Remus och Sirius var halvvägs genom frukosten när James och Peter kom. De satte sig ner och tog för sig, men Remus och Sirius blev precis klara och reste på sig.
– Ska ni redan gå? James tittade upp på Sirius och Remus.
– Ja det ska vi, vi har lite att göra, men vi ses sen, okej?
– Okej Tramptass, sa James och fortsatte äta. Remus och Sirius gick upp till uppehållsrummet och började skriva på brevet till Jennies föräldrar.
– Hur tycker du det här låter Måntand?
" Mr och Mrs Green. Jag och er dotter Jennie är goda vänner och hon är fast i en mardröm hon kan inte komma ut förens hon kommer ihåg vem Cammie är, men hon har ingen aning om vem det är så ni kanske kan hjälpa oss, så vi kan hjälpa er dotter.
Sirius före detta Black"
– Jag vet inte, det låter lite konstigt, Remus ser på Sirius som knögglar ihop pergament stycket och kastar det på högen med de andra 22 exemplen. Sirius börjar skriva igen och ler nöjt när han var klar.
– Nu blev jag nöjd, sa han och log. Han harklade sig och började läsa.
" Mr och Mrs Green.
Det här brevet gäller er dotter Jennie. Hon ligger för stunden i sjukhusflygeln på Hogwarts, hon är fast i sin mardröm som har plågat henne under en längre tid.
Ni kan hjälpa mig att hjälpa henne om ni kan berätta för oss vem Cammie Green är. Jag väntar på svar.
Sirius Black"
– Det tar vi, avgör Remus och de tog det och gick upp till uggletornet.
När de kommer upp till uggletornet mötte de någon de inte hade väntat sig, Lily. Hon satt i en av gluggarna och tittade ut över Hogwarts marker. Sirius och Remus stod tysta och såg på henne. Lily kände sig tydligen betraktad för hon vände på huvudet och såg på dem.
– Åh, det är ni, hon försökte le men det blev bara en stel grimas.
– Hur mår du Lily? Remus gick fram till henne, Sirius gick fram till en av skolugglorna och band fast brevet, han lät Remus och Lily prata ifred. Sirius såg efter ugglan när den flög iväg.
– Sirius, kom hit, Sirius vände på huvudet och såg förvånat på Lily, men gick ändå dit.
– Sirius, jag ville bara säga tack, för att du hjälpte mig med Jennie och så där.
– Inga problem, sa Sirius och log snett. Lily log svagt tillbaka. Remus satt mittemot Lily i fönstergluggen och såg på henne. Sirius såg på Remus och log, han gick tillbaka till Gryffindortornet där Peter och James satt och spelade trollkarlsschack. Sirius satte sig och kollade på.
I uggletornet satt Lily och Remus och pratar.
– Lily, vad är det som är fel egentligen?
– Jag vet inte riktigt, jag antar att jag är lite avundsjuk på Sirius.
– För att han och Jennie är så bra kompisar?
– Ja och det faktum att hon berättar saker för honom och inte för mig.
– Men ni är ju i alla fall bästa vänner, även om hon är lite med Sirius nu.
– Lite? Hon är ju med honom mer än hon är med mig! Det är som om hon har glömt mig det här året. Jag vet att det inte är så men det är så det känns. Hon suckade och såg ner i golvet.
– För att vara ärlig så är faktiskt James avundsjuk på Jennie. Lily såg tvivlande på honom, Remus log och fortsatte.
– För det första är hon väldigt bra vän med dig och som du vet så avgudar James dig och för det andra så har Jennie och Sirius blivit väldigt bra vänner den här terminen och James känner sig utbytt, de har alltid delat allt, men nu kommer Jennie och tar den platsen från honom.
Lily såg förbluffad på Remus.
– Remus lova att du inte berättar det här för någon, speciellt inte James.
– Jag lovar, svarade Remus och såg nyfiket på Lily.
– Okej, jag börjar bli lite småkär i Potter, hon såg ner och rodnade. Remus såg på henne och log.
– Men varför säger du inte det till James?
– Du och Jennie borde bilda en klubb, hon sa precis samma sak. Remus log svagt och var tyst en ganska lång stund innan han började prata igen.
– Du vet att James och Snape hatar varandra, det beror delvis på att Sirius skulle spela Snape ett spratt en fullmånsnatt, han snokar alltid i varför jag försvinner och Sirius sa att han skulle få veta varför om han följde gången till spökande stugan, James fick reda på det och sprang efter Snape och tog honom därifrån innan han skulle få syn på mig, eller värre att bli biten, men Snape fick syn på mig men han lovade att han inte skulle berätta för någon. Men Snape kunde aldrig tåla att James räddade hans liv, så det är också därför de hatar varandra. Lily såg paff ut.
– Du Remus när är nästa fullmåne?
– Om en och en halv vecka ungefär. Lily hade listat ut att Remus var en varulv, men hon hade aldrig berättat det för någon.
– Remus, är du... jag menar har du... Lily rodnade och tittade ner i golvet.
– Vad är det Lily? Kläm fram med det.
– Jag bara undrade om du har varit ihop med någon tjej någon gång, för jag menar det är ju James och Sirius som får all uppmärksamhet. Hon rodnade men såg ändå på honom.
– Ja, det har du ju rätt att undra, men jag vet inte riktigt vad jag ska svara. Han såg för ett ögonblick besvärad ut. Jag vet inte riktigt, tror inte det, men jag har varit kär i flera stycken, nu är det Remus som rodnar lite grann. Lily log och ställde sig upp, hon drog upp Remus och drog honom mot dörren. Hon tog honom under armen och började gå tillbaka mot gryffindortornet.
– Remus, jag känner mig på bättre humör nu, men jag måste bara fråga en sak. Är du avundsjuk på Sirius och James, för att dom är så populära?
– Nej det kan jag inte säga att jag är, jag skulle aldrig klara den uppmärksamheten, för då skulle alla märka att jag försvann en gång i månaden, han log snett. Lily log stort, de gick tillbaka till Gryffindortornet, när de kom in där satt James och Sirius och pratade i en av sofforna, Peter syntes inte till. Remus och Lily skrattade och pratade och Lily höll fortfarande Remus under armen, James såg avundsjukt på Remus när de kom in, Lily satte sig i en fåtölj och Remus satte sig i en annan.
– Jaha, vad har ni gjort då? James såg på Remus och han försökte låta oberörd men det hördes att han var sur.
– Vi har varit i uggletornet och pratat, sa Remus med men extra betoning på det sista ordet samtidigt som han såg tillbaka på James.
– Vad har ni gjort här då? Lily såg på James som släppte blicken från Remus.
– Slappat, svarade Sirius enkelt.
– Ska vi gå och hälsa på Jennie? Lily log, när hon såg hur Sirius nickade ivrigt, de ställde sig upp och försvann ut genom porträtthålet. James begravde ansiktet i sina händer och Remus trodde för ett ögonblick att han grät, men när James tog bort händerna såg Remus att han inte var ledsen utan rasande.
– James, sa Remus med varnande röst. Då exploderade James.
– Jamesa mig inte hit Remus, du är så jävla lugn hela tiden, men jag orkar inte med det nu! Han skrek så högt att några förstaårselever rusade ut ur uppehållsrummet.
– Jag orkar inte med alla som aldrig visar vad de verkligen känner och jag orkar definitivt inte med dig just nu, James stormade upp för trappan till sovsalen och smällde igen dörren efter sig. Remus satt helt paff men gick sedan upp för trappan till sovsalen, han öppnade dörren försiktigt och gick in i sovsalen. James hade dragit för sina förhängen, så Remus satte sig på Sirius säng som stod bredvid och suckade.
– James, började Remus men James avbröt honom.
– Remus jag orkar inte med ditt ständiga lugn just nu.
– Så du tycker att jag är lugn jämt?
– Nej, det bara är så.
– Och du tycker att jag aldrig visar mina känslor?
– Jo du visar när du är glad eller bekymrad men aldrig andra känslor.
– Du har rätt i att jag aldrig visar när jag är arg, för då skulle jag inte orka igenom dagen. Och jag berättar aldrig hur jag känner, för jag vill inte förlora er som vänner.
– Vad menar du Remus? Remus kände hur James tittade på honom.
– Om jag skulle ha berättat om mina känslor när vi gick tredje året skulle du aldrig prata med mig igen, så jag stänger hellre in mina känslor än mister mina vänner. James drog ifrån förhänget och såg på Remus.
– Men berätta nu, för jag menar det spelar väl ingen roll nu, det var ju fyra år sen.
– Men du måste lova att du inte blir arg James.
– Jag lovar, så sant som jag är en marodör. Remus log snett.
– Okej, när vi gick tredje året var jag småkär i Lily, Remus undvek James blick.
– Var du kär i Lily, stammade James fram.
– Ja, sa Remus och såg besvärad ut.
– Det skulle jag aldrig ha gissat, sa James och skrattade till.
– Nej och eftersom jag inte visar mina känslor fick ingen reda på det och tack vare det är vi fortfarande vänner, för erkänn om jag hade sagt något skulle du aldrig ha förlåtit mig.
– Jag antar det, sa James och log.
– Men varför blev du så arg förut? James rufsade till sig i håret och såg lite besvärad ut.
– Om sanningen ska fram var jag avundsjuk på dig och Sirius, för du och Sirius är så bra vänner med Lily, eller i alla fall du. Och mig pratar hon knappt alls med. Jag menar hon tycker ju bara att jag är jobbig. Fast i nästa helg ska vi gå tillsammans till Hogsmeade. Remus log hemlighetsfullt, det syntes att det var något han inte berättade, men James frågade inte.
– Ska vi gå ner och göra något när vi väntar på Sirius och Lily? Men föresten var är Peter?
– Han sa att han skulle gå på toa, men det var 20 minuter sen, sa James. Han drog ut en låda i sitt nattduksbord och fick fram marodör kartan och pekade på den med sin trollstav och sa:
– Jag svär högtidligt att jag har något rackartyg i kikaren. Bläck började sprida sig över pergamentstycket och James vek upp det och sökte efter Peters prick. Han fick syn på den två korridorer från porträtthålet. Han andades ut och pekade på kartan med sin trollstav och sa:
– Färdig med fuffens, kartan blev ren och han la tillbaka den i lådan. Remus och James gick ner i uppehållsrummet samtidigt som Peter kom in.
– Hej Peter, sa Remus. Ska vi spela knallkort?
– Nej, det är så tråkigt att vinna över er, sa James med överlägsen röst. Remus och Peter såg på varandra och suckade.
– Vad föreslår du att vi ska göra då?
– Jag vet inte riktigt, vi går ut och gör något, sa James, de andra nickade och de gick ut ur uppehållsrummet.