Nästa morgon när Sirius vaknade sken solen in genom fönstret, han reste sig på sin armbåge och tittade på klockan som satt på väggen. Den var halv tio, han suckade och vände sig mot Jennie. Hon sov fortfarande och hennes hår hängde ner i hennes ansikte. Sirius log och strök bort det.
Hennes kinder var rödflammiga och hon var alldeles svettig i pannan. Han väckte henne försiktigt och hon kisade och tittade på honom.
– Hej, sa hon tyst och försökte le, men det blev bara en stel grimas.
– Hur mår du?
– Jag är varm, fast jag fryser, hon hostade högt med en rosslig röst. Sirius la sin hand på hennes panna, den var brännhet.
– Igår när du kände dig konstig höll du nog på att bli sjuk, är du hungrig? Hon blundade och skakade på huvudet.
– Jag vill bara sova.
– Okej, sa han. Jag kommer upp lite senare och ser hur du mår. Hon nickade frånvarande och när han stängde dörren efter sig sov hon redan.
När han kom ner i hallen stod Lily och James och satte på sig ytterkläderna. När de fick syn på honom sa Lily:
– Vi ville inte väcka dig och Jennie så vi åt frukost förut. Var är Jennie?
– Hon sover igen, hon har feber och hosta, så jag går upp igen lite senare.
– Men hon mådde ju bra igår, sa James.
– Ja men hon kände sig konstig när vi gick och la oss, så hon höll väl på att bli sjuk då. Var är dina föräldrar föresten?
– De är där uppe, men mamma sa att ni fick ta frukost själv och sen om du ville fick du gärna diska. De flinade mot varandra och med ett hejdå försvann James och Lily ut.
Sirius gick ut i köket och tog lite frukost, sen gick han upp till Jennie med lite vatten och en macka. Hon sov fortfarande men han väckte henne och hjälpte henne att sitta upp så att hon kunde dricka, hon ville inte ha mackan utan la sig ner igen och vände sig mot väggen och somnade igen.
Sirius gick ner och började med disken, han kunde inte hitta på något annat att göra. Sen satte han sig i köket och tittade ut genom fönstret, när Lily och James kom tillbaka spelade han och Lily i lag mot James, men James vann ändå.
Sirius och Lily ville ha revansch och den här gången vann de, Sirius gick upp till Jennie igen efter den matchen. Hon sov fortfarande men mackan var borta så han antog att hon hade ätit upp den.
Dagarna gick och Jennie blev inte bättre, Sirius började bli ganska orolig, men mrs Potter sa att det inte var så mycket att oroa sig för. Mrs Potter höll mest på med Jennie, hon såg till att hon åt minst tre gånger om dan och att hon drack ordentligt.
När dagen de skulle resa tillbaka till Hogwarts närmade sig började även mrs Potter bli orolig, Jennie hade fortfarande hög feber och hosta. De bestämde att om inte Jennie blev bättre inom tre dagar skulle de ta med henne till Sankt Mungos.
Sirius försökte låta bli att visa det för Lily och James men han var väldigt orolig för Jennie. Han märkte att James och Lily satt och sneglade på honom i smyg ibland när de inte trodde att han märkte det, han visste att de var oroliga för honom och det var snällt att de brydde sig, men det var ganska irriterande.
När Jennie fortfarande inte blev bättre planerade de färden till Sankt Mungos. De bestämde att Sirius och mrs Potter skulle följa med.
När dagen kom hjälpte mrs Potter Jennie att sätta på sig kläder och sedan stödde sig Jennie på Sirius ut till bilen. Han satt med henne i baksätet och innan de var framme hade Jennie somnat igen.
När de kom in på sjukhuset satte sig Sirius och Jennie på en bänk medan mrs Potter pratade med kvinnan bakom glaset. Efter att de hade pratat ett tag vinkade mrs Potter dem till sig. Sirius stödde Jennie och hjälpte henne genom korridoren fram till rummet där Jennie skulle bli undersökt. Mrs Potter och Sirius fick vänta utanför så länge.
Sirius satte sig och trummade fingrarna i takt till klockan som tickade på väggen. Han stirrade in i väggen och rycktes tillbaka till verkligheten av att mrs Potter tog hans hand. Han vände huvudet mot honom hon gav honom ett litet leende och han återgäldade det motvilligt.
Efter vad som kändes som en evighet öppnades dörren och Jennie kom ut genom dörren och hon såg mycket piggare ut, Sirius ställde sig upp och gick fram till henne.
– Hur mår du?
– Mycket bättre, svarade hon och log. Mrs Potter och botaren kom fram till dem.
– Ja, hejsan, sa botaren. Jag måste tyvärr meddela att Jennie har en mycket ovanlig sjukdom. Den är faktiskt så ovanlig att den inte har något namn, men det har några symptom som Jennie har.
När man har sjukdomen är man ovanligt trött hela tiden, man blir lätt sjuk om man är ute i minusgrader, men det är inget att oroa sig för. Den är inte dödlig den har bara konsekvenser och dessutom är den obotlig. Han log. Fast om Jennie blir träffad av någon ganska stark förbannelse eller förhäxning kan hon få bestående skador.
Det enda du behöver göra, sa han vänd mot Jennie, är att inte vara ute för mycket i minusgrader, inte överanstränga dig eller något sådant.
– Får jag gå hem nu?
– Ja men jag tycker vi borde informera dina föräldrar.
– Jag tror inte att de skulle bry sig, så det behövs inte. Men tack för hjälpen, sa Jennie och skakade botarens hand och gick med Sirius mot utgången, mrs Potter följde efter och de åkte hem.