Nästa morgon satt James, Peter och Lily ensamma vid frukosten och åt under tystnad, då kom Remus gående och satte sig bredvid Peter.
– Hej, sa han glatt och tog ett glas juice.
– Så du är redan släppt från sjukhusflygeln, konstaterade James.
– Ja, den enda allvarliga skadan är min stukade handled, sa han och viftade med sin vänstra arm som fortfarande var i bandage. De andra skadorna fixade madam pomfrey nästan direkt, ja alla förutom, mitt rivsår i pannan, men det fixade hon i morse. James såg lite skuldmedveten ut. Remus flinade mot honom.
– Varför ser du så skuldmedveten ut James? frågade Lily.
– Ehm, började James, jag, ehm, han kom inte på något svar så han tog en tugga på sin macka för att slippa svara. Men sen kom han på ett svar som Sirius brukade använda.
– Om du slutar fråga slipper du höra några dumma lögner, sa James och log retsamt mot Lily. Remus och Peter flinade också.
– Föresten var är Tramptass? frågade Remus och såg sig omkring.
– Han är i Jennies huvud, sa Lily.
– Vad menar du när du säger att han är i Jennies huvud? frågade Remus Lily.
– Jag menar det bokstavligt talat, sa hon och log åt Remus förbryllade min.
– Måntand, Sirius hjälper Jennie, madam Pomfrey hade kommit på vad det är Jennie lider av och det enda sättet att bota henne är att åka in i hennes dröm och berätta det hon behöver få veta.
– Vem Cammie är alltså? frågade Remus.
– Ja precis, sa James. Ska vi gå till lektionen?
– Ja det gör vi, sa Lily och reste sig upp. De andra hängde på och de går till lektionen. När de kom fram väntade SFC tjejerna på dem.
– James, kom hit ett tag, sa Elena.
– Visst, sa James och gav Lily en snabb puss, jag kommer snart tillbaka, sa han till henne och gick bort till Elena och de andra tjejerna.
– Vad är det Elena? frågade James.
– Var är Sirius? frågade hon rakt på sak.
– Han är i sjukhusflygeln, sa han. Elena vände sig mot de andra tjejerna och sa.
– Vi måste hälsa på honom sen, de andra nickade instämmande.
– Tyvärr är inte det möjligt Elena, du förstår han är i sjukhusflygeln, inne i Jennies huvud, så om du vill hälsa på Sirius, måste du hälsa på Jennie och det vill du väl inte, eller hur? Han log och gick ifatt de andra.
De gick in i klassrummet för att vänta på professor Binns.
Uppe i sjukhusflygeln var Sirius på samma ställe som Jennie hade tagit honom till, han hade letat efter henne väldigt länge när han blev så trött att han hade lagt sig under trädet vid gravstenen och somnat. Han hade en drömlös sömn och han vaknade av att någon ruskade om honom hårdhänt, han slog upp ögonen och fick syn på Jennie. Han satte sig upp och gned sig i ögonen.
– Sirius, vad gör du här? frågade Jennie.
– Jag är här för att hjälpa dig.
– Hur ska du kunna hjälpa mig?
– Jag vet vem Cammie är, sa han och log triumferande.
– Vem är hon då?
– Det tänker jag inte säga om jag inte får något för det. Hon slog till honom hårt på armen.
– Nu har du fått något, säg nu vem hon är. Sirius gned sig på armen.
– Du hade ju inte behövt slå så hårt, sa han klagande men hon gav honom en blick och han klagade inte mer. Okej, Cammie är typ din moster och ni var på sätt och vis bästa vänner när du var liten, hon bodde hos er och hon ar den enda du hade att vara med, så ni blev bästa vänner, men sen dog hon och dina föräldrar ville att du skulle glömma henne så dom förbjöd dig att besöka hennes grav.
Jennie satt tyst och det såg ut som om hon tänkte.
– Hjälp vad läskigt, mumlade hon efter ett tag.
– Vad är det som är läskigt frågar Sirius försiktigt.
– Jag hade glömt allt det där, men nu kom allt tillbaka helt plötsligt, jag glömde allt när jag kom tillbaka till hogwarts det här året. Jag undrar varför.
– Du kanske ville förtränga det, föreslog Sirius. Hon nickade frånvarande. Helt plötsligt hördes en vissling och Jennie vände på huvudet.
– Sirius du måste gömma dig fort, Cammie är på väg, skynda dig nu. Sirius ställde sig upp och såg sig om efter ett gömställe.
– Var ska jag gömma mig då?
– Spring in i skogen där borta men skynda dig, Sirius skyndade sig iväg mot skogen, han ställde sig bakom ett träd och tittade försiktigt fram, han såg Jennie tydligt, hon stod upp på kullen och någon närmade sig. Sirius såg att de var mycket lika. Han såg att de pratade med varandra men han hörde inte orden. Efter ett tag kramade de varandra och den andra flickan försvann igen, Jennie vände sig mot honom och vinkade honom till sig. Han gick upp på kullen igen och satte sig bredvid henne i gräset.
– Sirius, jag tror vi har lite att reda ut, eller tycker du inte det?
– Jo jag antar det, sa han och suckade.
– Vad menade du den där kvällen, när jag blev så arg på dig?
– Ärligt talat så vet jag inte riktigt, jag menar jag gillar dig väldigt mycket, men jag gillar inte dig som James gillar Lily, men jag gillar dig inte heller bara som en kompis, fattar du? Hon log mot honom.
– Jag tror det, sa hon, men du krånglar till allt väldigt för dig. Du skulle ha kunnat säga, jag älskar dig inte, men jag gillar dig mer än som en vän. Det skulle inte ha tagit så lång tid, föresten vad har hänt i den vanliga världen?
– Lily och James är ihop, sa han och log åt hennes förvånade ansiktsuttryck.
– När hände det här?
– När de var i Hogsmeade tillsammans.
– Har det gått så lång tid sedan jag kom hit? Hur länge har jag sovit?
– I nästan två veckor, men du vad sa Cammie när du kom ihåg vem hon var?
– Hon blev glad, hon försvann fortare än vanligt, hon brukar stanna i flera timmar och plåga mig, Jennie rös och tittade bort, Sirius såg att hon hade tårar i ögonen.
– Jennie, sa Sirius långsamt, vad har Cammie gjort mot dig?
– Tvingat mig återuppleva hennes död om och om igen, som om jag skulle minnas bara för att hon visade mig det om och om igen, hon såg på honom igen och i hennes ögon fanns en plågad blick. Sirius kramade henne och hon höll om honom med ett krampaktigt grepp. Han kände att hon skakade så han förstod att hon grät.
– Sirius, lova att du alltid kommer att finnas där för mig, även om vi blir osams lova att jag kan komma till dig ändå.
– Jag lovar Jennie, är du redo att komma härifrån?
– Snart, jag måste bara göra en sak, men jag kommer snart tillbaka, vänta här så länge, han nickade och hon gick iväg mot en slags labyrint av häckar och försvann ur synhåll. Han väntade och efter ett tag kom hon tillbaka.
– Ska vi åka tillbaka nu? Hon nickade.
– Hur gör vi?
– Vi dricker det här elixiret, och kommer då tillbaka. Jag dricker halva och du halva, jag först, sa han och drog korken ur flaskan. Han drack halva flaskan och räckte henne flaskan innan han försvann, Jennie drack resten och hon slog upp ögonen, hon låg i sjukhusflygeln och bredvid henne stod Sirius och log.
– God morgon, han log och hon log försiktigt tillbaka, klockan är fem på efter middagen och det är måndag om du vill veta. Ligg still så hämtar jag madam Pomfrey, sa han och försvann. Hon kände att hon är otroligt hungrig och törstig och hon kände att hon inte hade använt sina händer på väldigt länge för hon kunde knappt greppa om täcket ens. Sirius kom tillbaka med madam Pomfrey efter sig, han bar på ett glas med vatten och hon bar på en bricka med mat. Han satte sig bredvid henne på sängen och hjälpte henne att hålla i glaset, hon drack snabbt upp vattnet, han log och fyllde på mer, hon drack upp det glaset lika fort. Madam Pomfrey ställde ner brickan på bordet bredvid hennes säng och lämnade dem ensamma.
– Jag är hungrig, sa hon. Han log och sträckte sig efter brickan, på den var det uppdukat två ostmackor, en tallrik med potatis, grönsaker och kyckling.
– Ska jag hjälpa dig? Hon nickade och han skar hennes mat i små bitar och gav henne gaffeln. Madam Pomfrey sa att jag inte får hjälpa dig med allt så att du kan bygga upp dina muskler igen, här ta gaffeln och försök att äta. Hon sträckte sig efter gaffeln och tog ett löst grepp om den, och åt, han log triumferande, som om det var hans förtjänst att hon åt, hon tog lite potatis och kastade det på honom.
– Sluta kasta mat på mig, ät upp den istället. Hon log och släppte gaffeln och åt med händerna istället. Han ryckte på axlarna. Jaja så länge du äter så. När hon hade fått i sig all mat kom madam Pomfrey tillbaka och tog bort brickan och glaset med en sving med trollstaven.
– Jag måste tyvärr hålla dig över natten, sa hon, men du däremot, sa hon och pekade på Sirius, du kan gå nu, miss Green, drick upp det här glaset med elixir så får du en drömlös natt, imorgon har du lektioner som vanligt. Jennie tog emot glaset med elixir och drack upp det och somnade genast, Sirius gick tillbaka till gryffindortornet, där satt de andra och gjorde läxorna, han smög upp bakom James och la händerna över han ögon. De andra log.
– Gissa vem, sa Sirius med en helt oigenkännlig röst.
– Jultomten? svarade James och ryckte på axlarna.
– Fel svar, sa Sirius med sin vanliga röst och tog bort händerna.
– Tramptass, sa James förvånat, när kom du tillbaka?
– Nyss, svarade Sirius.
– Jag antar, sa Lily, att det betyder att Jennie är vaken.
– Nej, hon sover nu, madam Pomfrey vill hålla henne över natten, föresten, när kom du tillbaka Måntand?
– I morse, sa Remus, jag hade ingen direkt allvarlig skada förutom såret i pannan och min arm. Sirius såg skuldmedveten ut, Lily såg från Sirius till Remus.
– Varför såg James skuldmedveten ut när pannan kom på tal och du ser skuldmedveten ut när armen kommer på tal? frågade Lily. Och säg inte "fråga inte så får du inga lögner", jag vill ha ett svar!
– Okej, då får du en lögn, sa Sirius, jag och James knuffade ner Remus för en trappa och James råkade riva honom i pannan, okej? Lily såg sur ut.
– Ni har något skumt för er och jag ska ta reda på vad. Hon gav James en kyss och gick sedan upp till tjejernas sovsal. James såg belåten ut, det gjorde Sirius också.
– Vad har du att vara så belåten för? frågade James Sirius med ett flin.
– Jag är bara för bäst, sa Sirius och log, jag lyckade rädda Jennie och jag kom på den sämsta lögnen i världshistorien, de andra skrattade.
– Men allvarligt, tror ni Lily kommer att komma på hemligheten? frågade Peter och såg bekymrad ut.
– Nej, svarade James bombsäkert, även om hon är smart, är hon inte så smart att hon kommer att komma på det. Sirius gäspade stort.
– Och även om hon kommer på det, så spelar det inte så stor roll, sa Sirius och ryckte på axlarna, hon kommer ju knappast anmäla oss, jag går och lägger mig nu, det är ganska tröttsamt att vara i någon annans dröm. Han försvann upp till killarnas sovsal.
– Jag går också och lägger mig, sa James och plockade ihop sina saker och även han försvann upp till sovsalen. Remus och Peter gav upp och även de gick upp till sovsalen.