Där inne vid ett bord satt marodörerna, Sirius Black, Casanovan. James Potter, quiditch spelaren som är ute efter Lily. Remus Lupin, en smart kille som är den som är snällaste av marodörerna. Peter Pettigrew, en lite osäker kille som liknar en råtta. De satt vid ett bord i ett av hörnen och skrattade högst av alla där inne. Men när de fick syn på Jennie och Lily tystnade skratten och ersattes av en pinsam tystnad som Black snart ersatte.

– Tja Evans och Green, kom och sitt med oss. James tittade bedjande på Lily, Remus log snällt och Peter satt och såg osäker ut.

– Sorry men jag tror inte att ni är så har så bra inflytande på min lillasyster. Jennie böjde sig ner och lyfte upp Annie i famnen. Lily, Jennie och Annie gick och satte sig vid ett bord så långt bort från marodörerna som möjligt.

Det kom en servitris och tog deras beställning och efter ett par minuter kom servitrisen tillbaka med två honungsöl och ett glas pumpasaft. De drack under tystnad, men efter ett tag bröt Jennie tystnaden.

– Hur kunde Black veta mitt efternamn? Jag menar jag säger det ju aldrig, jag hade nästan glömt det själv.

– Vem vet, sa Lily. Du kanske är hans nästa offer, hon flinade mot Jennie.

Sirius Blacks rykte var inte det bästa. Han hade en ny flickvän varje vecka, men dumpade den efter några dar, ja han var en hjärtekrossare helt enkelt. Men varken Jennie eller Lily hade haft ihop det med honom. Dels så skulle väl James döda Sirius om han var ihop med Lily, men det var nog också för att Jennie och Lily aldrig hade visat något intresse för honom. Alla andra tjejer tyckte han var supersnygg, men Jennie och Lily var av en annan mening. De tyckte han var en uppblåst idiot som bara tänkte på sitt utseende.

– Usch, Jennie rös. Jag hoppas verkligen inte det. Själv då ska du gå med på en dejt med James?

James hade bjudit ut Lily till varje Hogsmeade besök, men Lily hade tackat nej varje gång.

– Man vet aldrig, Lily såg hemlighetsfull ut, det här kanske är förändringens år.

Helt plötsligt hoppade Annie ner från stolen och började springa mot marodörernas bord. Jennie fick syn på henne när hon bara hade två meter kvar till deras bord.

– Annie du är så dödens, hon skyndade bort mot deras bord, när hon bara hade en bit kvar fick hon syn på Annie i Sirius knä, hon berättade allt Lily och hon hade pratat om. Jennie skyndade fram och satte en hand för Annies mun. Hon lyfte sedan upp henne på sin arm.

– Var det där nödvändigt eller?, väste hon i Annies öra. Jag är ledsen hon bara stack iväg, hon såg ursäktande på marodörerna.

– Jaså, Lily tänker kanske ge mig en chans. James såg på henne med ett leende på läpparna.

– Man vet aldrig, sa Jennie och såg osäkert på honom.

– Och hon tror tydligen att du är mitt nästa, vad var det hon sa, offer. Han såg på James och flinade. Och vad menas med det om jag får fråga? Han såg retsamt på henne.

– Nej det får du inte fråga, sa hon argt och om ni nu ursäktar så går jag och min lillasyster tillbaka till Lily och sen går, vi. Så hejdå. Hon vände på klacken och gick mot Lily, hon kände marodörernas blickar i ryggen. När hon kom fram till Lily sa hon inte ett ord hon tog bara sin väska och gick mot dörren. Lily följde hennes exempel.

När de kom ut i solskenet började Jennie le. Hon satte ner Annie på marken och rufsade om henne i håret.

– Vi måste nog gå hem nu. Hon vände sig mot Lily och gav henne en snabb kram. Vi ses den första september på Hogwartsexpressen.

– Ja det gör vi, hejdå. Hon log och började gå mot eldstaden som hon hade kommit dit med. Nu var det bara att vänta tills imorgon. Men hur hon skulle härda ut hemma det visste hon inte.