Dagen gick och Sirius gick han upp till Jennie efter skolan. Hon hade fått tillbaka lite färg i ansiktet, men såg fortfarande väldigt svag ut där hon låg. Hon såg också väldigt sårbar ut, hon sov men Sirius gick och satte sig vid hennes säng i alla fall.
Hon mumlade något men Sirius kunde inte höra vad så han böjde sig närmare.
– Nej... Jag ska inte... Jag... Snart ... Borta. Han flyttade på sig och såg på henne, helt plötsligt såg hennes ansikte istället för avslappnat väldigt spänt och allvarligt. Sen började hon vrida på sig, av och an vred hon sig.
– Nej! Låt mig vara, jag vill inte! Sirius började försiktigt ruska henne så att hon skulle vakna, men hon vaknade inte så han ruskade lite hårdare, ingen reaktion, han ruskade ännu hårdare, då äntligen vaknade hon. Hon satte sig upp och fick syn på Sirius. Hon la armarna runt hans hals och började gråta, han strök henne över ryggen.
– Det är ingen fara Jennie, såja.
– Hon kommer att hämnas Sirius, hon kommer att hämnas.
– Va? Vem kommer att hämnas Jennie.
– Cammie, Sirius jag är rädd.
– Jennie, vem är Cammie?
– Jag vet inte, jag vet inte och det skrämmer mig. Hon hade slutat snyfta nu rann bara tysta tårar ner för hennes kinder.
– Såja, det kommer att ordna sig, jag har föresten kommit på hur vi kan hämnas på Snape.
– Hur? Sirius viskade något i hennes öra och ett leende spred sig på hennes på läppar. Hon tog bort armarna som vilade runt Sirius hals och tittade in i hans ögon.
– Vet dom det då?
– Nej men jag ska berätta i kväll, gillar du idén?
– Jag tror det är den bästa idén du någonsin haft. Det vill säga den enda bra idén du någonsin haft. Hon flinade, detsamma gjorde han.
– Men vi väntar tills du har lämnat sjukhusflygeln, men jag måste gå nu. Hejdå Jennie, han började gå mot dörren.
– Tack Sirius!
– Varsågod!
Han gick in på madam Pomfreys kontor. Och bad om att hon skulle få en dryck så att hon inte skulle få några drömmar, Pomfrey skulle fixa det och då gick Sirius.
När han kom upp till Gryffindortornet satt marodörerna + Lily och väntade på honom.
– Hur mår Jennie, Sirius? Det var Lily som frågade.
– Jodå hon mår bra, men hon får stanna i sjukhusflygeln ett tag, borde vi inte typ informera hennes föräldrar eller nåt? Lily började skratta och alla tittade på henne.
– Vad? Tror ni verkligen att dom bryr sig? De har inte brytt sig om henne på 9 år varför skulle de bry sig nu?
– Men hur skulle jag kunna veta att de inte bryr sig?
– Det borde väl du veta Sirius, ni som är så jätte bra kompisar nuförtiden. Lily såg riktigt sur ut. Jag går och lägger mig. Hon klampade upp till tjejernas sovsal och smällde igen dörren.
James såg efter henne med drömmande blick.
– Den tjejen har ett jäkla temperament, ni skulle ha hört hur hon skrek på mig förut. Föresten har jag kommit på hur vi ska hämnas på Snape.
Sirius berättade för de andra marodörerna om planen och James tyckte det var en bra idé, men Remus och Peter ville inte vara med. De började med läxorna och när de var klara gick de och la sig.
Veckan gick och Jennie hade inte fått komma bort från sjukhusflygeln än, Sirius och Lily hälsade på henne varje dag, när Lily var med pratade de inte om hur marodörerna skulle hämnas på Snape.
På lördags kvällen satt marodörerna i uppehållsrummet och gjorde läxor samtidigt som de pratade om Snape planen.
– Hej Lily, sa James och log stort. Lily svarade inte utan satte sig bara på en ledig stol.
– Tror ni att jag är helt dum i huvudet eller? Sirius skulle precis svara ja men James höll för hans mun.
– Nej vi tror inte du är dum i huvudet hurså? AJ! James hade kollat snällt på Lily och hon hade börjat le när Sirius bet honom i handen.
– Var det där nödvändigt Tramptass? James gned sin hand och såg surt på Sirius.
– Vadå då Lily? sa Remus och ignorerade Sirius och James.
– Tror ni att jag inte fattar att ni planerar hämnden på Snape, jag är inte helt kokko vet ni. Jag fattar inte att ni kan lämna mig utanför, jag vill faktiskt också hämnas på Snape.
– Tyvärr Evans men du får inte vara med, och jag orkar inte spilla tid på att förklara varför, du får fråga Jennie om det. Så... Tack och adjö. Sirius böjde sig över läxorna igen och för ett ögonblick såg det ut som om Lily skulle smälla till honom, men istället vände hon sig om och klampade argt upp till tjejernas sovsal och smällde igen dörren efter sig.
– Var det nödvändigt att vara så elak mot henne Tramptass, sa James förebrående.
– Jag är ledsen om det sårade dig att jag var elak mot din flickvän men jag vill inte att hon och Jennie ska bli reglerade. James öppnade munnen för att svara emot men Remus gav honom en varnande blick och James fortsatte med läxorna.
De gick och väntade de närmsta dagarna på att Jennie skulle släppas och på onsdan när de satt och gjorde läxorna kom hon in genom porträtthålet och alla blev mycket glada. Lily och Sirius gick och kramade henne och de andra marodörerna hälsade bara lite blygt.
– Jag är lite trött så om ni ursäktar så tar jag med mig Lily och går och lägger mig. Hon tog Lily i handen och de gick upp till sovsalen, Sirius och James tittade efter dem. Remus och Peter såg på varandra och skakade på huvudet.