På lördagen var hon hemma hos James och Lily och hade det trevligt, det var en mycket fin lägenhet, den var stor, öppen och det var mycket högt i tak.
Efter en stund bestämde de att de skulle gå till Den läckande kitteln, de tog på sig ytterkläderna och gick ut i den svala kvällen.
Så här sent på kvällen var det nästan inga människor i Diagongränden, Jennie tyckte det var skönt. Lily och James höll varandra i handen när de gick gatan fram.
Då helt plötsligt kom en stor björnliknande hund ut från en gränd, James släppte Lilys hand och så var han borta och istället stod där en kronhjort.
Kronhjorten sprang mot hunden och hunden sprang mot kronhjorten. De stötte ihop och rullade runt på marken.
Lily och Jennie stod och kollade förvånat på dem, men Remus skrattade.
– Tramptass, Tagghorn skärp er, sa han. Hunden och kronhjorten slutade brottas och där stod James och Sirius framför dem.
– Jag antar att det här var er stora hemlighet, sa Lily. Oregistrerade animagusar, det må jag säga.
– Okej Lills innan du säger något mer, sa James, vi gjorde det faktiskt bara för att kunna hjälpa Måntand.
– Jaha, hindrar det er från att registrera er eller?
– Nej, men det förstör ju det roliga, började James.
– Jag visste det, det är så typiskt dig James Potter.
– Nej vad säger ni, sa Jennie. Ska vi gå vidare och låta de små turturduvorna bråka för sig själva? De andra instämde och så lämnade de kvar James och Lily på gatan.
– Tramptass, var det nödvändigt att avslöja er för Lily? frågade Remus.
– Jepp, svarade han. Något straff ska han väl ha för att han har slutat vara marodör.
– Vad menar du? frågade Remus.
– Jo men nu när han har flyttat ihop med Lily kommer han ju knappast att göra alla saker vi gjorde förut.
– Som vadå?
– Ja marodör saker helt enkelt, svarade Sirius.
– Erkänn att du bara är rädd för att James kommer att bry sig mer om Lily än om dig, sa Remus.
– Knappast, sa Sirius. Men Jennie anade att Remus hade rätt och hon tyckte nästan synd om Sirius, fast bara nästan. De kom fram till Läckande kitteln, beställde en varsin honungsöl och satte sig vid ett bord. De drack sina öl under tystnad i väntan på Lily och James.
Jennie förstod varför det inte var så mycket folk ute på gatan, alla var tydligen härinne.
När de kom in genom dörren såg Lily inte lika sur ut längre och James såg ganska lättad ut. De gick fram och beställde en varsin öl och kom fram och satte sig vid de andra.
– Var är Peter? frågade Jennie
– Hans mamma ville inte att ha skulle vara ute så sent. Sirius frustade till.
– Den killen behöver en tjej, sa han och skrattade.
De andra sa inget om det, utan fortsatte att dricka under tystnad. När det kom en lugn låt bjöd James upp Lily och de gick ut på dansgolvet tillsammans och dansade tätt, tätt ihop. Sirius fnyste, Remus suckade och sa:
– Tramptass, skärp dig. Har inte du varit kär någon gång?
– Jo kanske, svarade han och Jennie kände att han sneglade på henne. Jaja, jag ska gå och fiska efter min egen lycka, sa han och försvann in i folkvimlet.
Remus och Jennie satt tysta och såg på James och Lily som fortfarande dansade med varandra.
– Hur länge tror du att James och Lily kommer att vara ihop? frågade Jennie.
– Ja vad tror du, jag vet att James älskar Lily, men hur är det med Lily?
– Jag vet att även Lily älskar James.
– Det finns de personer som bara blir kära en gång i livet, men så finns det de som kan bli kära stup i kvarten.
– Så vad är James för typ då?
– Han precis som alla marodörer, den första typen.
– Åh, sa Jennie förvånat. Även du mr Lupin?
– Jaa även jag, sa han och drack upp det som var kvar i flaskan. Vill du ha en till? Jennie nickade och Remus gick för att hämta en varsin öl till. Jennie satt kvar och log åt James och Lily, när hon tänkte efter var nog Lily också den första typen.
Men snart suddades leendet ut när han fick syn på Sirius som dansade med en skitsnygg, blond tjej. Ja eller dansa är väl att ta i. De stod på dansgolvet och råhånglade.
Jennie bara stirrade på dem, hon märkte inte ens att hon satt med munnen öppen. Och hon märkte inte att Remus kom tillbaka med ölen.
– Jennie, hallå? Vad tittar du på? frågade Remus och vände blicken åt samma håll som Jennie. Åh, det är det du tittar på. Jennie skakade på huvudet och tog ölflaskan och halsade i sig den.
– Jag tror att jag ska gå, sa hon och tog sin handväska.
– Jennie sitt ner ett tag till. Hon gjorde som han sa och satt kvar på stolen. Jennie, du måste snart prata med honom. Varje gång du ser honom med en annan tjej blir du ju sårad. Du kan ju inte låta honom såra dig.
– Jag vet, sa Jennie tyst. Men jag orkar inte med honom. Han inser inte att jag är lika gammal som han. Jennie lutade ansiktet i händerna.
– Jennie kom hit, sa Remus och Jennie lutade ansiktet mot hans axel. Efter en stund tog hon bort ansiktet.
– Jag går hem nu, men vi ses. Hon gick ut genom dörren och uppslukades av natten. Lily och James kom tillbaka till bordet.
– Var är Jennie, frågade Lily?
– Hon gick hem, sa Remus.
– Varför då? frågade James. Remus svarade inte utan pekade bara på Sirius och tjejen. Åh, sa James, då förstår jag. Lily suckade.
– Ibland blir jag bara så trött på dem, båda två. De satt tysta och drack sin öl. Efter en stund kom Sirius fram till dem.
– Hej, sa han. Varför tittar ni så surt på mig?
– Men gissa mr Smidig, sa Lily argt. Jag är trött på att du jämt är så jävla omogen, du och Jennie. Varför rycker ni inte upp er och pratar med varandra igen? Jag är så jävla trött på att ni sitter och sneglar på varandra utan att säga något. Ryck upp dig! Jag går hem nu James, sa hon och gick iväg.
– Vilken trevlig lite solstråle du har flyttat ihop med, sa Sirius till James.
– Jag tycker att hon har en poäng, sa James. Varför tar du inte mod till dig och ber om ursäkt?
– Vad har jag att be om ursäkt för?
– Jag tycker inte att det var en så stor sak, men Jennie tyckte det. Om jag inte minns fel blev hon ganska sur på dig för att du daltade med henne.
– Jo visst, men jag är ju orolig för henne.
– Jag vet, men du kanske kan visa det på ett annat sätt, sa Remus.
– Jaja, sa Sirius och drack upp sin honungsöl.