När Jennie kom hem från jobbet nästa dag bytte hon om och sprang ut till telefonkiosken på gatan utanför, hon slog upp Aarons namn igen och såg sig om så att ingen såg henne, sen transfererade hon sig till byn han bodde i.

När hon landade såg hon en liten by, ganska lik Hogsmeade, men det var det inte. Hon såg sig om för att se vad gatan hette, men hon såg inget namn så hon gick in i närmaste affär för att fråga om vägen.

Affären hon kom in i var en mugglar affär, men hon tänkte att gumman bakom disken kanske visste vart Aaron bodde ändå. Så hon gick fram till disken och ställde sig i den korta kön i väntan på att komma fram till gumman.

– Ursäkta mig, jag heter Jennie Green och jag letar efter huset Aaron Jamieson bor i. Vet du vart det ligger? Gumman nickade och pekade på ett hus i slutet av gatan. Tack så mycket, sa Jennie och gick ut igen. Hon började gå med snabba steg mot Aarons hus, det var ett litet stenhus. Hon visste att det var möjligt att hans fru var hemma, men Jennie var villig att ta den chansen för att få veta sanningen.

Hon knackade på dörren och väntade, hon fick inte vänta länge innan en kvinna kom och öppnade dörren. Hon såg undrande på Jennie och sa:

– Jaha, vem är du och vad vill du?

– Jag heter Jennie Green och jag är här för att prata med Aaron, är han hemma?

– Han är hemma, men han är mycket upptagen, har du avtalad tid? Hon gav Jennie en min som var värdig hennes moster. Jennie log sockersött och sa:

– Nej jag har ingen avtalad tid, men om jag säger så här; jag är Aarons dotter och vi har inte träffats på över tretton år. Jag tror nog att han får ta sig tid. Kvinnan såg irriterat och nedvärderande på Jennie och sa:

– Jo du, den har ju ingen dragit till med förut, du får nog komma på en bättre ursäkt. Jennie såg förvånat på henne.

– Vad menar du? Jag talar sanning!

– Jag har inte tid att stå och tjafsa med en flickunge, så gå härifrån. Nu! lade hon till och såg så hotfull ut att Jennie vände sig om och gick. Hon fick syn på en telefonkiosk och sprang över till den.

Hon la i några mugglar mynt och slog Aarons nummer som hon hade memorerat. Han svarade på nästan första signalen.

– Aaron Jamieson, han lät ganska trött och irriterad.

– Oj förlåt, sa Jennie. Jag menade inte att störa, men det är så att jag står utanför din dörr, ja nästan i alla fall, och din fru vill inte släppa in mig. Och jag måste prata med dig. Jennie hörde att han suckade.

– Jennie, det är väldigt svårt för mig att träffa dig igen efter all den här tiden, du måste förstå det. Men jag ska släppa in, kom hit igen då. Han la på och Jennie la leende på luren och gick bort till hans hus igen.

Innan hon hade hunnit knacka på öppnade han dörren och drog in henne i huset. Han la ett finger på sina läppar för att visa att hon skulle vara tyst. Sen vinkade han för att hon skulle förstå att hon skulle följa med upp för trapporna. Hon undrade varför, men sa inget. De fortsatte in på det hon trodde var hans arbetsrum. Han stängde dörren och satte sig ner bakom sitt skrivbord och Jennie satte sig på andra sidan av bordet.

Jennie visste inte riktigt hur hon skulle börja och det gjorde det inte bättre att han satt och stirrade på henne. Hon kände sig besvärad och visste nu hur hon skulle börja.

– Varför stirrar du på mig sådär? frågade hon. Det är ganska oförskämt!

– Förlåt, men det är bara det att du är så lik Cammie.

– Jag antar det, sa Jennie trött. Varför var du otrogen mot Cammie? frågade Jennie rättframt. Och förneka det inte, jag vet att det är sant. Han suckade och gned sitt ansikte med en trött gest.

– Jennie, det här är väldigt komplicerat. Jag vet inte vad jag ska svara. Jag menade inte att såra Cammie, det bara hände.

– Vadå det bara hände? Du var ju förlovad med den andra för i helvete, ljug inte för mig Aaron, jag vet exakt vad som hände.

– Jennie, du får aldrig tvivla på att jag älskade din mamma, för det gjorde jag verkligen. Du blev till från vår kärlek, men det funkade inte riktigt med oss, vi hade säkert kunnat jobba på det, men nu var det så att mina föräldrar hade bestämt att jag och Anna skulle gifta oss, så därför tänkte jag lämna Cammie, men ändå ha kontakt med dig. Men nu blev det inte så.

– Du hade fortfarande kunnat försöka träffa mig, men det gjorde du inte. Vad menade din fru föresten med att "Den har ju ingen dragit till med förut"?. Aaron vägrade fortfarande möta Jennies blick och det gjorde Jennie irriterad, men hon nämnde det inte.

– Jennie, jag jobbar på trolldomsministerns kontor och det är många som vill prata med mig, och de försöker våldgästa mitt hem, det har hänt ganska ofta, så hennes kyliga mottagande var inget illa ment.

– Men då så, då kan vi väl gå ner och hälsa på henne, eller? Nu tittade Aaron henne för första gången i ögonen.

– Jennie det går inte, hon vet inte att jag har en dotter och så vill jag att det ska fortsätta vara. Jennie ställde sig irriterat upp.

– Jag märker att du inte har förändrats ett dugg sedan mammas och din skoltid. Du vägrade att stå upp för min mamma då och du vägrar att stå upp för mig nu. Vi har ingenting mer att säga varandra, sa hon och gick ut genom dörren och sprang nerför trapporna. Då kom en kvinna ut i hallen och när hon fick syn på Jennie sa hon:

– Har du brutit dig in här flickunge?

– Nej det har jag inte, Aaron släppte in mig, för jag talade faktiskt sanning. Men jag ska gå nu, och jag tror att du och Aaron har lite att prata om. Hon log elakt mot henne och gick ut genom dörren.

Hon gick till utkanten av stan och transfererade sig till diagongränden.