Hej allihopa, förlåt att det har tagit en sån otrolig tid, men vår dator krashade, och mitt usb-minne försvann… Här är den i alla fall, tack för att inte alla glömde bort den :D
EPILOG:
Hermione pressade ner boken i sin redan sprängfyllda väska, som vanligt var hon sist ut ur biblioteket när madam Pince smällde igen dörren efter henne.
Hon gick ensam genom de mörka korridorerna, men hon var inte rädd, vägen mellan biblioteket och Gryffindortornet kunde hon som sin egen ficka om inte bättre. Men den här kvällen var annorlunda, hon hade en stark känsla av att inte vara ensam, men märkligt nog var det inte en obehaglig känsla.
Hon hörde stegen före hon såg konturen av en människa längre fram i korridoren, och hon hörde hans andetag innan hon faktiskt såg vem det var i mörkret.
Draco Malfoy stod kanske ett tiotal meter framför henne i den smala korridoren.
Hon fortsatte gå, medveten om att hon skulle behöva gå så nära förbi honom att hon skulle kunna röra vid honom. Så nära hade de inte varit varandra sen den dagen han kysst henne i entréhallen. Det var mer än två månader sen. Hon kände hur hon rodnade, trots att alla ärr och blåmärken sedan länge var borta hade hennes vaga minnen av deras natt tillsammans inte bleknat.
Han hade stannat och stod nu nonchalant lutad mot väggen, som om han väntade på henne.
När hon närmade sig ville hennes hjärna snabba på stegen, snabbt gå förbi utan att så mycket som kasta en blick på honom. Hennes kropp däremot, reagerade helt annorlunda, den saktade in på stegen och lät hennes ögon stirra på honom, de mörka konturerna, och så hans vita skjorta som tycktes lysa upp korridoren, den var likadan som den hon en gång slitit av, likadan som den som just nu hängde i hennes garderob.
Hon var tacksam över mörkret och hoppades att han inte såg hennes hettande kinder.
"Granger." Det var knappt en hälsning, bara ett konstaterande att det var hon.
"Malfoy." Svarade hon kallt. Hennes röst lydde i alla fall hennes hjärna, till skillnad från hennes fötter som verkade sakta in ännu mer. Mot sin vilja kände hon en behaglig stöt i magen när hon kände hans doft. Han var för nära.
"Vänta." Hans hand på hennes axel, hon kände värmen genom blustyget. Hennes fötter stannade omedelbart och hon förbannade sig själv för sin brist på självkontroll.
"Vad?" fräste hon och vände sig om. Det skulle hon inte ha gjort, han var bara ett par centimeter ifrån henne och hon rös till.
"Vart har du dina beskyddare då? Har de tröttnat på biblioteket, eller är det besserwissern själv de inte tål?" Hans röt var silkeslen, kall, kanske lite hotfull.
"Jag behöver inga beskyddare Malfoy." Svarade hon lika kallt.
"Jasså inte? Så vem ska då beskydda dig mot mig?"
Han närmade sig henne långsamt, och hennes hjärna kunde kontrollera kroppen så pass mycket att hon lyckades backa ett par steg, tills hennes rygg slog emot stenväggen. Han stannade återigen ett par centimeter ifrån henne.
"Jag är inte rädd för dig." Viskade hon, lägre än hon tänkt sig.
"Åh, du behöver inte vara rädd, jag vill bara inte att du gör…något du ångrar…" viskade han med näsan i hennes hår och händerna på hennes midja.
Hermione gjorde ingenting, hon stod som fastfrusen och utkämpade en inre strid, hannes psykiska sida hatade Malfoy, hon ville ge honom en örfil och springa därifrån. Medans hennes fysiska sida var betydligt mer inställd på att stanna kvar och låt honom göra vad han ville med henne.
När hans fingrar började vandra längs hennes rygg och han placerade en fjäderlätt kyss på hennes hals förlorade den psykiska sidan. Hennes händer flög upp i hans hår och hennes läppar fångade upp hans.
Den här gången började det i alla fall mjukt och försiktigt.
Hon kysste honom mjukt och trevande medans hennes händer fjäderlätt smekte hans rygg och nacke.
När han pressade in henne mot väggen och körde fingrarna genom hennes hår släppte hon försiktigheten och snurrade runt så att hon stod ytterst, hon tryckte upp honom mot väggen med ett stadigt tag om hans skjorta.
Den här gången var det han som slet upp hennes blus, det klirrade när knapparna studsade mot väggar och golv.
Hon ryste när den kalla luften smekte hennes skin, kontrasten mellan det kalla och Malfoys varma händer som smekte henne fick henne att flämta till.
Olidligt långsamt knäppte hon upp hans skjorta, när hon kom ner till den allra sista knappen fortsatte hon direkt med byxorna, nu ännu långsammare. Han stönade till och styrde in henne i väggen mitt emot. Hennes rygg slog hårt emot den och hon gav igen genom att köra in naglarna i hans rygg.
Hon klöste honom hårt vilket fick honom att komma ännu närmre. Så nära som hon ville ha honom. Alla tankar på att det här var fel var borta.
Det var lika bra som första gången, om inte bättre, när han rörde vid henne fick han henne att minnas första gången som hon inte gjort tidigare.
Han tryckte fast henne mot väggen och lyfte upp hennes ben som hon lindade runt hans höfter.
Precis när hans varma händer gled in under hennes kjol hördes steg i korridoren. De stelnade till mitt i rörelsen.
Hermione fattade sig snabbast och satte snabbt ner benen. Malfoy verkade inte förstå vad som hände, varför Hermione plötsligt tog honom i handen och drog in honom i närmaste klassrum. Tyvärr smällde hon igen dörren lite för hårt…
Några sekunder senare slogs dörren upp igen.
"Mr Malfoy! Miss Granger?!"
Professor McGonagall såg ut som om hon skulle svimma.
Hermione såg ner på sig själv, där hon stod i bara behå, och på Malfoy, vars skjorta och byxor var uppknäppta.
"Eh, ja som prefekter ska vi ju patrullera i korridorerna kvällstid…" försökte Malfoy halvhjärtat.
McGonagall stirrade på dem, Hermione hade aldrig tidigare sett henne så chockad. Men hon kunde inte klandra henne, vad hon än kan ha väntat sig, så kan det inte ha varit just de två, Malfoy och Granger, Hermione och Draco.
Utan ett ord stängde professorn dörren och stegen tonade ut.
Hermione stirrade först på den stängde dörren sen på Malfoy som fortfarande stod med byxorna uppknäppta och nerhasade och såg förvirrad ut.
Hon kunde inte låta bli att skratta, och när hon väl börjat kunde hon inte sluta. Hon sjönk ner på en skolbänk och flämtade efter andan. Först stirrade Malfoy bara dumt på henne, innan han också började skratta. De såg på varann. Hermione och Draco, värsta fiender, med kläderna på ända, tillsammans i ett klassrum mitt i natten.
De var så upptagna av sitt fnittrande att de inte hört stegen som närmat sig och hoppade därför till när dörren slogs upp än en gång.
Den här gången av Snape.
De tystnade omedelbart. Den här gången var Hermione mer medveten om sin klädsel, som inte riktigt passade sig för ett möte med sin manlige lärare.
Så diskret som möjligt förflyttade hon sig in bakom Malfoy.
Snape stirrade på dem, Hermione kunde inte klandra honom, han var lika chockad som McGonagall.
"Asså, vi är ju prefekter… så vi tänkte att vi skulle inspektera klassrummen…" försökte Malfoy igen.
Snape fnös.
"Dagens ungdomar…" muttrade han innan även han stängde dörren och avlägsnade sig.
Hermione och Malfoy såg på varann igen och log. Hur hade det egentligen blivit såhär?
"Det är bäst att vi går tillbaka till våra sovsalar, innan professor Flitwick får för sig att komma förbi…" Föreslog Hermione.
"Visst. Och du hade tänkt gå sådär…?" Dracos blick flyttades från hennes ansikte tjugo centimeter längre ner.
Helvete. Vart var hennes blus egentligen? Efter en snabb blick i korridoren konstaterade hon att den inte var där.
"Vad har du gjort med den egentligen?" frågade hon irriterat.
"Jag har inte gjort nåt!"
Hermione såg skeptiskt på honom. Han flinade.
"Inte mitt problem." Han ryckte på axlarna och började gå mot dörren.
"Nu är det." Hon slet tag i hans skjorta och eftersom han inte var beredd fick hon av den ganska snabbt.
"Jasså. Det är så vi vill ha det." Sa han hotfullt och vände sig mot henne.
Han närmade sig på samma sätt som en tiger som anfaller sitt byte.
"Du är inte färdig här Granger, var god avsluta det du påbörjat."
"Så gärna."
"En till?!" Hermione slog upp ögonen, Lavenders utrop hade väckt henne, eller var det solen som stack henne i ögonen? Parvatis högljudda musik kunde även ha en del i det faktum att hon nu i alla fall var vaken.
"Du är inte sann Hermione!" skrek Lavender och viftade med skjortan.
Det var den det, om jag får säga det själv så är jag otroligt nöjd med slutet ^^ Läs gärna det som jag förmodligen kommer lägga ut i framtiden ;)