När Jennie och Sirius kom in i James och Lilys vardagsrum satt Remus där. Jennie log och gick fram och kramade honom.
– Det var länge sen man såg dig, vart har du gömt dig? Han log svagt och kramade henne tillbaka.
– Jag har inte gömt mig, inte direkt i alla fall. Jag har gjort hemliga uppdrag åt Fenix Ordern. Men nu pratar vi inte om det, sa han och vände sig till Jennie och Sirius som nu satt och trängdes i en fåtölj. Vart har ni varit?
– Vi har varit utanför Aaron Jamiesons hus, sa Jennie.
– Aaron Jamieson, sa Remus dröjande och såg ut som om han tänkte efter. Han som jobbar på trolldomsministerns kontor? När Jennie nickade fortsatte han: Gjorde ni det på Dumbledores befallning, jag menar han vill ju att vi ska hålla koll på trolldomsministeriet och alla som jobbar med trolldomsministern.
– Nej vi var inte där på Dumbledores order, sa Sirius. Jennie tvingade dit mig för att visa var hennes pappa bor. Och ja Måntand, Mr Jamieson är Jennies pappa.
– Jag är ledsen för din skull, sa Remus. Nej! Jag menar jag är...
– Det är okej, jag tycker inte om honom heller.
– Jennie jag förstår ingenting, sa James. Kan du dra allt från början? Jennie log mot James.
– Självklart, det skulle ändå vara bra, det är vissa grejer jag fortfarande inte fattar själv.
Jennie började berätta och blev bara avbruten då och då av James eller Remus som inte fattade, Lily och Sirius visste nästan allt om Jennie vid det här laget.
När hon hade avslutat sin berättelse klockan hunnit bli nio.
– Oj vad det tog lång tid att berätta allt, jag måste gå. Ska till jobbet tidigt imorgon. Hon reste sig upp och svajade till. Blixtsnabbt reste Sirius på sig och tog tag i henne.
– Vad är det Jennie?
– Det är inget farligt, sa Jennie. Jag har inte ätit idag och så reste jag på mig för fort, svårare än så är det inte. Och du kan släppa mig nu Sirius, la hon till och han släppte henne direkt.
– Men du kan ju äta här, sa James. Eller hur Lily?
– Självklart, sa Lily. Vi har mat så det räcker till alla. Måntand skulle ändå stanna, eller hur? frågade hon vänd mot Remus och han nickade. Skulle det inte vara trevligt om alla åt tillsammans?
– Visst skulle det vara det, sa Jennie. Men jag måste verkligen hem, jag har ju spenderat mer tid här än hemma på senaste tiden.
– Men det gör väl inget? Eller? frågade James.
– Nej kanske inte, men jag vill faktiskt hem, mina dammråttor kanske har dött, sa Jennie och de andra skrattade. Hon gick ut i hallen och de andra följde efter.
– Jag antar att vi ses, sa hon och tog på sig sin jacka. Om inte innan ses vi på nästa orders möte. Hon kramade alla och gick ut genom ytterdörren.
– Jennie vänta, sa Sirius. Jag följer dig hem. Jennie log och väntade tills Sirius hade fått på sig sin jacka. Sen gick de ut tillsammans.
Det var ganska kyligt ute så Sirius la sin arm om Jennies axlar, hon log och lutade sig mot honom. De gick där genom natten ensamma, de sa inget men det behövde de inte heller. Det räckte att båda var där och att de var tillsammans.
– Jennie var jobbar du egentligen? frågade Sirius. Jennie skrattade och svarade:
– Som om jag skulle berätta det för dig.
– Varför inte? frågade Sirius med sårad röst.
– För då kommer du att lista ut vilka dåliga betyg jag fick, och det vill inte jag eftersom jag går här bredvid en av de smartaste eleverna Hogwarts någonsin haft.
– Jennie sluta, jag tror jag rodnar.
– Ja visst va? Men vart jobbar du då?
– Vem har sagt att jag jobbar? frågade han. För vad någon än har sagt ljuger den.
– Ingen har sagt något, men jag antog att du jobbade eftersom du har köpt en motorcykel.
– Jennie, Jennie, har du glömt att jag är en rik snobb som har råd med det mesta eftersom jag har otroligt mycket pengar?
– Ja jag hade glömt att den rika snobben tittar fram ibland. Men hur kan du ha mycket pengar? Jag trodde inte att dina föräldrar gav dig något.
– Det gjorde de inte heller, men när en av de "snälla" i min familj dog ärvde jag efter honom. Jennie låste upp sitt hyreshus dörr och de gick in i trapphuset.
– Men ska du leva på det hela livet? frågade Jennie och började gå uppför trapporna.
– Nej inte hela livet, men just nu är jag nöjd och jag är faktiskt bara nitton, jag har hela mitt liv på mig att komma på vad jag ska göra med mitt liv. De kom fram till Jennies lägenhet och gick in.
– Vill du ha lite te? frågade Jennie och gick in i köket.
– Visst, svarade Sirius och satte sig i soffan. Jennie satte på tevatten och tog fram två koppar. Jennie hur kommer det sig att du är bra vän med alla marodörer förutom Peter?
– Jag vet inte riktigt, jag har liksom aldrig pratat med honom, sa Jennie och satte sig ner i soffan med tekopparna. Och han har aldrig pratat med mig, han kanske är blyg? frågade hon Sirius och gav honom den ena koppen. Sirius tog en klunk te.
– Jag vet inte, men antar det. Det var faktiskt ganska länge sedan jag pratade med honom.
– Men vad gör du på dagarna då? Om du nu inte jobbar.
– Jag jobbar med uppdrag åt fenixordern. Du vet, lätta jobb som går snabbt. Jennie gäspade och drack upp sitt te. Sirius drack också upp sitt te. Det är bäst jag går, du är trött och ska upp tidigt imorgon. Han kramade Jennie länge.
– Vi ses snart igen snygging, sa Jennie när hon vinkade hejdå till Sirius i ytterdörren. Han slängde en slängkyss åt henne och försvann nerför trapporna.