Jennie visste visserligen vad Sirius gick för, men hon trodde inte att han skulle kalla henne tönt. Det kändes, och det var just det som var konstigt, hon brydde sig väl inte om vad Sirius tyckte om henne, nej det gjorde hon inte, men det kändes aldrig bra att bli kallad tönt.
Hon började gå mot toaletterna, hon tittade ner i marken hela tiden så hon märkte inte att en person just var på väg mot henne, den personen var inne i sin egen värld så den märkte inte att de var på väg rakt mot varandra.
– Aje, Jennie satt helt plötsligt på ändan, hon såg sig omkring för att se vem det var som hade knuffat omkull henne. Nästan direkt fick hon syn på Sirius Black. Hon fnyste och reste sig upp.
– Vänta Jennie, Sirius hade också rest på sig, men Jennie låtsades att hon inte hörde och fortsatte gå mot kupén.
Sirius skyndade på stegen för att hinna ifatt Jennie. Jennie kände en hand på sin axel, hon vände sig sakta om och tittade rakt in i Sirius stålgrå ögon.
– Sirius varför kan du inte lämna mig ifred? Jag menar om du nu tycker jag är en tönt så behöver du ju inte anstränga dig. Hon tog bort Sirius hand och skulle precis börja gå iväg igen när Sirius tog tag i hennes arm, det var inget hårt grepp hon skulle lätt kunna bryta sig loss, men någonting höll henne kvar. Hon vände sig om igen.
– Jag menade det ju inte, jag sa det bara för att hon skulle gå, jag menar det verkligen, det jag sa var inte sant. Hon tittade in i hans ögon, det syntes att han inte ljög, han såg faktiskt uppriktigt ledsen ut. Hon la armarna om halsen på honom, det märktes att han blev förvånad, men sen kramade han tillbaka.
– Du vet inte hur mycket det betyder för mig Sirius. När hon släppte honom log hon och sa, när du inte är en uppblåst idiot är du faktiskt ganska snäll. Hon vände sig om och började gå tillbaka till kupén.
Kvar stod Sirius, Jennie var en av de få tjejerna som såg honom för den han var, det skrämde honom för nu visste hon att han inte alltid var den tuffa typen som han alltid visar upp. Fast nånstans där inne visste han att han kunde lita på henne. Hon var också en av de få tjejer han inte ville ha som flickvän. Han började också gå mot kupén. När han kom in satt inte Jennie där.
– Var är Jennie? Hon gick ju hitåt. Sirius tittade på James och Peter.
– Jennie har inte varit här inne sen hon gick ut före dig, Tramptass. James såg på Sirius, Sirius mötte inte hans blick, han gick utan ett ord ut i korridoren. Var kunde hon vara? Sirius gick tillbaka mot toaletterna. Inget spår av Jennie, han gick åt andra hållet, inget spår där heller, så han gick tillbaka till kupén. Peter och James hade precis bytt om, Sirius följde deras exempel och satte på sig sin klädnad och satte sig sen ner med en suck.
– Tramptass, nu får du väl ta och skärpa dig, James tittade nästan argt på honom. Hon är tjej eller hur? Sirius nickade, då har hon ju självklart gått för att möta Lily vid prefektvagnen för att berätta allt. Det hade inte Sirius tänkt på men nu när James sa det var det ju självklart.
– Tagghorn du är den smartaste person jag känner, det är ju självklart. När tror du föresten att Måntand kommer, jag måste prata med honom om en grej.
– Vågar man fråga vad? James tittade på honom.
– Nej det vågar man inte, Sirius flinade, föresten har du några bus på gång?
– Jepp, massor på lager, Snorgärsen ingår i många kan jag säga. Han log, detsamma gjorde Sirius. Att terrorisera Severus Snape var en av deras favorit sysslor.
Just då kom Lily, Remus och Jennie in i kupén. Lily såg sur ut.
– Varför måste ni alltid vara så elaka mot Snape? Vad har han gjort er? Lily tittade argt på dem.
– Det är inget han har gjort det är mera det att han existerar, Sirius flinade.
– Lily, jag fattar inte varför du tar hans parti, jag menar han är ju alltid jätte elak mot dig. Jennie såg uppfodrande på henne.
– Så nu håller du med dom helt plötsligt Jennie? Föresten borde du byta om vi är framme snart. Samtidigt som Jennie satte på sig sin klädnad sa hon till Lily.
– Jag håller inte med dom, men jag håller heller inte med dig, jag är på en helt egen sida, hon flinade mot Lily. Lily satt bara där och såg sur ut resten av resan, Jennie däremot pratade med alla marodörer, förutom Peter då.
När tåget bromsade in, ställde sig alla upp, de gick ut ur kupén och gick mot vagnarna som skulle köra dem till slottet. Jennie ställde sig och tittade på testralerna, spökhästarna som körde vagnarna, Jennie hade alltid kunnat se dem. Hon gick fram till en vagn och satte sig i den, detsamma gjorde marodörerna och Lily.
När de kom fram till slottet steg alla ur vagnen och ställde sig för att titta på det magnifika slottet.
Det var deras sista år, det sista året de skulle få komma tillbaka till slottet efter sommarlovet.