Här är andra kapitlet,

Hailey

Första skoldagen var fantastisk, jag kunde inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig att det var så himla stort! Djuren som drog vagnarna upp till slottet var helt otroliga!! Jag har aldrig sett så stora djur, men Eric sa att det inte alls fanns några hästliknande djur som drog vagnen, dem drog sig själva med hjälp av magi. Hade jag bara inbillat mig dem? Nej, det hoppas jag inte, jag skulle gärna träffa dem igen. På något sätt var dem majestätiska, fast att dem såg något tilltufsade ut, att jag nästan bugade när jag såg dem, men vad hade Eric sagt då? Han hade antagligen retats med mig flera år framöver.

Det var något speciellt med den där Harry, bekant men tilldragande på något sett, undrar om jag ska fråga ut honom på nästa Hogsmeed utflykt som kom? Jag hade läst om att man hade såna. Jag måste ta reda på vad det är som är så speciellt med honom.

Middagen gick snabbt igår, fast att jag var ganska hungrig, jag fick veta att alla nya som kom till skolan skulle få gå fram till en pall där dem skulle sätta sig och få en hatt på huvudet, som tur var slapp jag och Eric det, vi behövde bara sätta oss vi bordet som tydligen tillhörde Gryffindor.

Det fanns många trevliga personer som satt vid det bordet och ville starta en konversation för att ta reda på var vi kom från och varför vi inte varit där förut. Jag hade trott att folk inte skulle märka om det kom någon som var lite äldre, som jag och Eric, och började här. Men där tog jag fel, vi var tydligen allas huvudnummer ikväll. I alla fall elevernas, lärarna, som satt vid ett enskilt bord längst fram i salen, kastade inte ens så mycket som en blick mot oss.

När middagen var över, blev vi tilldelade våran sovsal, jag fick en med Hermione, flickan på tåget, och två andra flickor som jag inte kommer ihåg namnen på, men hon hade tydligen bott med dem förut, det syntes på sättet dem installerade sig i sovalen. Jag fick sängen mitt emot Hermione, med den ena flickan, den lite mörkare tror jag, bredvid mig. Jag trivdes på en gång, och alla var trevliga mot mig och jag är glad att jag fick dela salen med dem.

Jag sov en drömlös natt och vaknade till en morgon med solen lysande i ansiktet, det skulle bli en spännande dag. Första lektionen var örtlära med professor Sprout.

Jag fick en plats bredvid Eric längst bak i klassrummet och lektionen tom rum. Lektionen började som om ingenting hade hänt sen skolan slutat för några månader sedan. Jag hade ett minne av att jag i min skola som jag gick i innan Sarah tog över undervisningen hade lite utflykter och sånt den första veckan för att komma in i skoltiderna igen. Men det fanns kanske ingen mening till det när man bodde på sin skola tills den slutade i sommar, med undantag för dem som åkte hem under loven.

Dagen gick helt perfekt och snart var det lunch. Jag satt och diskuterade med Eric om den nya miljön vi hamnat i och vi jämförde med varandra hur vi upplevt den. Det var ganska ironiskt att två personer som gjort samma saker kan uppfatta dem så olika. Även om slottet var stort och det var ganska svårt att hitta där så var det ändå mysigt och på något sätt hemtrevligt, även om det inte i huvudtaget liknade det hem jag haft i fjorton år. Efter lunchen hade vi förvandlingskonst med professor McGonagall, en äldre men rättvis lärare. När vi kom in i klassrumet satte vi oss snabbt ner och hon började ropa upp oss, efter listan.

"Davis, Hailey?" ropade hon upp och tittade lite förvånat omkring för att hitta det nya ansiktet.

"Här", svarade jag och mötte hennes blick som fokuserade på mig och ett förvånat uttryck lyste upp hennes ansikte, hon tittade snabbt ner igen och fortsatte för att inte visa någonting, men jag hade klart och tydligt sett det, men vad betydde det? Hade hon sett mig förut? Liknade jag någon hon kände? Eller kände hon bara igen mitt namn?

Lektionen fortsatte utan stopp och jag klottrade flitigt ner det hon sa i mitt block, i ögonvrån såg jag att hon då och då tittade upp och sneglade åt mitt håll. Vad kan vara så märkvärdigt med mitt namn? Jag gjorde allt för att ignorera blickarna, men mot slutet var jag nästan så desperat att jag skrek åt henne att sluta titta, men jag ville inte att alla skulle ha något att prata om redan första dagen. När lektionen äntligen tog slut skyndade jag ihop mina saker och snabbade mig ut, jag kunde även se att McGonagall hade brått ut från klassrummet, som om hon hade en tid att passa eller att hon var sen till en träff hon ställt med en av hennes vänner.

När jag rundat kröken och var utom synhåll från resten av klassen slappnade jag av lite och suckade.

"Såg du hur hon stirrade på dig?" frågade Eric och nickade mot det håll som McGonagall befann sig på.

"Ja, varför tror du att jag skyndade mig därifrån? För att höja konditionen?" jag höjde ett ögonbryn när jag tittade på honom.

"Nej, det förstod jag med, men jag ville vara säker." Han avfyrade ett av hans bländande leenden och kollade på korridoren vi hade framför oss. "Ska vi fortsätta?"

"Japp, kom så går vi", sa jag och la armkrok med honom. "Vad har vi nu på schemat?"

"Trolldryckskonst med Snape." Han gjorde en grimas när han sa namnet.

"Varför gjorde du så? Vem är Snape?"

"Han är nog den mest hatade de senaste åren av alla förutom slytherin, för han är föreståndare där. Han ger onödiga poäng till sina egna och tar bort från dem andra bara man nyser, speciellt från Harry och hans gäng, du vet dem vi träffade på tåget igår?"

"Ja. Varför just dem då?"

"Vet inte, du kan ju fråga honom om du vill", han flinade igen", men jag tror inte att de andra i Gryffindor skulle gilla att bli av de de poäng vi redan har fått ihop."

"Haha, nej det förstås." Jag log bländande tillbaka mot honom. Fängelsehålorna var fuktiga och kalla, här skulle jag definitivt vantrivas. Vi nådde dörren till klassrummet som vi skulle ha lektion i om en kvart. Det var tomt utanför, förutom Harry, Hermione och Ron.

"Hej!" hälsade Hermione glatt när vi kom fram till dem.

"Hej", hälsade vi tillbaka. Harry och Ron nickade bara en hälsning. Jag och Eric ställde oss en bit ifrån dem och pratade om allt och inget.

"Psst", Eric avbröt mig mitt i en mening. Jag stirrade på honom för en förklaring. "Hon stirrar på dig" Jag vred på huvudet för att kolla. "Nej!" väste han. "Titta inte!" Som vanligt brydde jag mig inte om det utan kollade i alla fall, och mycket riktigt så kollade hon på mig. När hon såg att jag kollade på henne rodnade hon och kollade bort.

Eric stönade. "Varför gör du alltid tvärtemot jag säger? Litar du inte på mig?"

Jag ryckte på axlarna och log. "Jag kanske borde träna på det."

"Ja det borde du, jag litar på dig!"

Snape ropade upp namnen han också och som McGonagall tittade han upp när han sa mitt namn och kollade vem jag var. "Jasså du också, va?" svarade han bara, rynkade ögonbrynen och fortsatte med uppropningen. Vad var det med alla lärare idag?

Eric

Jag skulle aldrig glömma första dagen, tack vare två saker. Bråket med den där udda Harry killen, och när Hailey sa att hon såg en massa hästar dra vagnarna. Och jag var hundra procent säker på att det inte var så, min mamma hade sagt att det var magi som drog vagnarna till skolan.

När vi satte oss vid Gryffindorbordet tittade alla på oss, vi var uppmärksamhetens mitt. Och jag älskade det, alla tjejer tittade på mig. När jag berättade det för Hailey tittade hon bara menande på mig, hon var förmodligen bara svartsjuk.

Lärarna var helt ointresserade, dem såg ut att vara helt upslukade när dem skulle dela in förstaårs eleverna i dem olika elevhemmen. Det fanns fyra, fast det visste jag redan tack vare min mamma då. Hon hade berättat att min pappa hamnat i Gryffindor, det hade hon också så det var nästan säkert att jag skulle hamna i samma elevhem. Iallfall, vi åt middagen som var det godaste jag någonsin ätit, och gick sedan tillbaka till grupprummet.

"Jag har aldrig varit så trött förut" gnällde Ron, jag fick dela sovsal med honom, Harry och några andra killar.

Dean Thomas, Seamus Finnigan och Neville Longbottom.

"Inte jag heller" muttrade Harry innan han lade sig i sin säng och tittade upp emot taket, jag gillade honom inte. "Jag är glad att vara tillbaka, jag har tillochmed saknat Snape"

"Det är sorglig Harry" sa Neville då och log menande, han var väldigt blyg men när dem kom in hit blev han genast modigare eller bara mindre osocial. "Jag har fått bo med min farmor men så mycket har inte ens jag saknat skolan"

Dem andra skrattade lite, men jag gjorde inte, kanske pågrund av att jag inte förstod vad det fanns att skratta åt.

"Eric" jag tittade upp och såg Ron och dem andra titta på mig, dem satt på en lång rad på Harrys säng. "Varför kom ni så sent? Allstå varför började ni inte här erat första år?"

Jag ryckte på axlarna, och försökte komma på någon bra anledning men min mamma hade aldrig gett mig någon värd att tänka över, förutom chansen att det kanske berode på min pappa.

"Jag vet faktiskt inte" började jag. "Hon sa aldrig varför men jag tror att det beror på min pappa"

"Vaddå beror på din pappa?" frågade Ron med en gång, jag tyckte inte om att prata om det, men nu verkade det som om det inte fanns något sätt att slippa. "Tvingade han dig att inte gå i skola eller vaddå?"

Harry gjorde små tecken som tydligt visade att han ville att Ron skulle hålla käft, men det fungerade inte.

"Jag vet inte vem min pappa är" förklarade jag och hoppades att vi skulle kunna prata om något annat. "Jag har aldrig träffat honom och min mamma vägrar prata om honom, men jag vet att han gick här i skolan och att han var i Gryffindor"

En nervös tystnad spred sig i rummet, alla tittade på allting utom på mig. Det kändes som om jag var utpekad i hela gruppen.

"Så vem var den där snygga tjejen du var med?" frågade Seamus då, jag gav honom en arg blick som tydligen inte bet på honom.

"Min bästa vän Hailey" förklarade jag snabbt, dem skulle aldrig sluta prata om henne, många reagerade så när dem träffade henne första gången.

Hon drog liksom upmärksamheten till sig lika mycket som jag gjorde, mamma sa att det berodde på våra pappor, vi hade det i blodet. Ibland trodde jag att hon visste vem Haileys föräldrar var men valde att inte säga det.

"Är ni två ihop eller något?" frågade Harry då, han såg inte elak ut men någon i hans tonfall fick mig att bli arg, självklart visade jag inte det.

"Nej, vi är bästa vänner" förklarade jag, vi var det även om jag ibland önskade att det inte var så, ibland önskade jag att vi kunnat vara mer än det.

Men vissa saker kan man inte ändra på och det här var en av dem grejerna.

"Jag märkte att du var lite överbeskydande på tåget" förklarade han, jag förstod inte vad han menade.

Jag gillade helt enkelt inte blickarna dem delade, men jag sa inget, gjorde inget för att avbryta dem på något sätt.

"Hon är min bästa vän" sa jag med ansträngd röst, jag bet ihop mina tänder och försökte verkligen inte bli arg. "Jag vill bara inte att hon ska såras mer än hon redan gjort"

Jag såg hur förvåningen speglades i deras ansikte, men brydde mig inte om det. Det var inte min sak att berätta om hennes förflutna.

"Hon har inte alltid haft det lätt" förklarade jag och lade mig på sängen, så att dem inte skulle se mig.

Jag låtsades sova och hörde hur Harry och dem andra mummlade menande saker till varandra. Mycket om hur jobbig jag var, vilket fick min att gnissla tänder och om Dursleys en familj jag inte hört talas om.

"Jag har inte alltid haft det lätt heller" försvarade Harry sig med. "Men ni är inte överbeskyddande för det?"

Ron skrattade lågt.

"Men det är för att det inte hjälper kompis" sa han och det lät som om han slog Harry på armen. "Du hittar ett sätt att hamna i trubbel även om vi är överbeskyddande"

"Jag gillar honom inte" sa Harry då, jag grinade i mörkret och tänkte bittert att känslan är besvarad. "Med honom runt komme jag aldrig få en dejt med henne och han liknar Snuffles, har du inte märkt det?"

"Vad hände med Cho?" frågade Ron med en gång, jag blev argare ju längre tid det gick. "Och nu när du nämner det, han liknar honom väldigt mycket"

Harry sa något jag inte hörde och somnade sedan i sin säng, jag bet ihop läpparna och koncentrerade mig på att inte säga något hånfullt. Efter bara en halvtimme hade jag räknat ut en hämdplan och sov djupt.

Nästa dag var det skola, något jag sett fram emot väldigt mycket. Trots att skola oftast innebar att man var tvungen att gå på lektionerna, så längtade jag tills den första. Vi hade örtläta med Professor Sprout. Hon var en mullig liten kvinna med grått hår som fanns runt hennes huvud som en buske.

Vid lunchen pratade jag med Hailey om hur mycket vi gillade skolan, och på vilka olika sätt vi hade sett den. Hon tyckte mest att den var hemtrevlig och mysig, vilket den också var. Men den hade möjligheter, man kunde göra något form av bus på första våningen och sedan rymma och göra samma sak på tredje eller andra.

Sedan hade vi McGonagall, som man kunde kalla Minnie. Detta fick något väldigt konstigt att hända.

"Bra jobbat Mr Sawyer" sa hon när hon gick runt och inspekterade vad man gjort. "10 poäng till Gryffindor"

"Tackar Minnie" sa jag och log charmigt, hon var en rolig lärare som tok mycket illa upp.

Men egentligen gillade hon sånt, det fick jag reda på av Ron samma morgon. Hon tittade på mig med en förvånad blick, glömde att dra bort poängen jag nyss vunnit och gick därifrån. Under hela lektionen tittade hon på Hailey, denna såg ut som om hon skulle krypa ur skinnet och springa därifrån vilken sekund som helst. Men som tur var väntade hon tills vi slutade och sprang nästan därifrån.

"Såg dur hur hon stirrade på dig?" frågade jag och nickade i riktning emot McGonagall, hon såg fortfarande förvånad ut.

"Ja, varför tror du att jag skyndade mig därifrån? För att höja konditionen?" Hon höjde ett ögonbryn och tittade på mig.

"Nej, det förstod jag med, men jag ville vara säker." Jag log och tittade fram på korridoren. "Ska vi fortsätta?"

"Japp, kom så går vi", Hon lade armkrok med mig och vi fortsatte framåt. "Vad har vi nu på schemat?"

"Trolldryckskonst med Snape." Jag ryste nästa, tack vare informationen jag fått om honom tidigare samma dag..

"Varför gjorde du så? Vem är Snape?"

"Han är nog den mest hatade de senaste åren av alla förutom slytherin, för han är föreståndare där. Han ger onödiga poäng till sina egna och tar bort från dem andra bara man nyser, speciellt från Harry och hans gäng, du vet dem vi träffade på tåget igår?"

"Ja. Varför just dem då?"

"Vet inte, du kan ju fråga honom om du vill", jag flinade brett igen, hon skulle förmodligen göra det om jag sa till henne. ", men jag tror inte att de andra i Gryffindor skulle gilla att bli av de de poäng vi redan har fått ihop."

"Haha, nej det förstås." Hon log och det kändes som om mitt hjärta hoppade ett dubbelslag, vilket det inte borde ha gjort.

Fängelsehålorna var nog det ogästvänligaste klassrum i hela skolan, och det sa mycket. Men längst fram precis vid dörren stod en anledning att vara glad, och två att inte vara.

"Hej!" hälsade Hermione glatt när vi kom fram till dem.

"Hej", hälsade vi tillbaka. Harry och Ron nickade bara en hälsning.

Jag märkte att Hermione stirrade på oss, eller rättare sagt mig. Jag var så otroligt snygg att det gjorde inget.

"Psst" Hailey tittade på mig med förvånad blick.

Jag berättade om att hon tittade och Hailey vände sig genast emot det hållet och slängde en enda blick på Hermione som rodnade starkt och tittade bort.

"Litar du inte på mig?" hon flinade enkelt och svarade på det ungefär när Snape kom, han var obekväm.

Det fanns nog inget annat sätt att förklara hans stela rörelser och ansiktsutryck som såg kallt och vidrigt ut. Han hatade verkligen Hailey vilket han visade med en gång, han tittade över klassen och hånlog emot Harry och dem andra två för att sedan fortsätta till mig och Hailey, det var som om han valde årets offer.

"Mr Sawyer" bestämde han plötsligt och stirrade kallt på mig, men jag brydde mig inte mycket utan fortsatte prata med Hailey som om inget hänt. "Mr Eric Sawyer?"

"Snape" jag flinade brett emot honom, det fanns något som gjorde att jag ville vara elak emot den här snubben.

Han verkade så konstig och elak om man lyssnade på vad alla andra sa om honom.

"Vilket gift kan göra så att varje elev här dör av utråkning" jag visste att det inte fanns något sådant gift, men sa inte det.

Istället lutade jag, mig bakåt och log retligt emot honom, Hailey såg ut att börja skratta vilket sekund som helst, och detta triggade mig bara mera.

"Du" sa jag, han bröt faktiskt det han höll i handen så att det nu var två delar. "Vilken tur att det inte var din stav"

"Vilken tur" upprepade han. "Synd att du inte har samma tur Sawyer, kvarsittning på fredag i i mitt kontor"

"Vi ses då"

Som vanligt så är det mizzy som skrivit Hailey och jag om Eric :), Reviews är mer än välkomna ;D