När Jennie kom in genom dörren till James och Lily, satt Lily och James i soffan, men Sirius stod vid fönstret och tittade ut med en ilsken uppsyn och armarna korsade över bröstet.. Lily och James tittade upp när hon kom in, men inte Sirius. Jennie gick fram till honom och la en hand på hans arm. Han tittade argt på henne, men hon tittade bara på honom frågande.

Han tog bara bort hennes hand och gick ut i köket. Jennie gick och satte sig i en av fåtöljerna mittemot soffan James och Lily satt i.

– Vad är det med honom? frågade Jennie tyst så att Sirius inte skulle höra.

– När du hade gått, blev vi kallade av Dumbledore för att följa efter några dödsätare igen, svarade James lika tyst som Jennie. Det gick bra den här gången, ingen märkte oss. De gick in i en bar i Svartvändargränden, vi gick också in och satte oss vid ett bord, först satt de bara där, det verkade som om de väntade på någon, eller några. Och efter en stund kom fler dödsätare in genom dörren, vi visste i alla fall att nästan alla var dödsätare, men de hade med sig en vi inte hade väntat oss. Sirius bror, och det var tydligt att han var en av dem, för han hälsade på alla av dem som om de var gamla vänner. Lily tittade sorgset på Jennie.

– Sirius ville attackera honom, men vi hindrade honom och tvingade honom därifrån. Han har varit sur ända sen dess. Eller det är en underdrift, han har varit förbannad ända sen dess.

Jennie vände på huvudet och tittade ut i köket där Sirius stod och tittade ut från det fönstret istället. Hon visste att Lily inte riktigt förstod vad det var för fel, men både Jennie och James visste att anledningen till att Sirius var sur var för att hans föräldrar nu hade ännu en anledning att tycka att Regulus var en bättre son.

Jennie gick ut i köket och tvingade Sirius att se på henne. Han tittade argt på henne men hon ignorerade det och sa:

– Du får vara hur arg du vill, men du kan i alla fall lyssna på mig. Fast inte här. Kan du vara så snäll att följa med mig på en promenad? Hon tittade på honom med frågande blick samtidigt som hon bortsåg från hans arga blick.

– Jennie, det regnar ute, svarade han och satte sig vid bordet. Jennie satte sig mittemot honom.

– Jaha? Vad spelar det för roll? Han tittade upp och såg på henne och hon skymtade ett litet leende, men lika fort som det hade synts var det borta.

– Det spelar stor roll, för jag vill inte bli blöt, och varför ska vi gå en promenad? Vi kan väl prata här, eller?

– Jo det kan vi, men jag tycker att du behöver kylas av lite, kom igen nu, snälla? Hon la huvudet på sned och tittade bedjande på honom. Hon såg att han veknade, som hon visste att han skulle göra.

– Du är elak, sa han. Det är orättvist att du har sån makt över mig. Jennie ställde sig upp och gick ut i hallen och sa över axeln:

– Jag vet, ännu ett bevis på att tjejerna är det starkaste könet.

– Knappast, jag skulle lätt kunna brotta ner dig, sa Sirius och satte på sig sin jacka.

– Kanske det kanske, men jag skulle ändå vinna, sa Jennie och öppnade ytterdörren. Vi ses sen Lily och James, ropade Jennie in till paret i soffan, de svarade något svävande, men Jennie tyckte att det dög, så hon drog med sig Sirius ut genom ytterdörren.

När Jennie och Sirius kom ut på gatan tog Jennie tag i Sirius och transfererade sig iväg till byn där hennes pappa bodde. Det regnade inte där, så Jennie antog att Sirius blev nöjd.

– Jennie det där var elakt, varför gjorde du så?

– För att jag vill visa en sak, sa hon och gick iväg till en kulle bakom sin pappas hus. Jennie hörde att Sirius följde efter och när hon satte sig ner satte han sig bredvid henne.

– Så vad var det du ville visa? frågade han och såg sig omkring.

– Du ser huset där rakt framför oss, Sirius nickade och Jennie log. Där bor min pappa, han är en riktig skitstövel.

– Till och med en större skitstövel än din morbror? frågade Sirius. Jennie tänkte efter en stund och svarade sen:

– I vissa avseenden. Men inte i alla. Hon var tyst en stund och sa sen försiktigt: Kan du berätta vad som hände förut? Jennie såg att Sirius blev spänd och hans ansikte blev åter hårt och slutet.

– Varför? James och Lily har väl redan berättat vad som hänt eller?

– Jo visst har de det, men jag vill höra det ur din synvinkel.

– Det är helt onödigt, sa Sirius. Kan du inte berätta vad det var du var tvungen att ta reda på först, när du stack förut alltså. Jennie suckade och tittade ner på sin pappas hus. Hon såg en gestalt bakom gardinerna i sin pappas arbetsrum, hon antog att det var han.

– Har du hört talas om Aaron Jamieson? frågade Jennie tillslut. Sirius nickade och sa:

– Ja, han jobbar på trolldomsministerns kontor, är hans assistent eller något sådant. Har hört att han är en riktigt manipulerande knöl varför frågar du? Jennie suckade och sa:

– Det här är Aaron Jamiesons hus, Aaron Jamieson är min pappa.

– Oj, sa han. Förlåt, jag visste ju inte att det var din pappa.

– Det är okej, jag håller med om att han är en knöl. Till och med en större knöl än du, sa Jennie och tittade åt sidan på Sirius. Hon väntade tills hon såg att han hade förstått vad hon hade sagt och knuffade då till honom. Han knuffade tillbaka och la armen om Jennie. Hon lutade huvudet mot honom och försökte igen.

– Kan du nu vara snäll och berätta vad problemet är? Sirius suckade mycket djupt och sa sen tillslut:

– Jennie jag vill inte, snälla pressa mig inte.

– Okej, som du vill. Men du vet att jag bara vill hjälpa dig va?

– Ja, jag vet det, men jag har ingen lust, inte så här tätt inpå i alla fall. Ska vi åka tillbaka till James och Lily så att du får dra hela historien om din pappa? Jennie nickade och de transfererade sig därifrån.