinden, sen gick hon. Ron la handen på det ställe Lavender hade kysst honom på och blinkade sen förvånat mot honom och Hermione. Hermione himlade med ögonen och Ron rodnade. Han orkade inte med det mer. Han smällde ihop boken, ställde sig upp och gick snabbt ut ur uppehållsrummet. Han svalde hårt flera gånger och tvingade tillbaka tårarna.

Hanns ben hade fört honom till biblioteket. Han drog ut en bok på måfå från bokhyllan och slog sig ner i en fåtölj.

"Hogwarts Historia," Läste han på omslaget av boken. Han suckade djupt, men det var väll lika bra att han läste den.

Han satt där nere i flera timmar men tillslut så gick han upp mot uppehållsrummet.

"Kringelkrans…" Muttrade han till tjocka damen som svängde åt sidan med ett leende. Han gick in i uppehållsrummet som var fullt med folk. Plötsligt fick han syn på något, något som fick det att frysa till inom honom. I en fåtölj, tätt hopslingrade, satt Ron och Lavender och kysstes intensivt. För en sekund så stannade världen, sen sattes den igång på max volym igen. Han pressade ner tårarna för allt han var värld och skyndade upp till sovsalen som lyckligtvis var tom. Han slängde sig på sängen och borrade ner ansiktet i kudden. Tårarna sögs snabbt upp av kuddens törstiga tyg medan han grät. Varför var livet tvunget att vara så orättvist? Lavender hade knappt pratat med Ron för än de började här i år, han själv hade lärt känna Ron innan han ens sett Hogwarts. Han knep ihop ögonen hårt, hårt, och önskade att han aldrig skulle behöva öppna dem igen. Varför var livet så orättvist?

Tada, tänkte att jag skulle lägga ut två kapitel eftersom det inte blev något igår!

Asså, bara så ni vat så har Harry läst en likadan bok, inte just DEN som han gav till Hermione då. Om ni är med på vad jag menar?