AN: Så här är ännu ett kapitel, fast jag misstänker att jag inte har så många läsare kvar, men ni som fortfarande är kvar: TACK! Känn dig träffad Karro-Barro D
Men här är kapitlet, så enjoy!
Dagen för bröllopet kom och Jennie rotade igenom sin garderob för att hitta sina svarta gympaskor. Det ringde på dörren och Jennie pekade med trollstaven över axeln för att öppna dörren utan att behöva gå dit.
– Vad gör du? frågade Remus röst. Jennie vände sig om och i dörröppningen stod Remus och tittade på henne med ett leende lekande på läpparna.
– Jag letar efter mina gympaskor, svarade Jennie och fortsatte rota runt. Jag vet att det stod "finkläder" och att det betyder klack skor, men om det finns något jag hatar med att vara tjej är det att man måste ha klack skor när det är fest. Hon ställde sig upp och gick ut i hallen, Remus följde efter.
– Jennie vi måste vara där snart, sa han.
– Jag vet, svarade Jennie. Aha! Jag hittade skorna, låt mig bara ta på mig dem så åker vi sen. Hon knöt på sig skorna och ställde sig upp. Kom igen nu, nu åker vi.
– Vänta lite, sa Remus. Jennie vände sig förvånat mot honom. Han log mot henne och gav henne en kyss. Du är jättefin, lade han till och strök henne över armen.
De kysstes igen och Jennie glömde nästan att de var på väg till ett bröllop, hon blev så fast i stunden. Men så fick hon syn på klockan som hängde på väggen bakom Remus. Hennes ögon blev stora och hon avbröt kyssen.
– Vi är sena, sa hon och sträckte sig efter sin jacka. De sprang ut genom dörren och så fort de kom ut på gatan transfererade de sig till James och Lilys hus. De skyndade uppför trädgårdsgången och knackade på dörren. James öppnade dörren nästan direkt och drog in dem. Han såg helt galen ut.
– Ni är sena! nästan skrek han. Jennie kunde inte låta bli att le.
– Tagghorn, ta det lugnt, vi är ändå tidiga, sa Remus som inte heller kunde låta bli att le.
– Sluta le, sa han desperat. Jag behöver hjälp. Jennie kan du gå upp och prata med Lily? Hon är upprörd och jag vet inte varför, du vet jag får ju inte se henne innan bröllopet och allt sånt skrock, men de hade verkligen hjälpt om jag hade kunnat prata med henne och...
– Tagghorn, du svamlar, sa Remus. James hoppade till som om han hade glömt att de var där.
– Oj förlåt, sa han och skymten av ett leende syntes i hans ansikte. I alla fall, Jennie, kan du snälla försöka prata med henne? Jag vet att ni är ovänner, men Sirius kan inte få ett vettigt ord ur henne.
– Snälla James, säg inte att du lät Sirius försöka prata med Lily på hennes bröllopsdag, stönade Jennie.
– Var det dumt? frågade han och ledde dem genom hallen och uppför en trappa. Ovanför trappan kunde de se Sirius prata med en dörr.
– Tramptass, låt Jennie ta över, tydligen var det dumt att låta dig försöka, sa James. Jennie och Sirius började gå mot varandra för att byta plats och när de passerade varandra var det med så stort avstånd som möjligt. James och Remus gav varandra en frågande blick.
Jennie skulle just försöka prata med Lily när hon märkte att killarna stod och tittade på henne. Hon viftade med händerna mot trappan, de fattade vinken och gick ner igen. Jennie vände sig mot dörren och tog ett djupt andetag.
– Lily, sa hon tveksamt. Jag vet att du antagligen inte vill prata med mig, men James är i upplösningstillstånd och jag vill gärna ändra på det. En minuts tystnad följde innan dörren sakta öppnades. I dörröppningen såg Jennie Lilys ansikte tveksamt titta fram. Jennie visste inte riktigt vad hon skulle säga, eller om hon ens borde vara den nästa som sa något.
– Du kom, sa Lily med tyst röst och Jennie kunde inte låta bli att le.
– Det är väl klart jag kom, sa hon. Jag skulle inte ha missat det vad som än har hänt. Jennie sträckte fram en hand och strök bort en tår från Lilys kind. Kan du nu berätta vad det handlar om?
– Det är inte något längre, sa Lily och öppnade dörren helt. Inte nu när du är här. Hon log och vinkade in Jennie i rummet. Jennie log tillbaka och klev in.
Rummet såg ut att vara James och Lilys sovrum så det kändes lite konstigt att vara där inne. Det var inrett i gammaldags stil med ljusblå väggar och mörka möbler. Jennie beundrade inredningen och var helt inne i det ända tills Lily hostade till för att fånga Jennies uppmärksamhet. Jennie vände sig om och såg att Lily hade satt upp håret och satt på sig underklänningen, och i och med det syntes Lilys ganska rundade mage.
– Du är gravid! ropade Jennie.
– Jag vet! ropade Lily tillbaka och samtidigt föll de i varandras armar, skrattandes och gråtandes dansande runt i rummet. Det var som om de senaste månaderna aldrig hade hänt. Men Jennie kom fortfarande ihåg Lilys och sina egna hårda ord och någonstans bak i huvudet fanns de även när de så glada var i varandras armar, men det var ingenting hon ville ta upp idag, på Lilys bröllopsdag.
Lily släppte henne och tittade henne djupt in i ögonen.
– Vill du bli gudmor till vårt barn? frågade Lily och Jennie förstod först inte vad det var hon frågade. Men när frågan nådde hennes hjärna, kunde hon inte låta bli att nicka intensivt samtidigt som hon log som en galning. Lily log tillbaka och strök Jennie över armen.
– Vill du ha hjälp med något? frågade Jennie och satte Lily ner på pallen framför hennes sminkbord.
– Ja, skulle du kunna sätta upp mitt hår? Jag vet att du är bra på det. Jennie log bara och började borsta igenom Lilys hår.
Marodörerna en trappa ner började undra om tjejerna hade gjort slut på varandra där uppe när Jennie kom ner för trappan. Hon gick och la en arm runt Remus midja utan att säga någonting. Hon visste att de höll på att spricka av nyfikenhet, kanske inte Peter, men de andra.
– Så vad hände? frågade till slut Sirius.
– Jag knackade på, hon öppnade en springa, vi pratade grät, skrattade, mm. Sen gjorde jag i ordning hennes hår, så allt är klart, James, sa hon och kramade om Remus när hon såg hur glad James blev över informationen. Remus kysste henne på huvudet och Jennie kände att just nu, var hon lycklig.
– Men då är det väl bara att vi sätter igång, sa James och alla började gå mot trädgården, men James ropade Jennie tillbaka.
– Vad är det, Potter? frågade Jennie lätt.
– Två frågor: ett, är du och Måntand tillsammans? Två, frågade Lily om du vill vara gudmor?
– Ja på båda frågorna, varför undrar du?
– Kunde vara bra att veta om vårt barn har en gudmor och vilka av mina vänner som är ihop. De flinade mot varandra och gick ut i trädgården skuffandes fram och tillbaka.
När alla var på plats började äntligen bröllopet. Musiken började och Jennie gick arm i arm med Sirius upp till altaret, uppe i sovrummet hade Lily frågat om Jennie ville vara brudträna också, självklart svarade hon ja, vilket betydde att hon skulle gå tillsammans med James best man: Sirius.
Jennie ställde sig på plats och tittade mot början av mittgången, alla tystnade och musiken började spela. Så kom Lily in i allas synfält och började gå mittgången fram. Det krossade nästan Jennies hjärta när hon såg hur vacker Lily var och hur ren och skär lycka lyste upp hennes ansikte.
Hon gick ensam och bakom Jennie stod inte Lilys syster. När familjen Evans hade fått reda på att Lily skulle gifta sig med James och på så sätt (enligt dem) glömma och ta avstånd från mugglar världen, tog de avstånd från henne.
Lily var framme vid James och deras ögon möttes, grönt och brunt möttes och ingen kunde missa kärleken båda blickarna gav varandra. När Lily och James tittade bort från varandra mötte Jennie Sirius ögon och hon tittade snabbt bort, istället tittade hon på prästen som började sitt tal.
Prästen läste olika citat ur bibeln som Jennie inte direkt lyssnade på. Allt hon tänkte på var att den här dagen skulle hon komma ihåg för alltid, den här dagen insåg hon vad som verkligen betydde något, vad som verkligen hade betydelse i livet. Det var vänner och kärlek.