De öppnade dörren till trolldryckslektionen och såg att alla har satt sig. De smög sig till sina platser, Sirius där bak och Lily där fram. Professor Snigelhorn tittade upp.

– Och varför är Miss Evans och Mr Black sena?

– Sirius berättade bara för mig varför Jennie var i sjukhusflygeln professorn.

– Nåväl, idag ska vi göra en dryck som kallas... Professor Snigelhorn förklarade vad de skulle göra och alla satte igång. Vid marodörernas bord pratade Sirius och James tyst med varann.

– Vad gjorde du och Lily med varann då? James tittade på Sirius samtidigt som han skar rötter från en växt, eftersom han inte tittade på vad han gjorde skar han sig i fingret.

– Du borde koncentrera dig på ditt arbete tagghorn, sa Sirius och flinade, James flinade han också.

– Men allvarligt Tramptass, vad gjorde ni?

– Först skällde Lily ut mig, sen lugnade hon ner sig och vi pratade, sen exploderade hon och sa att hon ville mörda Snorgärsen, Sirius log när han såg de andra marodörernas förvånade blickar.

– Varför vill hon mörda Snorgärsen? Remus såg förvånad ut.

– För att han överföll Jennie såklart, men i alla fall så har jag börjat tänka på en hämnd plan. Han såg lurig ut och de andra förstod genast att Sirius hade något riktigt elakt på gång, de fortsatte med sitt arbete, Lily jobbade flitigt men hon hade tankarna på annat håll så det blev inte riktigt lika bra resultat som det kunde ha blivit, men helt klart godkänt. Professor Snigelhorn kom fram till Lily och tittade när hon arbetade.

– Jag föreslår att du memorerar det du gör, för mellan oss två, det här kommer att komma upp på examensproven. Lily log falskt mot honom och han gick vidare.

När lektionen var slut var det lunch, Lily och Sirius skippade den för att gå upp till Jennie, madam Pomfrey släppte in dem och visade fram dem till Jennies säng, hon var vaken, men det såg nästan ut som om hon var död, för hon var alldeles blek i ansiktet, det enda som tydde på att hon levde var hennes ögon som var fulla av liv.

– Hej på er, hon log, men Sirius såg att det bara var för att dölja smärtan. Lily som inte visste var hon hade ont kastade sig över henne och kramade henne. Jennie gjorde en grimas men kramade i alla fall tillbaka. Sirius höll sig i bakgrunden och lät dem prata ifred ett tag. När de hade pratat i så där en fem minuter och samtalsämnena hade tagit slut viskade Jennie något till Lily, Lily nickade och gick därifrån. Ensamma kvar var Sirius och Jennie. Sirius gick långsamt fram till stolen bredvid Jennies säng och satte sig. Först tittade Jennie upp i taket men sen vände hon sig mot Sirius och i hennes blick fanns något Sirius aldrig hade sett där förut. Det var hämndlystenhet.

– Så har du någon plan?

– Vad menar du?

– Jag vill hämnas på Snorgärsen. Hon såg beslutsam ut.

– Lämna det åt oss marodörer, vi kommer undan med det mesta, sa Sirius. Jennie öppnade munnen för att säga något men Sirius höll upp en hans som stopptecken. Jennie, lyssna på mig nu, om man vill hämnas på Snorgärsen måste man sänka sig till hans nivå och det tycker jag inte du ska göra, dessutom slåss han på ett oschyst sätt så det är väldigt lätt att han skadar dig.

– Okej, sa Jennie. Men lova att du ger igen från mig. Sirius nickade och tittade bort mot dörren för ett ögonblick, då tog Jennie hans hand. Han såg förvånat på henne.

– Jag ville bara tacka dig för att du satt med mig i morse och för att du hängde med mig ut förut. Han log.

– Det var väl inget, jag är glad att jag kan hjälpa till.

– Jag är glad att vi är vänner Sirius, för jag kan prata med dig om saker jag inte kan prata med Lily om. Men om du ursäktar är jag lite trött nu, han log och släppte hennes hand.

– Vi ses, sa han och gick ut ur sjukhusflygeln, där utanför stod Lily och väntade på honom, de gick tillsammans ner för trappan mot Professor Flitwicks klassrum.

– Lily varför tycker inte du om James? Jag menar jag känner ingen person som är snyggare, förutom jag, snällare eller mer angelägen om att gå på date med dig. Lily suckade.

– Jo jag vet men, han är ju så otroligt barnslig och oansvarig. Och du med för den delen.

Sirius låtsades se förolämpad ut. Lily knuffade till honom vänskapligt i sidan.

– Sirius du vet vad jag menar. Ni är ju marodörerna, och det är eran grej att bryta mot reglerna och sånt, jag fattar men vi är faktiskt sjutton nu, vi är inte elva längre så jag tycker bara att han kan sluta bete sig som om han är det.

Sirius gick tyst bredvid Lily och tänkte på det hon hade sagt, visserligen hade hon väl rätt, men ändå inte. När de kom fram till klassrummet var ingen där, de åt väl fortfarande, men Sirius kände sig inte hungrig, inte Lily heller tydligen.

Efter en stund kommer de andra marodörerna och Sirius ställde sig och pratade med dem.

– Du tagghorn, jag pratade med Lily om dig. Hon skulle gilla dig om du inte var så barnslig, oansvarig, skulle sluta bryta mot reglerna och bete dig som om du var sjutton år och inte elva. Peace of cake eller hur, han flinade, detsamma gjorde Remus.

– Skratta ni bara, men jag gillar henne verkligen och det gör ont att hon inte känner lika dant.

– Men Tagghorn varför säger du det till oss, säg det till henne istället. Gör det, Remus såg på honom, men James mötte inte hans blick. Precis då kom SFC tjejerna, Sirius suckade.

– Vad är det Tramptass, tycker du inte om de där tjejerna, är det bara Jennie som duger nu för tiden? James flinade.

– Håll käften, var det enda Sirius sa, sen gick han fram till tjejerna med ett fejkat leende på läpparna.

– Hejsan tjejer, sa Sirius. De fnittrade förtjust och Sirius höll på att spy. Elena steg fram och såg flörtigt på honom.

– Ska vi hitta på något sen Sirius, sa hon och viftade med sina mascaratunga ögonfransar.

– Ledsen Elena kan inte, ska plugga i biblioteket, måste gå min lektion börjar. Flitwick hade öppnat dörren och Sirius smet snabbt in.