A/N: Bara så ni vet har DH förstört hela min fic (typ), eftersom jag inte visste allt som hände i den när jag skrev struntar jag in den och fortsätter på som jag gjort hela tiden. Men tyckte att jag borde nämna det innan någon påpekar det. Fast felen kommer inte förrän längre fram.
Hon gick med arga steg upp mot slottet, kvar satt Sirius. Han visste inte riktigt vad han hade gjort fel, men tjejer är svåra att förstå, oftast i alla fall. Han tittade ut över sjön.
Jennie fortsatte upp mot slottet, deras nästa lektion började inte föränns om 40 minuter. Hon vände sig om för att se om Sirius följde efter, hon blev besviken när hon såg att han satt kvar vid sjön. Hon fortsatte mot Gryffindortornet, men när hon kom in i en tom korridor såg hon att någon närmade sig henne från andra sidan. Det var en spinkig kille med flottigt hår och krokig näsa. Det var Severus Snape, han kom närmare och hon kände att hon hade lust att vända sig om och springa bort från honom, men hon vill inte visa att hon är rädd för honom. Alla vet att han är förtjust i svartkonster och att han är duktig på dem.
När de var två meter från varandra stannade han, hon fortsatte gå förbi honom. Helt plötsligt kände hon en kall hand sluta sig om sin handled.
– Stanna där du är, sa han med släpig röst.
– Varför skulle jag lyssna på dig? sa hon med arg röst.
– För att annars kanske jag, ja torterar dig, han log elakt när han såg hur rädd hon blev.
– Vad vill du mig?
– Jag vill ha något som, du kan ge mig. Han log ett inställsamt leende som i Jennies ögon såg ut som en dålig kopia av Sirius casanova leende, faktum är att Jennie hade lust att spy.
– Vad skulle det vara? frågade Jennie som hade svårt att hålla tillbaka tårarna.
– En kyss, han log elakt. Och om du inte ger mig det så vet du vad som väntar.
– Nej snälla jag vill inte, hon såg bedjande på honom.
– Jo gör det nu, annars vet du vad som komma skall.
– Snälla jag vill inte.
Sirius hade för en stund sen rest sig upp för att gå och leta reda på Jennie när han hörde hennes röst en bit bort. Han styrde stegen ditåt och såg Snape hålla fast Jennie med trollstaven höjd. Han såg som i slow motion hur Snape sa några ord, en röd ljusstråle som kom ut ur staven och träffade Jennie. Hon flög bakåt och hamnade på golvet nån meter därifrån.
Sirius sprang fram och hoppade på Snape bakifrån, Snape tappade sin trollstav och hamnade på golvet. Sirius gav honom en snyting och tog hans trollstav, sen sprang han fram till Jennie som låg orörlig på golvet med huvudet ner mot marken.
– Jennie vakna, sa Sirius med försiktig röst. Hon låg fortfarande orörlig. Han vände henne försiktigt om och såg till sin förskräckelse att hon blödde. Hennes vita skjorta var helt nerblodad på framsidan.
– Pertrificus totalus, Snape föll ihop med armarna klistrade mot sidan. Han slängde Snapes trollstav så att den hamnade bredvid honom. Sen tog han Jennie i sina armar och bar upp henne till sjukhusflygeln. Madam Pomfrey gav upp ett tjut och visade honom att han skulle lägga ner henne på en säng. Sen blev han milt men bestämt utkörd. Han bestämde sig för att gå till nästa lektion bara för att hålla tankarna borta från Jennie.
De hade förvandlingskonst med professor McGonagall så Sirius styrde stegen mot klassrummet. När han kom fram insåg han att det var tjugo minuter kvar tills lektionen började. Men till sin lättnad såg han James, Remus och Peter komma gåendes mot honom.
– Var har du varit Tramptass? Vi har letat överallt efter dig, sa James
– Jag har varit i sjukhusflygeln.
– Ärligt talat Tramptass tror du att vi går på det, vi såg nog blickarna Jennie gav dig, sa Remus och såg menande på Sirius.
– Jo men jag var i sjukhusflygeln med Jennie, Snape torterade henne. Han såg att James och Remus spärrade upp ögonen och la därför till, men det är ingen fara jag tog hand om honom.
– Men varför ville hon att du skulle komma ut? James såg undrande på Sirius.
– Jag berättade inte riktigt allt om inatt, han såg skuldmedveten ut. Jo när jag kom ner i uppehållsrummet låg Jennie och sov på soffan, helt plötsligt började hon skrika så jag väckte henne och hon var jätte ledsen så jag tröstade henne och så berättade hon en sak som jag inte vet om jag får säga, det var en mardröm i alla fall och nu på lektionen drömde hon igen så därför vill hon att jag skulle komma ut. James och Remus såg tvivlande på Sirius.
– Men det är sant! James skrattade till.
– Så du, Sirius Black, skolans casanova, tröstade en tjej när hon var ledsen och sen litar hon på dig. James och Remus började garva och Peter skrattade lite osäkert. Sirius såg surt på sina vänner.
– Jag är ledsen Tramptass, sa Remus, men det är lite roligt bara.
– Jo jag märker det, han såg surt, ja nästan argt på dem och då slutade de genast skratta.
Som tur var kom McGonagall precis så de gick in i klassrummet och satte sig på platserna längst bak.
– Var är miss Green? Sa McGonagall, och såg på Lily.
– Det kan jag svara på professorn, sa Sirius. Lily och McGonagall tittade på honom.
– Hon är i sjukhusflygeln.
– Jaha, sa McGonagall och såg för ett ögonblick förvirrad ut. Okej, nu börjar vi lektionen, idag ska vi repetera det vi gjorde förra året. Hela lektionen repeterade de vad de gjort förra året och Sirius blev förvånad över hur mycket han hade glömt under lovet. Och som väntat hade Lily inte glömt ett skvatt, hon klarade alla saker utan minsta problem, till skillnad från de flesta andra i klassen.
När lektionen var slut och alla hade gått ut var Sirius kvar, han var tvungen att plocka ihop sina grejer. När han kom ut väntade Lily på honom.
– Ledsen Evans, men jag har lite bråttom, han skyndade iväg men han hade bara hunnit några steg när:
– SIRIUS BLACK DU STANNAR DÄR DU ÄR! Sirius stannade av ren förvåning, han hade aldrig hört Lily höja rösten förut. Lily kom ikapp honom och tydligen hade hon lugnat ner sig lite för hon sa:
– Kan vi gå för alla tittar på oss, Sirius nickade och de började gå.
– Varför vill du prata med mig, frågade Sirius även fast han visste svaret.
– Det vet du mycket väl Sirius, sa Lily och blängde på honom. Varför är Jennie i sjukhusflygeln?
– Det vet väl inte jag, ljög Sirius.
– Sirius det syns att du ljuger, så berätta nu varför hon är där.
– Det kan jag inte, för då skulle jag kanske förråda henne.
– Och sen när vet du något om henne som inte jag vet? sa Lily och skrattade till.
– Sen inatt, tror jag, för du vet väl inte vad hon drömmer om va?
– Nej det vet jag inte. Lily stannade upp. Vet du det Sirius?
– Ja på ett ungefär, sa Sirius och såg lite besvärad ut. Det syntes att Lily var arg, även om hon döljde det väl.
– Så det var därför ni gick ut ur klassrummet, för att hon hade drömt igen? Lily sa det med behärskat lugn.
– Ja typ, men i alla fall så blev hon arg på mig och gick iväg och träffade på Snape som torterade henne. Sirius backade undan ett par steg för det såg ut som om Lily skulle explodera.
– Jag ska mörda den skitkorven! Skrek hon så att alla runt omkring stannade upp. Sirius tog tag i Lily och drog bort henne därifrån.
– Nej du ska inte mörda honom, för då blir du reglerad, så lämna hämnden åt mig. Lily öppnade munnen som om hon skulle säga något men det kom inga ord.
– Du Lily vi borde nog gå till lektionen, men sen kan vi gå upp till sjukhusflygeln okej?
– Okej, sa Lily, det syntes att hon fortfarande var arg men hon skrek inte längre i alla fall.