I sjukhusflygeln låg Jennie och vred och vände på sig i sömnen, madam Pomfrey fick ner febern så att den inte var livshotande, men Jennie hade fortfarande ganska hög feber. Jennie mumlade fortfarande i sömnen och madam Pomfrey hade inte lyckats väcka henne.

– Släpp... Låt... Gå... Vad... Jag gjort? ... Hjälp mig Sirius... Rädda mig. Så mumlade hon hela tiden. Det hade hunnit bli kväll när madam Pomfrey hade lyckats få ner febern, så Lily och Sirius hade inte fått hälsa på henne.

I uppehållsrummet satt marodörerna, Lily hade gått och lagt sig. Sirius hade inte gjort någonting sedan de hade kommit tillbaka från sjukhusflygeln, de andra hade spelat knallkort och gjort andra roliga saker men Sirius hade inte velat vara med, han vill inte gå ner och äta när det var middag, de andra lät honom vara.

James och Remus var mitt uppe i ett parti trollkarlsschack när Sirius pratade för första gången på flera timmar.

– Tror ni Elena är kapabel till vad som helst? James och Remus såg på honom.

– Det borde väl du veta, hurså?

– Jag tänkte bara på en sak hon sa. Hon sa att jag kommer vilja ha tillbaka henne en dag, jag tänkte bara, hon kanske gör något mot Jennie bara för att få mig att tycka om henne istället.

– Det kanske är möjligt men tänk inte på det nu, gå och lägg dig istället, du behöver sova. Remus såg på honom, Sirius såg inte tillbaka.

– Du har rätt Måntand, sa Sirius och gick upp till sovsalen. Han klädde av sig kläderna och kröp ner i sängen. Men han kunde inte sova, han blev inte ens trött förens de andra kom upp till sovsalen, när de andra hade gått och lagt sig kände han att han blev tröttare och tröttare och tillslut sov han djupt. Han började drömma en konstig dröm.

Drömmen

Sirius går på en gräsmatta, han bestämmer inte själv var han är på väg, hans ben går själv, efter ett tag kommer han fram till en kulle med ett träd på, han går upp på kullen och får syn på en gravsten som står där ensam.

Han sätter sig på huk och läser vem det är som är begravd, när han har läst vidgas hans ögon av chock, på gravstenen står det Cammie Green. Sirius ställer sig upp och ser sig om, helt plötsligt får han syn på någon långt där borta, det är en flicka som kommer springande mot honom, efter ett tag får han syn på vem det är, det är Jennie, han börjar springa mot henne.

– Jennie, säger Sirius när de står mittemot varandra.

– Jag har inte så mycket tid Sirius, så lyssna utan att fråga, okej? Sirius nickar. Jag är fast i min dröm, Sirius, Cammie håller mig kvar, hon vägrar släppa mig förens jag kommer ihåg vem hon är, du måste hjälpa mig på något sätt Sirius, jag är arg på dig, men du är mitt enda hopp, du är den enda jag kan få kontakt med, jag försökte med Lily men det går inte. Du måste hjälpa mig Sirius. En vissling hörs och Jennie vänder sig om.

– Du måste gå nu Sirius, hon knuffar till honom och han ramlar ut ur drömmen och in i verkligheten. Han satte sig upp och försökte komma ihåg så mycket av drömmen som möjligt. Vad var det Jennie hade sagt, hon var fast i en dröm, och kunde inte komma ut förens hon kom ihåg vem Cammie var. Det lät ju inte klokt, det kanske bara var en dröm när allt kom omkring. Han la sig ner och försökte somna om, men det gick inte. Så han gick upp och ner i uppehållsrummet.

Där satte han sig och väntade på att alla skulle vakna eller åtminstone att solen skulle gå upp. Efter ett tag kom Remus ner för trappan.

– Hej Tramptass, varför sitter du här?

– Jag drömde och sen kunde jag inte somna om. Remus satte sig i fåtöljen mittemot Sirius.

– Du drömde om Jennie, eller hur?

– Ja det gjorde jag, eller ja, jag drömde och sen kom hon och berättade att hon var fast i en dröm, att hon inte kunde komma ut förens hon kom ihåg vem Cammie var.

– Hade hon någon aning om vem det var då?

– Jag vet inte, hon hann inte säga så mycket innan hon knuffade ut mig ur drömmen. Fast hon hann säga att hon var arg på mig.

– Du Tramptass, jag tror vi måste fråga hennes föräldrar.

– Men hörde du inte vad Lily sa? Hennes föräldrar bryr sig ju inte.

– Men det är väl värt ett försök? Eller?

– Fast jag vet inte om de kommer svara mig, för dom är ganska bra vänner med mina föräldrar, men som du sa, det är värt ett försök. Föresten hur har det gått på sommarlovet, vid fullmånen menar jag.

– Det har gått okej, men det är alltid bättre när ni är med.

– När är nästa fullmåne?

– Om en och en halv vecka ungefär, men vad säger du, ska vi gå ner och äta frukost?

– Visst, säger Sirius, jag ska bara gå och klä på mig. Efter en stund kom han ner igen och Remus och han gick ner och åt frukost.