Jennie gick ut ur rummet och upp för trappan, när hon kom upp för trappan fanns det en trappa upp till ännu en våning och två dörrar som Jennie antog gick till sovrummen, en dörr var grön och den andra var blå. Jennie chansade på att den gröna var hennes och Lilys, hon gick fram och öppnade dörren, men det var fel dörr, när Jennie kom in hade Sirius precis dragit av sig tröjan.
– Oj, förlåt, sa Jennie, hon var på väg att dra igen dörren.
– Nej, det gör inget sa Sirius och satte på sig tröjan igen. Kom in. Jennie gick in och stängde dörren efter sig.
– Jag visste inte att du var så vältränad, sa hon, han log.
– Jag brukar styrketräna på somrarna, sa han, så vad tycker du om James familj?
– Jag tycker mycket om hans mamma, sa hon, men hans pappa förstår jag mig inte riktigt på. Han log.
– Han är lite reserverad mot nya människor, men när man lär känna honom är han helt okej.
– Du är ju nästan som en i familjen här, konstaterade hon
– Ja, familjen Potter är mer som min familj än vad familjen Black någonsin varit. Han såg för ett ögonblick sorgsen ut men det försvann när han tittade på Jennie.
– Ja jag måste gå in till Lily nu, men vi ses imorgon igen, hon gick fram och kramade honom, just då kom James in i rummet.
– Åh, förlåt, sa han och backade ut igen.
– Det är okej, jag skulle precis gå, god natt Sirius och god natt James, hon gick ut ur rummet och stängde dörren efter sig. När hon kom in i Lilys och hennes rum hade Lily redan bytt om och krupit ner i sin säng, hon låg och läste och såg inte ens upp när Jennie kom in i rummet. Jennies skolkoffert stod vid den andra sängens ände, Jennie gick fram till den och plockade fram sin pyjamas, hon bytte om till den och stängde kofferten igen.
Hon gick sedan fram till kartongen och tog fram en av anteckningsböckerna, hon öppnade pärmen och på första sidan stod det: 1960-1961. Jennie tog fram alla de andra anteckningsböckerna, det fanns nio stycken daterade mellan 1960-1969. Jennie tog den som var för det första året och la ner de andra i kartongen igen. Hon kröp ner mellan de släta lakanen och slog upp den första sidan och började läsa.
" 2: a december 1959
Idag har jag inte varit med på någon lektion, jag har suttit på inne på tjejernas toalett hela dagen, i stort sett i alla fall.
Jag gick ut därifrån när alla hade gått ifrån stora salen, när jag kom in i Hufflepuffs uppehållsrum kände jag att Han sökte min blick, men jag hade ingen lust att prata med Honom, så jag gick direkt upp till sovsalen. Däruppe satt Therese, Melanie och Jody, som vanligt ignorerade de mig, men jag har för länge sedan slutat bry mig.
Jag gick bara fram till min säng och tog fram den här boken, jag satte mig på sängen och drog förhängena runt mig.
Anledningen till att jag satt på toaletten hela skoldagen var för att jag hade gått upp till sjukhusflygeln för jag var över en månad sen. Föreståndarinnan för sjukhusflygeln undersökte mig, när hon var klar såg hon på mig med en konstig blick. Jag undrade vad det var och hon svarade att jag var gravid! Jag förstår inte hur det har gått till, jag menar jag vet ju hur det gick till, men Han och jag var ju så försiktiga!
Jag vet att jag inte kan undvika Honom i all evighet, men jag ska göra det så länge det går."
Jennie slog igen boken och la den på det lilla nattduksbordet som stod bredvid sängen, hon såg bort mot Lilys säng och såg att hon redan sov. Jennie släckte lampan och la sig ner för att sova, hon somnade nästan med en gång.
Nästa morgon när Jennie vaknade var Lily redan borta, Jennie klädde på sig och gick sedan ner i köket, där satt Lily och läste, när Jennie kom in i köket såg hon upp, men återvände nästan direkt till boken.
– Okej, nu reder vi ut det här, sa Jennie, är du sur på mig? Lily svarade inte utan fortsatte att läsa. Jennie härsknade till och gick fram och tog boken ifrån Lily.
– Men sluta, det är min bok, Lily såg surt på Jennie.
– Du får tillbaka den när du svarar på min fråga, sa Jennie.
– Vilken fråga?
– Lägg av, sa Jennie, du vet mycket väl vilken fråga jag pratar om.
– Okej, jag är inte sur på dig, kan jag få min bok nu? Jennie gav henne boken och satte sig mittemot henne vid bordet. Lily fortsatte läsa.
– Varför pratar du inte med mig då?
– För att jag läser, stör mig inte.
– Varför ser du inte på mig då?
– För att jag läser.
– Men det är ju något som är fel, jag märker ju det! Lily la ner boken på bordet och såg argt på Jennie.
– Är det något som är fel? Ja det är det! Du glömde min födelsedag Jennie! James kom ihåg den men inte du!
– Lily förlåt, jag hade glömt det, Jennie såg på Lily.
– Jag märkte det, har du ens köpt något till mig?
– Såklart jag har, det var bara det att jag glömde ge dig presenten.
– Men det är ju för sent nu, sa Lily spydigt. Eftersom min födelsedag var igår menar jag.
– Vad vill du att jag ska göra då? Jag har inte förmågan att vrida tillbaka tiden, det finns ju inget jag kan göra! Jag är ledsen det är det enda jag kan säga, Jennie ställde sig upp och gick upp på Lily och hennes rum, precis då kom Sirius ut från James rum.
– Säg inget, sa hon och gick in på rummet och smällde igen dörren. Sirius såg förvånat på dörren, han ryckte på axlarna och gick ner i köket där Lily satt och läste med en arg uppsyn. Sirius satte sig mittemot henne.
– Sirius stör mig inte jag läser, sa hon.
– Nej det gör du inte, sa Sirius med lugn röst, för det första har du boken uppochner och för det andra är ditt bokmärke längre bak i boken, så lägg ner boken och prata med mig. Lily lade motvilligt ner boken.
– Så, vad är det med dig och Jennie?
– Ingenting, jag vill inte prata om Jennie okej?
– Okej, sa Sirius, vad läser du för bok?
– Som om du bryr dig, sa Lily.
– Nej, du har rätt jag bryr mig inte, men jag bryr mig om dig och Jennie, så berätta vad det är, han tog hennes händer i sina och såg på henne. Hon såg ner i bordet.
– Det var min födelsedag igår och Jennie glömde det, så därför är jag sur på henne.
– Okej, först vill jag bara säga grattis, sa han, för det andra tycker jag inte du borde vara så arg på Jennie, hon hade en ganska jobbig dag igår, hennes föräldrar var väldigt jobbiga mot henne. Lily såg på honom och han såg att hennes ögon var fulla av tårar.
– Jag vet att jag ofta överreagerar men det är sån jag är, tårarna svämmade över och rann ner för hennes kinder.
– Men Lily, sa Sirius, kom hit, sa han. Hon gick runt bordet och lutade huvudet mot hans axel, han la armarna runt henne och hon grät ut mot hans axel.
– Sirius, sa Lily efter ett tag, är inte du trött på att folk gråter mot din axel? Han skrattade och torkade hennes tårar.
– Nej, inte direkt, sa han, jag börjar gilla det, han log och hon log försiktigt tillbaka.
– Oj förlåt, sa hon, din tröja är helt blöt.
– Det gör inget jag kan byta sen, känns det bättre? Hon nickade.
– Jag går upp till Jennie och ber om ursäkt.
– Gör det du, jag går upp och byter tröja, de gick upp för trappan och gick in genom en varsin dörr.
När Jennie kom upp till rummet förut satte hon sig på sin säng för att läsa igen.
" 4 december, 1959
Igår var jag med på lektionerna, fast jag kunde lika gärna ha låtit bli, min koncentration fanns inte och mina tankar var någon helt annanstans.
Vid lunchen satte jag mig så långt bort från Honom som möjligt, jag kände att han sökte min blick, men jag ignorerade honom.
Idag är det äntligen helg, då kan jag sitta i sovsalen och låtsas att jag inte finns, eftersom alla andra, utom Han är så bra på att låtsas att jag inte finns, borde det inte vara så svårt.
Det är bra att killar inte kan komma in i tjejernas sovsal, för då skulle garanterat Han komma och hälsa på mig.
Jag vet inte vad jag ska göra, jag menar jag vill ha barn, men inte nu, jag är sexton och är inte ens involverad i ett seriöst förhållande! Men jag vet en sak säkert, nästa år kommer jag inte komma tillbaka till Hogwarts, det är sorgligt men jag kan ju inte lämna mitt barn hemma och jag kan ju inte ha med det till Hogwarts och jag är ganska säker på att min mamma inte vill hjälpa mig.
Vad ska jag göra!"
Jennie skulle precis börja läsa nästa sida när Lily kom in i rummet. Jennie slog igen boken och gick mot dörren.
– Jennie, vänta, sa Lily.
– För att du ska få skrika på mig?
– Nej för att jag vill be om ursäkt. Jennie gick fram till sin koffert och tog upp ett paket som hon räckte till Lily som tog emot det.
– Här är din present, jag går på en promenad och tänker över om jag vill förlåta dig, hon gick ut ur rummet och stängde dörren efter sig. Lily stod och såg på dörren en lång stund innan hon satte sig på sin säng och började öppna presenten. Hon fick fram en fotoram med ett collage av bilder på Lily och Jennie, det syntes att Jennie hade lagt ner mycket arbete på collaget, Lily blev alldeles rörd och skämdes ännu mer över sitt utbrott, hon satte fotoramen på nattduksbordet och la sig på sängen och såg på collaget.
Sen gick hon ut ur rummet och knackade på dörren till James och Sirius rum. Hon hörde James röst:
– Kom in, hon öppnade dörren och gick in, James satt vid sitt skrivbord och skrev på något. Lily satte sig i hans knä.
– Vad är det, frågade han och strök bort hennes hår ur ansiktet.
– Jennie är sur på mig, för att jag skrek åt henne för att hon glömde min födelsedag.
– Oj, glömde hon din födelsedag?
– Ja men sen pratade jag med Sirius och tydligen hade hon haft en väldigt jobbig dag hemma hon sina föräldrar. Så jag bestämde mig för att prata med henne, hon gav mig min present och gick ut ur rummet. Han tog hennes hand.
– Varför går du inte och letar upp henne?
– För att hon skulle fundera på om hon vill förlåta mig. Var är Sirius föresten?
– Han skulle ta en promenad, han behövde tydligen rensa tankarna, James såg på Lily.
– Så vad är det mellan honom och Jennie nuförtiden?
– Ärligt talat vet jag inte, jag menar, de är ju väldigt bra kompisar och så, men de är inte bästa vänner och inte ihop, så jag vet inte riktigt vad man kan säga att de är.
– Sirius sa en gång för ganska länge sedan att han såg på henne lite som en syster.
– Ja då är det väl så han känner, han älskar hennes som en syster, sa James.
– Jag antar det, sa Lily.
– Vill du följa med och hugga granen sen? Lily log.
– Visst, föresten var är dina föräldrar?
– De är förmodligen i biblioteket, det ligger på den tredje våningen, men ska vi gå ner och hugga granen? Hon nickade och reste på sig och drog med sig James ut genom dörren.