Här är ännu ett kapitel :) Tack för alla reviews ;P
KiaRiddle: Tack så mkt :) Kul att du gillar den :)
Angel in Candyland: Haha, kul att du blev like nöjd som vi blev :) Hoppas du fortsätter läsa ;P enda sättet att få reda på varför McGonagall var så konstig :)
Torbjörn: Tack så mkt ! :) Betyder oerhört mkt.
Eric
"Var du tvungen att reta upp honom?" frågade Hailey när vi kom utanför klassrummet, jag skrattade högt. "Vad ska jag göra på fredag nu då?"
Jag förstod plötsligt misstaget i min plan, eller brist på plan. Nu hade Harry en superchans att lägga beslag på Haileys tid och sedan efter att han varit tillsammans med henne en gång så skulle han slänga iväg henne som något han inte behövde längre.
"Vi får skaffa dig kvarsittning också" sa jag då och log emot taket, att komma på såna här saker var nog en av dem roligaste grejerna som fanns.
"Och hur ska vi göra det?" frågade hon och jag flinade emot henne, Hailey var nog den vackraste, roligaste och mest underbara vän som fanns.
"Vi är proffs vi kommer på något" sa jag och vi gick tillbaka till sovsalarna, eller rättare sagt hennes sovsal.
Hailey hade först velat gå till min, men jag visste att Harry och Ron förmodligen skulle vara där och Hermione. Inte för att jag hade något emot henne, men jag ville ändå inte träffa dem, inte nu.
"Så vad ska vi göra?" frågade Hailey, vi satt på hennes säng med två pargament framför oss och bläck. "Vi kan inte ta något för litet..."
"...för då skriker det riktigt amatörer" avslutade jag hennes mening, det var något vi ofta gjorde. "Men vi kan inte heller göra för mycket..."
"...för då är vi desperata och överdriver" sa hon och flinade mot mig, samtidigt som hon tuggade på fjäderpennan, vilket inte kunde smaka så bra. "Det måste alltså vara något mittimellan"
"Vad sägs om att vi dränker hela Slytherin bordet med sirap?" förslog jag och skrattade högt åt hennes äcklade min. "Okej inte sirap."
Hailey skakade på huvudet så det svarta håret flög vilt. Det kliade i fingrarna efter att vilja ta en handfull av det tjocka håret och hålla kvar det.
"Färgar deras hår rosa?" frågade hon och jag skakade på huvudet, vi hade först tagit en liten tur hos Filtch och visste numera vilket trick som använts mest.
"För använt, vi måste komma på något bättre", jag bet lite på min underläpp och rynkade ögonbrynen, så gjorde jag alltid när jag funderade.
Min mamma sa att det var ifrån min pappa det med, och Hailey sa att det såg ut som om jag hade ont.
"Vad sägs om att vi bakar in dem i en stor tårta?" frågade hon då, jag såg det framför mig, bland dem var självklart Harry och Ron.
Jag slängde mig fram och kysste henne, vilket fick henne att rodna men jag låtsades inte om det utan började krafsa ner olika grejer som vi skulle behöva. Vid dagens slut tänkte jag inte bara på planen, utan också Haileys läppar emot mina egna.
Nästa dag vaknade vi tidigt, det var dags att sätta vår plan i verket. Vi satt jämte varandra vid frukosten som vanligt och väntade på att det skulle börja.
"Mitt finger" skrek någon plötsligt, vi vände oss om och såg hur en stor tårta växte sig fram mitt i bordet, den som skrikit var den första att fastna.
När alla satt fast i tårtan exploderade den och på väggen bildades en mening tillsammans med en bild.
"Hailey Davis och Eric Sawyer låter hälsa alla elever i huset Slytherin att dem måste äta sig ur den, och Eric hälsar också Harry Potter att han är en stor fejk"
Jag blev oerhört nöjd med det sista, men Hailey gjorde inget. Istället väntade hon på att explosionen skulle komma, vilket den gjorde. Snape tog tag i hennes axel och min.
"Mr Sawyer, Miss Davis följ med mig" sa han och ledde oss ut ur stora salen, två rödhåriga killar följde efter oss, det gjorde även Ron, Harry och Hermione också.
"Ni har kvarsittning" förklarade han, bakom oss stod dem andra och väntade. "Miss Davis rektorn vill prata med dig"
Hon log tröstande emot mig, jag flinade som svar och vinkade när Snape gick därifrån.
"Det var otroligt", dem två identiska rödhåriga killarna kom fram till mig och log stort, jag gillade dem redan nu. "Jag är Fred."
"Jag är George", sa den andra och pekade på sig själv. "Men du kan kalla oss..."
"...Gred och..."
"...Forge." Dem avslutade varandras meningar men eftersom att jag var van vid att göra detta själv med Hailey var det inte så svårt att hänga med.
"Kul att träffa er", jag skakade deras händer och blev sedan inknuffad i en vägg av ingen mindre än Harry. "Vad är det för fel på dig?"
"Har du inte läst The Daily Prophet på sistone?" frågade Hermione bistert och tittade på mig, jag skakade på huvudet. "OM du hade läst den hade du förstått att det du just skrev var precis det vi ville undvika"
Jag stirrade argt på Harry och Ron som såg precis lika arga ut som jag kände mig.
"Det är inte mitt problem" väste jag och vände mig om för att lämna dem. "Släpp mig rödtott"
Ron hade tagit tag i min axel och stirrade argt in i mina ögon, antingen var det min pappas gener som klickade in eller så var det bara det att jag var orädd som gjorde att jag knuffade till honom.
"Se det som en varning" sa han och log elakt, det påminde mig om den läskiga ungen Draco. "Man bråkar inte med Harry Potter."
Just då valde Hailey att komma, hon lade armen om min midja och tittade förvånat på dem.
"Varför inte?" frågade hon och stirrade argt på Ron, jag var tacksam men visste samtidigt att hon skulle bli arg.
På grund av två skäl, jag hade gjort samma sak om någon knuffat in henne i en vägg och det var ojämnt antal. När hon sagt det tappade Ron bokstavligen hakan, det gjorde alla andra utom Harry också.
"Menar ni att ni inte vet?" stammade han fram.
"Vet vad?" frågade jag argt och stirrade på honom, och hoppades att dem skulle förstå att jag verkligen inte gillade dem, jag gillade bara Fred och George.
"Du måste berätta Harry" han tittade plötsligt på Harry igen, denna tittade intresserat på Hailey, det var som om hon var ett stycke kött som han ville ha.
"Kom då."
Hailey
Det där med tårtan fungerade riktigt bra, och det var med nöjda steg som jag gick mot rektorns kontor. Undrar vad det är han vill?
Jag följde vägen en elev pekat ut till mig och kom fram till en stenstaty.
"Jaha, det här har ingen sagt något om", sa jag för mig själv och kollade lite runt stenen för att se om det fanns någon dold gång eller trappa. "Hm. Ska jag behöva vänta här nu eller?" Frågade jag statyn och la armarna i kors. "I så fall borde jag ha tagit med mig en ask pumpapastej." Just när jag sa det rörde statyn på sig och en trappa började slingra sig fram inför mina förvånade ögon.
"Konstig sak", fortsatte jag att prata med mig själv medans jag hoppade upp på trappan och följde med den när den åkte upp.
När jag kom in genom den stora dörren som stod där uppe såg jag att det satt en gammal man med långt silvervitt skägg och med halvmåne formade glasögon på näsan. När han först tittade upp utstrålade han ett igenkännande uttryck som övergick till ett förvånat, som i sin tur gick över till ett neutralt ansiktsuttryck. Varför så alla lärare ut sådär när dem såg mig? "Hejsan, miss Davis. Vad har du haft för dig redan din andra dag här på skolan?"
"Faktiskt sir, så är det min tredje dag."
"Ja, det har du ju rätt i, du är skarp tänkt, märker jag", rektorn log när han kollade över sina glasögon på mig. "Men nu var det ju inte därför du hade kommit hit, eller hur?"
"Nej", svarade jag bara, jag var inte särskilt bekväm i hans sällskap.
"Nå, hur tycker du om din nya skola?"
Va?! skulle han inte prata om vad jag nyss gjort nere i Stora Salen? Fast att jag blev väldigt förvånad hade jag lätt att dölja såna känslor för alla andra. Eller det vill säga alla förutom Eric, som kände mig altför bra för att gå på något sånt. "Jo, det har varit bra, mina klasskamrater är trevliga och jag har kommit igång med mina studier." Svarade jag så nonchalant jag kunde.
"Vad bra att du har kommit till rätta, det var trevligt att få träffa dig."
Jag reste mig från stolen där jag suttit mig och gick mot dörren.
"Och miss Davis?"
Jag vred på huvudet halvvägs ut från dörren och kollade på Dumbledor.
"Gör ingenting dumt nu", sa han och skrattade tyst precis som om han kunde läsa mina tankar och se att jag och Eric redan planerade ett nytt uppdrag Förstör För Slytherin. Jag vände mig hastigt om igen och stängde snabbt dörren för att han inte skulle hinna se att jag började rodna. Vart är nu Eric?
Jag hittade honom tillsammans med Den gyllene trion, som jag hört andra kalla gruppen som inkluderade Hermione, Harry och Ron. Förutom dem fanns där även två rödhåriga äldre identiska killar. Jag tvekade inte en sekund på att dem på något sätt var släkt med Ron.
Tydligen höll allihopa på och bråkade om någonting, jag kom precis fram för att höra den minsta rödhåringen säga: "Man bråkar inte med Harry Potter." till Eric. Jag ställde mig bredvid honom, med armen om hans midja och tittade förvånat på dem.
"Varför inte?" frågade jag och stirrade argt på Ron. Vad kan den där Potter göra som tydligen är så himla märkvärdigt? Förvandla mig till en padda? Då kan jag upplysa honom att jag ska göra honom till en padda med vårtor. Jag kände att jag började bli arg och andades djupare andetag.
När jag sa det tappade Ron bokstavligen hakan av förvåning och stirrade på oss. Alla andra i gruppen såg likadana ut förutom Harry själv.
"Menar ni att ni inte vet?" stammade han fram.
"Vet vad?" frågade Eric argt och stirrade elakt på dem. Hade jag varit dem hade jag inte bråkat med Eric, gud vet vad han kan göra. Då föll hakorna nästan ännu längre ner och Ron kollade på Harry igen.
"Du måste berätta , Harry." Harry tittade intresserat på mig, och på sättet Eric reagerade, borde han nog inte ha gjort det. Det gillade inte han.
"Kom då." Var allt Harry sa och vi följde efter honom till några våningar högre och han började gå fram och tillbaka. Snart öppnades en dörr som han höll upp åt oss. Ron stannade naturligtvis inte utanför, utan han skulle prompt följa med in, så även Hermione.
Väl där inne började Harry berätta en historia för oss, ganska underligg, om du frågar mig.
"En kväll för fjorton år sedan blev mina föräldrar dödade av ingen annan än Voldemort. Han försökte mörda mig också men misslyckades, jag fick reda på det när jag fyllde elva. Innan det hade jag bott ovetandes om allting hos min moster och morbror. Och tack vare att jag överlevde tror folk, eller rättare sagt vet att jag är den utvalde som ska vinna över Voldemort.
"Vilka var dina föräldrar?" allt kändes så kallt, sättet han berättade på var obekvämt, som om han egentligen inte brydde sig om att hans föräldrar offrade sina liv för att rädda hans. "Det där kan inte vara allt?"
"James och Lily Potter" sa han enkelt. "Deras vän Peter Pettigrew var som en spion men när dem dog blev en annan av deras bästa vänner anklagade. Han heter Sirius Black, satt i Azkaban i tolv år får något han inte gjort"
Eric reste sig plötsligt och lämnade oss, han hade varit blek i ansiktet och såg ut som om han kommit på något väldigt smärtsamt.
"Jag kommer snart tillbaka" jag sprang efter Eric och hittades honom lutandes emot en vägg, han andades tungt och tittade på ett kort framför sig. "Vad gör du?"
Jag satte mig jämte honom och tittade på kortet, där fanns fyra män och en kvinna. Kvinnan hade rött hår och gröna ögon, mannen som stod med armarna runt henne hade kolsvart hår som fanns över hela huvudet. Sedan fanns en liten tjock, bredvid en som såg väldigt sliten ut och i mitten halvsittande fanns en man med långt svart hår och stort leende.
"Jag tog den ur min mammas låda" sa han och gav mig kortet. "Titta på baksidan"
Såå, Hailey återigen skrivet av mizzy, och Eric av mig;P Reviews tack?
