Excuse moi! det var ännu en gång mitt fel att det inte blivit några uppdateringar :/ Mycket pågrund av att jag fick dataförbud, som missy förklarade. Men här är vi igen och ska köra igång på riktigt med uppdateringarna, lovar :) (måste bara säga att det inte är missys fel, för oftast är det jag som skriver långsamt elr håller på med en annan fic istället för denna så skäll på mig)

Hailey

Var han min bror?! Eller tvilling, enligt vad han sa! Jag stirrade tomt framför mig i någon sekund innan jag, snabbare än att Eric hunnit reagera, tagit mig ut från biblioteket. Jag sprang mot... vad sprang jag mot? Jag vet inte men jag sprang i alla fall, bort från biblioteket, bort från Harry och bort från verkligheten – kändes det. Men det är klart att varje gång man vill att man ska försvinna syns man på lång väg och när man inte vill bli hittad blir man det – det är ödets ironi, jag lovar. Jag rundade ett hörn och jag var tillbaka därifrån jag började. Jag kände mig hjälplös, vad skulle jag göra? Jag fick panik och vände mig om för att springa tillbaka därifrån jag nyss kom, men där fanns det något som stod i vägen – Eric. Han tog ett starkt tag om mig och bar mig till något rum där han satte sig i en soffa med mig i knät.

"Hur känns det?" frågade han försiktigt och strök bort en hårslinga från mitt ansikte och la den bakom mitt öra.

Jag ryckte på axlarna och skakade på huvudet. "Jag vet inte, lite läskigt. Varför kunde han bara inte berätta det till mig? Måste han ta upp det med sina psykopatiskt dumma kompisar?" Jag visste att jag var elak men det fanns värre ord jag tänkte om dem just nu, så vi kan säga att det där var ganska skonsamt. Och varför hade han inte kommit till mig?? Om jag nu var hans syster, jag rös till och tänkte på när han kysst mig, varför kom han inte bara och tala om det till mig? Måste han gå till sina kompisar och prata med dem om det först? Vad hade dem med mig och honom att göra?? Jag var ganska arg, men kände ändå att jag ville veta mer om det först, vem vet om dem bara spelade ett spratt eller något för mig? Men det här var väl knappast något som ens dem skulle skämta om? Och de lät ganska allvarliga...

"Ta det lugnt, Hailey. Jag tror dem har sina orsaker till varför de inte prata direkt med dig, tror du inte det själv?"

"Mm, är du helt plötsligt på deras sida eller?" frågade jag lite ironiskt och slog till honom på armen.

Eric skrattade och log mot mig. "Nej, men jag måste väll medge att dem ibland kan ha rätt, fast det skulle jag inte erkänna inför dem." Han blinkade åt mig och jag var tvungen att le. Kan man ha någon bättre vän/pojkvän än Eric? Han kan alltid få mig på bättre humör om han bara vill. Och det ville han tydligen nu. "Men om du vill kan jag även klå upp honom."

"Ha ha, nej tack. Det är dessutom inte värt straffkommenderingen som du skulle få för det."

"Nej du har rätt, men det skulle vara kul och se hans min." Eric flinade lite innan han blev allvarlig igen. "Men vad ska du säga till honom? Ska du berätta att vi hörde det dem sa, eller vad ska du göra?"

"Jag vet inte, vad förväntas egentligen att jag ska göra? Jag kan ju inte bara gå fram till honom och bara: 'Jo, hejsan brorsan, vad kul att jag äntligen har hittat den familj som lämnade bort mig på ett barnhem. Vad glad jag ska bli att träffa våra föräldrar igen efter 15 år!' Ja, det tror jag att jag tänker säga till honom", jag kollade sarkastiskt på Eric men han log inte som jag trodde han skulle.

"Jag förstår vad du menar, men ärligt vad ska du säga? Du kan ju inte gå runt i evighet och låtsas som om du inte vet om det, nu när du vet."

"Jag vet, men jag ska ge honom en chans att berätta det själv, annars tar jag tag i det själv med honom, så oroa dig inte, på något sätt ska jag få det ur honom."

Han skrattade och kysste varsamt min hjässa. "Du låter som en gangster, lilla gumman." Det där med 'lilla gumman' hade han börjat lägga till i slutet av meningar bara för att reta upp mig. Jag tittade surt på honom och han tittade glatt tillbaka.

"Ha, ha, ha! Vad kul du är!"

"Mm, tycker faktiskt jag med." Hårt boxade jag till honom i magen, men han var redan van och beredd på det så det gjorde nog inte ont. Fast å andra sidan har han nog ett präktigt blåmärke där de närmaste veckorna...

Eric

Jag satt och tittade ut genom fönstret, Hailey var nere med sin "tvillingbror", det känns fortfarande konstigt att prata om Harry som en släkting till henne. Dem pratade om allting, om familjen och om hur dem skulle göra nu. Medans jag satt här uppe och väntade på att brevet ifrån mina föräldrar skulle komma och hoppades för mitt liv att Hailey inte skulle flytta till Harrys familj. Jag kände mig skyldig som tänkte så, men var det verkligen så fel av mig att vilja ha kvar min bästa vän/flickvän nära mig.

"Hej Eric" Fred och George slängde sig på soffan jämte mig och grinade brett, bara genom att titta på dem visste jag vad dem gjort hela dagen.

Såg dem glada ut så hade dem förmodligen bara gjort något retsamt emot Malfoy, grinade dem brett däremot och såg ut som om dem inte kunde vara lyckligare så hade dem varit på Umbridge. Och slängde dem sig ner på soffan jämte mig och grinade då hade dem varit på Umbridge och Malfoy.

"Hejsan killar, vad gör ni här?" dem ställde sig upp och började vandra runt i rummet samtidigt som dem tittade runt överallt.

"Din flickvän praktiskt taget tvingade oss att gå hit" började George, han satt för närvarandra och tittade in i elden, han såg ut som om han tänkte noga.

Och om jag kände honom, vilket jag gjorde så tänkte han förmodligen på hur han och Fred skulle kunna använda eld i sitt nästa trick utan att bli relegerade, vilket var näst intill omöjligt.

"Hon och Harry har ett bror/syster ögonblick och det är läskigt att både se och höra på" förklarade sedan Fred, han hade öppat fönstret och höll i två kuvert. "Du har fått två brev idag Eric, hur blev du så populär?"

Jag skrattade bara lågt medans han kastade breven till mig, precis som jag misstänkt var ett av dem ifrån min mamma och ett ifrån Sirius, elr min pappa.

"Läs högt vad gamle Tramptass säger" beordrade Fred och i nästa ögonblick satt både han och George framför mina fötter.

Dem såg ut som två små förväntansfulla barn.

"Hej Eric, vad kul att du och Hailey blev tillsammans till slut. Jag måste säga det att ända sedan jag träffade dig första gången visste jag att det var en tjej som gjorde dig så ledsen" började jag men blev där avbruten av Fred.

"Klart han visste det" sa denna sarkastiskt, genast dyke det upp ännu en mening på brevet, som om någon skrev det medans vi pratade.

"Japp Fred" läste jag högt, detta fick tvillingarna att hoppa till av förvåning men dem blev snart normala igen. "Och jag visste det för att Eric såg ut som James efter att Lily sagt nej till honom igen, men iallfall. Klart du får ha mitt efternamn om du står ut med all negativ uppmärksamhet du kommer få. Ta hand om dig och var försiktigt, Älskar dig / Sirius/Pappa"

Både Fred och George satt nu och skämtade om mitt far och son ögonblick. Men jag hade inte lyssant ett dugg utan satt nu och läste min mammas brev. Jag kände att jag blev argare och argare för varje rad jag läste.

"Är något fel Eric? Ditt ansikte är illrött" jag rullade ihop papperet i en liten boll och slängde det sedan in i elden. "Vad handlade det där om?"

"Min mamma vill inte att jag ska ha mitt pappas efternamn" fräste jag ilsket, nu var rollerna ombytta.

Fred och George satt nu i soffan och såg hur jag ilsket gick fram och tillbaka framför soffan. Jag drog händerna genom håret och svor tyst över att min mamma, eller Sarah som jag från och med nu skulle kalla henne.

"Hon kan inte bestämma över mitt liv" sa jag och ställde mig framför dem, ingen av dem rörde sig elr gjorde något för att visa att dem höll med.

"Men byt efternamn ändå" stammade George, han verkade faktiskt rädd vilket gjorde mig väldigt förvånad.

Så läskig kunde jag inte vara, Hailey hade någon gång sagt till mig att hon tyckte att jag kunde bli rätt läskig ibland men så farligt kunde det inte vara.

"Ses senare killar" sa jag och började gå emot rektorns kontor, jag ville prata med både honom och McGonagall, dem var nog dem enda lärarna som skulle acceptera mitt val.

När jag kom fram till kontoret stod faktiskt McGongall utanför och pratade med just Dumbledor, jag log ironiskt.

"Jag vill byta efternamn" jag stod mittemellan dem två och brydde mig inte om vad dem pratat om tidigare, men det måste varit något viktigt.

"Mr Sawyer hörde ni vad vi pratade om?" frågade McGonagall, men blev snabbt nertystad av Dumbledor, han höjde enkelt handen som ett tecken för att visa Minerva att jag inte hört något.

Hur han nu visste det, men den mannen visste allting. Hur han gjorde det var det nog ingen som visste, förutom just han för han vet ju allt. Det blev väldigt komplicerat och jag kände hur det började spänna i tinningen, vilket betydde att jag höll på att få huvudvärk.

"Jasså Mr Stewart och vad skulle ni heta?" frågade Dumbledor enkelt, och log emot mig som om han redan visste vad jag skulle säga.

En till läskig sak med honom, på något sätt kändes det som om han tittade rätt igenom en och på något sätt visste allting. Man behövde egentligen inte berätta något för honom, han visste säkert ändå. Och där kom jag tillbaka till teorin som gav mig huvudvärk.

"Jag byter mitt namn till Eric Sirius Black" sa jag enkelt och log emot dem, ingen av dem såg varken förvånade eller skrämda ut.

"Det tar jag hand om Mr Black, under tiden kan ni gå tillbaka till er lektion" sa Dumbledor enkelt och gick emot trappan, han och Minerva skulle tydligen fortsätta prata om det dem pratat om innan jag störde på kontoret.

"Tycker ni inte att det är konstigt?" frågade jag och tittade förvånat på dem, med en elegans som bara vissa människor ägde vände sig Dumbledor om och log mjukt.

"Inte alls Eric" sa han enkelt. "Att du vill ha samm efternamn som din pappa, som också är en av dem män som jag ser upp till är inte konstigt alls"

Utan ett ord försvann både han och McGonagall upp till kontoret och kvar var bara jag. Jag sa inget utan började gå emot min lektion, som var trolldrycks konst med Snape.

"Eric var har du varit?" Hailey stod vid dörren som fortfarande var stängd vilket betydde att Snape inte kommit än.

Jag älskar verkligen henne, och pågrund av allt bra som hänt idag tog jag henne i famnen och kysste henne passionerat. Vilket faktiskt till min lycka fick henne att tappa andan.

"Vad har du varit idag?" frågade hon sedan enkelt och log trött emot mig, det såg ut som om hon fått reda på något hon helst inte viljat veta, och detta fick mig att undra.

"Bytt namn till Black" sa jag enkelt och kysste henne igen, lugnare denna gången, mycket pågrund av att Harry stod och tittade på.

"Mr Stewart jag tillåter inte känsloyttringar i mitt klassrum" sa han enkelt, Hailey drog sig undan ifrån mig men jag grinade enkelt brett och fortsatte kyssa henne. "Mr Stewart lyssnar du på mig alls?"

Jag vände mig och låtsades spela förvånad, Harry och Ron såg väldigt nöjda ut. Vilket var ännu en posetiv grej med min plan. Om Hailey var en del av deras "gäng" så var jag också det, vi var som ett slags "köp två betala för en" erbjudande. Men så skulle det inte blev om dem hatade mig, visserligen skulle Hailey fortfarande vara välkommen men inte jag.

"Pratar ni med mig Sir?" frågade jag och tittade bakom mig och låtsades leta efter någon.

Flera stycken skrattade nervöst, jag kände hur Hailey nöp mig i rumpan men jag sa inget. Hermione såg också detta och hon log ironiskt emot mig.

"Ja Mr Stewart finns det några andra med det namnet?" frågade han irriterat som om jag var dum i huvudet, vilket jag faktiskt inte var även om det kunde verka så ibland.

"Men Sir det finns inte längre någon som heter Sawyer" sa jag och log emot honom, Snape såg ut som ett åskmoln.

Och med det menar jag att han såg argare ut än vanligt och det sa mycket. För vanligtvis finns det ingen som är argare än han, men nu såg han ut att kunna mörda mig. Men jag förstod inte riktigt varför.

"Om du hade bytt namn så hade jag fått reda på det" sa han, i nästa sekund dök en husalf upp, han hade kläder på sig och log försikigt emot Harry, Ron och Hermione.

"Sir, Dobby har fått order om att berätta för Sir att Eric Sawyer heter inte längre Sawyer utan Black" , Dobby som jag nu gissat att han hette stammade lätt och såg ut som om han ville springa härifrån.

"Tack Dobby" muttrade Snape, och kastade elaka blicker på mig, men jag bestämde mig att detta var ett bra tillfälle att spela dum och bara flina tillbaka. "Nu börjar vi lektionen"

Dem andra började gå in och jag följde efter men blev snart stoppad av Hailey. Hon drog mig bakåt och praktiskt taget knuffade in mig i väggen innan hon började kyssa mig passionerat. Jag ville inte att det skulle ta slut.

"Ska. Vi. Skolka?" frågade jag mellan kyssarna, hon nickade enkelt och innan jag visste riktigt vad som hade hänt befann vi oss i "Vid behov rummet".

Men nu fanns det bara en enda möbel i hela rummet, en stor säng. Men å andra sidan var det den enda möbel vi behövde.

Som vanligt så skrevs Hailey Davis (soon to be Potter) av missy :) och jag skrev om Eric Sawyer, el numera Eric Black ;P En fråga till er som ska kommentera, tkr ni att vi ska döda Erics mamma?? vet inte varför men jag kom på att det hade varit rätt bra, då hade han kunnat bo med sin pappa under sommarna och vintern? bara en tanke säg vad ni tkr!! :) Och var ska Hailey bo? hos Dursleys elr hos sina "styvföräldrar"?? Vi skriver ett nytt kapitel så fort ni kommenterat