Dagarna gick och det hände igenting speciellt, utom att deras läxor blev fler och svårare och att James quiditch träning började igen, men det hade inte synts skymten av ett svar från Jennies föräldrar.
Men vid frukosten på torsdagen satt Sirius och gjorde klart en av sina läxor när en kattuggla landade framför honom, han hade inte ens märkt att posten hade kommit.
Han tog bort brevet och ugglan flög iväg direkt. Han öppnade brevet och ett leende spreds på hans läppar. Han ställde sig upp och började gå iväg.
– Tramptass, vår lektion börjar om tio minuter, skrek James efter honom.
– Jag kommer senare, skrek Sirius tillbaka och fortsatte ut till entréhallen och upp för trapporna till sjukhusflygeln. Han gick in på madam pomfreys kontor, men hon var inte där, så Sirius satte sig vid Jennies säng för att vänta på henne.
Efter några minuter kom madam pomfrey tillbaka och Sirius gick in på hennes kontor.
– Madam Pomfrey, jag vet vem Cammie Green är nu. Madam Pomfrey såg upp på honom och log.
– Och vem är det då?
– Det är Jennies moster. Hon och Jennie var väldigt bra vänner, men så dog Cammie.
– Ja Mr Black, nu kan jag se hur jag ska göra för att bota henne, gå nu till din lektion och kom tillbaka efter skolan. Sirius gick till McGonagalls klassrum och väntade utanför tills de andra kom ut.
– Vart gick du Tramptass? James kom fram till honom.
– Till sjukhusflygeln, jag fick svar från Jennies föräldrar så jag skulle bara tala om vem Cammie är för madam Pomfrey.
– Vem är hon då? Lily hade kommit fram till dem.
– Det är tydligen Jennies moster. Tagghorn kom jag måste säga en sak till dig. Sirius och James gick iväg och Lily såg efter dem. Sirius och James gick in på killarnas toalett, Sirius tittade först så att ingen är där sen vände han sig mot James.
– I övermorgon ska du och Lily till Hogsmeade eller hur?
– Ja, svarade James otåligt.
– Hon kommer att ge dig något tecken, ett tecken som visar att hon gillar dig och se inte ut som om jag är knäpp. Jag vet att hon kommer att göra det för jag sa åt henne att göra det, efter att hon sa att hon gillade dig.
– Ärligt talat Tramptass, det är den sämsta lögnen du någonsin har kommit på.
– Jag ljuger inte, men säg inte att jag inte har varnat dig, Sirius vände sig om och gick ut från toaletten. James följer efter.
– Tramptass..., började James.
– James, börja inte ens, du tror mig inte jag fattar, men som sagt säg inte att jag inte har varnat dig.
När de kom fram till klassrumsdörren stod de andra och väntade på dem, de gick in och Sirius satte sig mellan Peter och Remus så att James inte skulle kunna prata med honom. Lektionen segade sig fram och när de gick ner till lunchen var det bara Remus och Peter som pratade för ovanlighetens skull. När de satte sig vid bordet satte sig James och Sirius så långt ifrån varandra som möjligt. Remus såg från en ena till den andra och höjde på ena ögonbrynet, Sirius och James petade bara i maten.
Hela dagen segade sig fram, när skoldagen var slut gick de upp till uppehållsrummet för att göra läxor, alla satt tysta, djupt försjunkna i tankar, Remus tittade i smyg på Sirius och James som ignorerade varandra.
– Okej, nu räcker det, sa Remus helt plötsligt. Alla såg upp på honom.
– Vad menar du Måntand?
– Sedan efter första lektionen har ni två ignorerat varandra, så säg inte att ingenting har hänt eller att allt är bra, jag känner er, ni skulle aldrig göra så om ni inte var osams.
– Även om vi skulle vara osams skulle det inte vara ditt problem Måntand, sa James och fortsatte med sin uppsats.
– Där har du fel James Potter, för även om det bara är ni som är osams påverkar det oss alla, inte bara dig och Sirius. Sirius såg på Remus ett tag.
– Måntand, så fort James upptäcker skillnaden mellan när jag ljuger och när jag inte gör det kommer allt ordna sig. Han fortsatte med sin uppsats, men nu hade James slutat skriva.
– Vadå när jag lär mig skillnaden mellan när du ljuger och när du inte gör det, jag vet mycket väl när du ljuger och när du inte gör det. Sirius slutade skriva och såg på James med ett argt uttryck.
– Konstigt sätt att visa det på Potter.
– Och vad ska det betyda Black, sa James med ett lika argt uttryck i ansiktet.
– Jag menar bara att du inte trodde på mig när jag sa sanningen.
– Jamen skulle du själv ha trott på det om du var jag?
– Ja det skulle jag ha gjort, för jag skulle ha litat på min bästa vän. De stirrade varandra i ögonen, James tittade bort först. Han reste sig upp och gick ut genom porträtthålet. Sirius fortsatte med sin uppsats som om inget hade hänt. Remus och Peter såg på honom men han ignorerade dem, så de fortsatte också med uppsatsen. När klockan var långt efter tolv packade de ihop sina saker och gick upp i sovsalen och la sig. James låg redan och sov.
Ingenting förändrades dagen efter, James var med Peter och Sirius var med Remus, när det ena paret var i uppehållsrummet var det andra i biblioteket.
Nästa dag var det lördag, hogsmeade dag och James var ganska nervös, i vanliga fall skulle han ha pratat med Sirius, men eftersom de var ovänner gick inte det.
Klockan tio gick James ner till entréhallen, där stod Lily och väntade på honom. Hon log, leendet fick henne att se ovanligt söt ut. Han gick fram till henne och log tillbaka.
– Ska vi gå då? Hon nickade och de gick ut i solskenet och följde den lilla vägen som ledde till byn Hogsmeade. En liten bit bakom dem på vägen gick de andra marodörerna. Remus hade börjat bli blek, fullmånen var om fyra dagar.
– Du Sirius, tror du James kommer vara med på onsdag?
– Ja det kommer han, för i eftermiddag kommer han att be på sina bara knän om att jag ska förlåta honom.
– Hur vet du det?
– Hemlis, sa Sirius och log. De gick vidare genom byn.
Lily och James gick in till Godisbaronen och köpte lite godis, ätande på sitt godis gick de vidare till Zonkos och efter det Tre kvastar.
När de kom in där var det fullt med folk, de hittade ett bord i ett hörn, Lily satte sig ner medan James gick för att beställa. James kom tillbaka efter en stund med deras honungsöl, Lily tog sin och drack upp halva flaskan på samma gång, James såg på henne och hon kände hans blick så hon ställde ner flaskan och torkade sig runt munnen med en servett. Han fortsatte titta på henne, hon vände sig mot honom och såg in i hans ögon.
– Varför tittar du på mig?
– För att jag tycker om att titta på dig.
– Varför tycker du om att titta på mig?
– För att jag tycker att du är snygg. Hon rodnade över hans uppriktighet, men vek inte undan med blicken.
– Ja du ser ju inte så dum ut du heller, sa hon och log snett. Han vek undan med blicken.
– Lily, var ärlig nu, gillar du mig?
– Såklart jag gillar dig, annars skulle jag väl inte gå ut med dig.
– Lily du vet vad jag menar.
– Ja jag vet vad du menar, men jag försöker ju slingra mig märker du väl. Han skrattade till och hon log.
– Men svara nu.
– Jaja, jag gillar dig lite grann, men inte som du gillar mig. Han rycker på axlarna.
– Det duger väl till en början antar jag. Hon log och drack upp resten av flaskan, han drack upp sin och sen gick de.
– Ska vi gå tillbaka till skolan? Lily såg på James som nickade och de började gå tillbaka. På vägen tog Lily James hand, han såg förvånat på henne, men hon bara log. De andra marodörerna stod en bit därifrån och log.
– Det verkar som om det gick bra på deras date, sa Sirius och log. De började också gå tillbaka till slottet.
När de väl var tillbaka i uppehållsrummet var det bara första och andra åras elever där, förutom dom då. De fortsatte med läxorna och när de nästan var klara med alla kom James och Lily in i uppehållsrummet, hand i hand.
De flesta andra hade redan kommit tillbaka från Hogsmeade, så när Lily och James kom in började de flesta jubla. Lily rodnade och James rufsade till sitt hår med en förvirrad min i ansiktet jublet la sig och Lily och James satte sig vid de andra, som inte sa något.
– Sirius, kan jag få prata med dig, eh nu? James gick före ut ur porträtthålet och Sirius följde efter. James stannade en bit bort och vände sig mot Sirius som stod med armarna i kors och såg otålig ut.
– Okej jag vet att jag har varit en idiot.
– Håller med, säger Sirius.
– Lägg av, jag vill bara säga förlåt.
– Okej, säger Sirius, var det allt?
– Ja jag antar det, förlåter du mig? Sirius log mot James.
– Ja jag antar det, sa Sirius med en röst som liknade James. De skrattade och gick tillbaka till uppehållsrummet pratandes och skrattandes. En lyckad dag för de flesta.