Skolan började igen och sjundeårseleverna använde all sin fritid till läxor, arbetsbördan hade ökat jätte mycket och Jennie hade inte haft tid att läsa i Cammies dagbok på flera veckor, marodörerna, Jennie och Lily hade suttit uppe till tolv med alla läxor den senaste tiden och efter det gick de direkt och la sig.
En dag i mitten av mars när Jennie, Lily och marodörerna gick genom en korridor kom Slytherin gänget gående och det verkade som om de bara skulle gå förbi, men när de hade passerat såg Jennie hur Lily föll ihop, någon hade lamslagit henne, James och Sirius gjorde helt om med trollstavarna i högsta hugg.
Jennie och Remus sprang fram till Lily medans James och Sirius gav sig på Slytherin gänget, de sa motbesvärjelsen och Lily kvicknade till. Jennie och Lily sprang fram för att hjälpa Sirius och James.
– Nej Jennie, sa Sirius. Stanna där bak.
– Det samma gäller dig Lily, sa James. Jennie ilsknade till och ställde sig i mitten av smeten och skrek:
– SLUTA! Alla blev så paffa att de stannade upp i rörelsen. Vad är det med er? Jag trodde vi hade en uppgörelse, sa Jennie vänd mot Slytherin eleverna.
– Den slutade gälla vid årsskiftet, sa Snape och tog ett steg framåt. Jag märker att Black där borta bryr sig mycket om dig, jag undrar om han skulle våga göra något om jag pekade min trollstav mot dig. Han pekade sin trollstav mot Jennie, hon såg hur Sirius bleknade, men Jennie såg bara rakt in i Snapes ögon.
– Kom igen då.
– Jennie gör det inte.., började Sirius.
– Säg inte åt mig vad jag ska göra, fräste hon.
– Men det är inte värt det Jennie.
– Tala inte till mig som om jag är tre år.
– Men nu uppför du dig inte speciellt moget.
– Och du tycker att det är moget att förhäxa Slytherin eleverna?
– Men det var ju de som började!
– Och det var du som fortsatte!
Alla följde gnabbet som hade gått över till ett riktigt gräl, både Jennie och Sirius hade höjt rösterna, ingen av dem hade märkt att Snape hade sänkt sin stav och tagit med sig Slytherineleverna bort därifrån.
– Men vad tycker du att jag skulle ha gjort? Bara låtit dem förhäxa dig? frågade Sirius Jennie argt.
– Nej, men vi kunde ha gått därifrån.
– Du menar fly som en hund med svansen mellan benen?
– Ja hellre det än att du offrar allt för mig, jag är så jäkla trött på att du hela tiden säger åt mig när jag ska gå och lägga mig, eller att jag borde be alla lärarna om att få mindre läxor för att jag ska få ordentligt med sömn. Jag är inte handikappad! Jag är sjuk, okej?
Jennie vände på klacken och gick därifrån och Sirius följde henne med blicken. Remus gick sakta fram till Sirius och viftade med handen framför hans ansikte. Sirius blinkade till och vände blicken mot de andra.
– Ska vi gå till lektionen då?
– Okej, sa de andra lite tveksamt. På väg till lektionen var Sirius som vanligt och låtsades inte om det som nyss hade hänt.
När de kom in i klassrummet satt Jennie redan där, på främre raden tillsammans med en Hufflepuff elev, Lily gick och satte sig vid deras bord och marodörerna satte sig där bak.
Jennie märkte att Lily ville ta upp ämnet Sirius men hon gav bara Lily en ilsken blick och fortsatte arbeta.
Det märktes att Lily tvekade för om hon skulle vara med marodörerna eller med Jennie men Jennie tyckte inte att det spelade någon roll. Två dagar senare tog Lily upp ämnet igen.
– Jennie jag tycker faktiskt att du borde prata med Sirius.
– Varför det? Tycker du att det ser ut som om jag inte klarar mig utan honom?
– Nej, men jag vet att du saknar honom.
– Lily om du nu så gärna vill vara med dem så var det, jag bryr mig inte. Gå till din kära Potter och de andra. Jennie gick iväg och lämnade kvar Lily som tittade chockat efter Jennie.
Jennie gick iväg upp till sovsalen och drog fram Cammies dagbok.
" 13 Februari 1960
Han och jag är nu officiellt tillsammans. Det känns skönt men jag har ännu inte berättat om barnet, jag ska vänta så länge som möjligt med den saken."
" 1 Maj 1960
Det har börjat märkas lite nu men som tur är har jag inte haft morgon illamående, då skulle Han definitivt ha blivit misstänksam."
" 1 Juni 1960
Jag har varit på kontroll hos föreståndarinnan i sjukhus flygeln och hon sa att allt var okej med barnet och att allt var bra med mig också.
Han har avlagt sin FUTT-examen så vi har inte haft så mycket tid för oss själva, men snart kommer det att vara mer fritid när alla examens prov är slut."
" 7 Juni 1960
Idag gick jag och Han ner och satte oss vid sjön.
– Vad kommer att hända efter skolan? frågade Han helt plötsligt. Det här hade jag ju inte räknat med, men om jag nu någon gång skulle berätta om barnet kunde jag lika gärna göra det nu.
– Jag kommer inte att fortsätta mitt sjunde år, svarade jag.
– Men Cammie, jag vill inte att du ska sluta på grund av mig.
– Det är inte på grund av dig, svarade jag.
– Men vad är det då?
– Jag är gravid okej? Och anledningen till att jag inte har berättat det för dig är för att jag inte ville att du skulle ge upp allt för mig och jag ville inte distrahera dig i din examen. Han satt helt mållös och tittade på mig. Efter vad som kändes som en evighet talade han igen.
– När ska du får barnet?
– I Augusti.
– Och när hade du tänkt berätta för mig, för jag antar att jag är pappan.
– Jag skulle berätta det efter skolan, på lovet.
– Så vad händer nu? Jag menar efter skolan, hur ska du försörja dig utan en FUTT- examen?
– Jag får väl ta ett jobb på ett café eller något.
– Nej, det kan du inte göra, du och vårt barn får bo hos mig."
Jennie stängde sakta igen boken, allting var så konstigt. Hon la ner boken i nattduksbordets låda och gick ner till uppehållsrummet. Där stod Sirius och pratade med Elena, hon flörtade och gjorde sig till och han log mot henne. När han fick syn på Jennie gav han henne en kort blick och gick sedan tillbaka till Elena.
Jennie gick ut på skolområdet och ner mot sjön, där satte hon sig under ett träd. Hon lutade sig mot stammen och suckade, det var klart att hon saknade Sirius, men hon orkade inte med att han höll på och pjoskade med henne, hon var inte en bebis hon var bara sjuk. Hon slöt ögonen och efter ca en minut sov hon.
Någon ruskade om henne och hon slog upp ögonen, framför henne satt Lily.
– Hej, sa hon. Vad gör du här ute?
– Jag behövde tänka över saker, sa Jennie och tog Lilys hand. Lily drog upp henne till stående och Jennie borstade av gräset från klädnaden.
– Okej, vi blev oroliga.
– Vilka vi?
– Jag, James och Remus.
– Okej, vad är klockan?
– Den är snart nio.
– Nio, jag kommer inte att hinna klart med mina läxor!
– Jodå, jag hjälper dig, sa Lily och så sprang de upp till slottet.