Några dagar senare satt Jennie och Lily, i Lily och James kök och fikade när James kom in i köket. Lily tappade sin tekopp och sprang fram till honom. Lily kramade honom länge och hårt och James kramade minst lika hårt tillbaka.
När de äntligen släppte taget kysste James Lily och sa:
– Jag har saknat dig jätte mycket.
– Jag har saknat dig också, sa Lily och kramade honom igen, sen torkade hon upp sitt te och satte sig ner igen och Jennie gick fram och kramade James. Han satte sig ner vid fikabordet och hällde upp en kopp te.
– Varför har du inte sagt att du skulle få komma hem idag?
– Överraskning, sa James och log mot Lily.
– Jag ska bara gå och packa ihop mina grejer och skicka ett brev till Sirius, sa Jennie och gick ut ur köket. Jennie hade flyttat in hos Lily tills James skulle komma hem. Hon packade ner sina saker i sin ryggsäck och skrev ett brev till Sirius, sen gick hon ut i köket igen.
– Så vad ska du och Sirius göra? frågade James.
– Vi ska leta upp min pappa, sa Jennie och drack en klunk te.
– Men bodde inte du med din mamma och pappa innan du flyttade ut? frågade James.
– Det trodde jag, men de jag bodde med är min moster och morbror, sa Jennie. Men min mamma berättade för mig i en dröm vad min pappa heter så jag och Sirius ska spåra upp honom. James såg ut som ett frågetecken, men han frågade inget mer.
De satt tysta och drack sitt te ända tills de hörde ett pickande på fönstret, utanför fönstret satt en uggla med ett brev i näbben. James gick fram till fönstret och släppte in ugglan som flög fram till Jennie och släppte brevet i hennes knä, sen flög den ut igen.
Jennie öppnade brevet och läste snabbt igenom det.
– Sirius kommer hit snart, och då sticker vi, sa Jennie. Fast jag antar att han kommer att vilja prata lite med dig först, sa Jennie vänd mot James.
– Jag räknar med det, sa James och flinade. Efter några minuter ringde det på dörren och Lily gick och öppnade, sen kom hon in i köket med Sirius i släptåg.
– Tagghorn! sa han förvånat. Jag visste inte att du var hemma, kunde ingen av er två ha nämnt det? Tjejerna skakade på huvudet och log mot varandra.
– Ska vi dra? frågade Jennie.
– Visst, sa Sirius och så gick de ut på gården där motorcykeln stod parkerad. Har du någon aning om vart han bor? Jennie skakade på huvudet och sa:
– Det är där du kommer in i bilden.
– På vilket sätt? frågade han och såg misstänksamt på henne.
– Det kan väl du komma på, du är så mycket smartare än jag, sa Jennie.
– Vet du om han var renblodig?
– Nej tyvärr, sa Jennie.
– Synd, men vi drar hem till mina föräldrar ändå, sa han och kickade igång motorcykeln, Jennie hoppade på och sen åkte de iväg.
När de hade landat och parkerat motorcykeln kunde inte Jennie hålla sig längre utan var tvungen att fråga:
– Är inte du osams med dina föräldrar?
– Vad har det med saken att göra?
– Ja men vi ska ju hem till dem nu, kommer inte dom att bli arga för att du kommer hem till deras hus?
– Mina föräldrar är inte hemma, de är på lunch hemma hos mina kusiner.
– Hur vet du det? frågade Jennie.
– För att de alltid är det på torsdagar. Sirius ställde sig mittemellan nummer 11 och nummer 13 och såg ut att koncentrera sig hårt. Helt plötsligt från ingenstans dök ett hus upp mellan 11 och 13. Jennie såg förvånat på när huset frammanades från ingenstans.
– Home sweet home, sa Sirius sarkastiskt och gick fram till dörren. Jennie följde efter honom in i huset.
När de kom in var det helt mörkt, men när Sirius tände såg Jennie hur stort huset faktiskt var.
– Så, sa Jennie. Vad gör vi här egentligen?
– Har jag inte sagt det, sa Sirius och skrattade lite. Vi har ett rum med ett släktträd där alla renblodiga familjer finns med.
– Men om han inte är renblodig då?
– Vi tar det problemet om det kommer, sa han och gick före Jennie genom huset. Jennie följde efter honom in i ett rum där en hel vägg var upptagen av ett familjeträd.
Sirius gick fram till den och tittade på släktträdet.
– Vad sa du att han hette i efternamn? frågade han Jennie med ryggen mot henne.
– Han hette eller heter Jamieson i efternamn. Jennie kunde se att han letade efter namnet. Jennie såg sig om i rummet, hon gillade inte alls det här huset, det var så mörkt och o hemtrevligt. Hon kunde förstå varför Sirius hade flyttat.
– Aha, utropade Sirius plötsligt. Här är massa människor med namnet Jamieson. Jennie gick fram till släktträdet. Hon fick genast syn på sin pappas namn, Aaron Jamieson, han var sammanlänkad med en annan kvinna, en som inte var Jennies mamma.
– Kom, nu kan vi gå härifrån, sa Jennie och gick ut ifrån rummet. Sirius följde efter henne, när de nästan var vid dörren hörde de en mumlande röst från andra sidan av en dörr.
– Skit också, sa Sirius. Jag hade glömt honom, kom nu Jennie vi måste skynda oss innan han ser oss. När de var precis vid ytterdörren hörde de en röst bakom sig:
– Krake ser att unge husbonden är tillbaka, Krake undrar varför. Jennie såg att Sirius bet ihop tänderna innan han vände sig om.
– Hej på dig också Krake, hur har du haft det?
– Unge husbonden pratar med Krake som om de var vänner, Krake undrar varför. Krake tycker att det är fräckt av honom att komma tillbaka efter att ha krossat sin mors hjärta.
– Krake, min mor hade inget hjärta. Och den enda anledningen till att jag drog var för att alla i den här familjen hatar mig.
– Om unge husbonden säger det så, men Krake vet att han har fel. Husalfen vände sig om och gick in i ett rum till höger fortfarande mumlande.
Sirius skakade på huvudet och drog med sig Jennie ut. Jennie valde att inte nämna något om vad som hade hänt innan Sirius kände sig på bättre humör.
De kom ut på gatan och Jennie gick lite bakom Sirius, han gick och sparkade en sten framför sig. Hon kunde se att han var upprörd men hon var väldigt trött, hon orkade inte pressa honom att berätta något han inte hade lust att berätta.
En kylig vind kom och rufsade om Jennies hår, förut kunde hon alltid njuta av de friska vindarna, men nu hatade hon när de kom, hon fick alltid hosta när de kom. Och nu var inget undantag, men den slutade av sig självt, vilket var tur eftersom Sirius inte hade märkt något.
Han kom fram till motorcykeln och satte på sig hjälmen, när hon kom fram till honom räckte han henne hjälmen utan ett ord. Jennie satte också på sig den utan ett ord, hon satte sig tillrätta bakom honom och höll honom hårt runt midjan när de startade. Hon behövde egentligen inte hålla i sig, men det kändes skönt att hålla om honom.
När de lite senare landade utanför James och Lilys hus släppte Jennie taget och tog av sig hjälmen, men Sirius satt kvar, hon la en hand ovanpå hans, han knuffade bort den och tog av sig sin hjälm. Jennie visste inte riktigt vad hon skulle göra, så hon vände sig om och gick upp till Lily och James.