Jennie och Sirius landade en halvtimme senare utanför Jennies mosters hus. Jennie klev lite vingligt av, samtidigt som hon tog av sig hjälmen.
– Det där var en upplevelse, sa hon och log. Sirius flinade tillbaka.
De gick grusgången upp till huset sida vid sida. Jennie gick och tänkte på vad hon skulle säga till sin moster och morbror, men hade ingen aning så hon tänkte gå på instinkt.
När de kom fram till dörren tvekade hon lite innan hon gick in i det stora huset med Sirius hack i häl.
– Hallå! Är det någon hemma? En dörr öppnades borta i korridoren och hennes moster kom mot henne.
– Jennie, vilken trevlig överraskning, sa hon med en min som visade att hon absolut inte tyckte det. Och du har din vän med dig igen ser jag, sa hon och log elakt.
– Ja det har jag moster, sa Jennie och log när hon såg hur hennes moster bleknade.
– Hur fick du reda på det?
– Jag har Cammies gamla dagböcker, sa Jennie. Varför har du ljugit för mig hela den här tiden?
– För att hon bad mig om det, om hon skulle dog skulle jag ta hand om dig som min egen dotter.
– Ja men det har du ju inte gjort. Det var bara det jag ville veta, eller vänta en sak till, sa hon då hennes moster vände sig om för att gå, vet du vem min pappa är?
– Nej det vet jag inte, sa hon. Gå nu, du är inte längre välkommen här.
– Det har jag aldrig varit, sa Jennie och gick ut genom dörren som Sirius höll upp. När de kom fram till motorcykeln satt det en uggla på den. Sirius tänkte schasa bort den, men Jennie hindrade honom.
– Vänta Sirius, den har ett brev till dig, sa hon. Sirius sänkte handen och tog istället brevet. Han läste igenom det snabbt och satte sedan på sig hjälmen.
– Det har blivit lite ändrade planer, sa han. Vi ska hem till Lily och James. Jennie satte på sig hjälmen och satte sig bakom honom på motorcykeln.
När de lite senare landade på James och Lilys bakgård var klockan redan tre och Jennie hade blivit hungrig.
– Jag hoppas vi får mat, sa Jennie och Sirius sa:
– Det hoppas jag med, det stod inte vad de ville, bara att vi skulle skynda oss hem till dem.
– Vi? frågade Jennie. Visste de att jag var med dig?
– Ja, jag sa att jag skulle hem till dig. och du skulle ha sett hur glada de blev, han log mot Jennie och hon log tillbaka.
– Föresten, sa Sirius, jag har en present till dig.
– Vadå? frågade Jennie och blev jätte förvånad när han kysste henne på kinden.
– Förlåt för de senaste månaderna, men jag vill att du ska veta att du betyder näst mest för mig i hela världen, när hon tittade frågande på honom sa han; ja James betyder mest, men du kommer snart efter.
När de äntligen kom upp till lägenheten tog det en stund innan någon öppnade och så fort någon öppnade sa Sirius:
– James jag är vrålhungrig, finns det käk? minen i Sirius ansikte när han såg vem som stod framför honom skulle Jennie aldrig glömma.
– Professor Dumbledore, sa Jennie. Vad gör du här?
– Jag är här för att prata med er om en mycket viktig sak, om ni kommer in ska jag berätta mer och fixa fram lite mat till unge herr Black. Jennie flinade mot Sirius och han räckte ut tungan åt henne.
De hängde av sig sina ytterkläder och gick in i James och Lilys vardagsrum, Jennie gav Lily, James och Remus en kram och satte sig sedan bredvid Remus i soffan. Även Peter var där, men Jennie kramade inte honom, de var inte så nära vänner.
När alla hade satt sig ( Sirius bredvid James i soffan och Professor Dumbledore i den enda fåtöljen) tog Dumbledore till orda.
– Som ni vet är trollkarlsvärden hotad av Lord Voldemort och hans anhängare. Alla nickade. Det ni inte vet är att jag har bildat en order som kämpar mot Voldemort och det jag ville fråga er om är om ni skulle vilja vara med.
– Om ni ursäktar för att jag frågar, sa Jennie, men varför just oss?
– Oh, men miss Green, ni är inte de enda, men jag frågar er för att jag vet att ni är emot svartkonster.
– Vad innebär det att vara med? frågade James.
– Det innebär att man jobbar tillsammans för att motarbeta Voldemort. Och ja miss Evans, sa han när han såg att Lily tänkte fråga något, det innebär också att riskera sitt liv. Men det är inte bara livsfarliga uppdrag det är frågan om. Det finns även andra uppdrag.
Ingen sa något och det enda som hördes var Sirius som tuggade på sin macka.
– Jag vet att det är ett stort beslut att fatta och ni får såklart betänketid men jag vill ha ert svar inom de snaraste framtiden. Ja det var allt för mig, sa han och gick ut i hallen och ut genom ytterdörren.
– Jag tror aldrig att jag varit så generad, sa Sirius när dörren gått igen efter Dumbledore. Ni skulle hört vad jag sa till honom när han öppnade dörren.
– Och ni skulle ha sett Sirius min, tillade Jennie. Han har aldrig sett så snopen ut.
– Så vad säger ni om saken? frågade Remus.
– Jag för min del har alltid varit emot svartkonster, sa James. Och det spelar ingen roll vad du säger Lily, jag tänker gå med.
– Om du gör det, gör jag det, sa Lily.
– Och om du gör det gör jag det, sa Jennie.
– Och om du gör det gör jag det, sa Sirius.
– Jag gör det om du gör det, sa Peter och tittade beundrande på Sirius.
– Jag antar att jag inte har något val, sa Remus.
– Självklart har du ett val, sa Jennie till honom.
– Jo men mitt val är att gå med, sa han.
– Här passar det att skåla, sa James och drog fram sin trollstav och frammanade sex glas och en flaska eldwiskey. Alla tog ett glas och skålade.