Skälet till att vi inte uppdaterat är att jag varit på Grekland, båda två har haft väldigt mycket prov och vi har helt enkelt inte haft tid. Men här är ett kapitel. Vi kanske hinner skriva ett till, men på imorrn ska jag på bal och sedan på lördag åker jag till Frankrike sååå.
Hailey
"Jag hatar skolan!!" skrek jag rakt ut så fort den där #:!%::+!# skulle väcka mig för att det var tid att gå till lektionerna! Varför kan skolor aldrig ha sovmorgon till minst tolv varje dag!?!
"Det är visst till att vakna på fel sida idag?" frågade Eric försiktigt från min sänggavel som han just nu använde till ... ja ... vad man nu använder något till som man lutar sig mot!!
Jag skrek rakt ut igen. Jag hatar även när folk kommenterar att jag är arg och sur!
När jag upptäckte att det var hål i mina strumpor och när mina byxor gick sönder, började jag undra om den här dagen inte kunde bli sämre. Jag lagade dem såklart med magi, men jag är ingen sömmerska så min formel lappade bara ihop dem för tillfället.
Arg stegrade jag sen ut från porträttet på väg mot trollformelläran med en flinande Eric bakom mig som skulle, förmodligen, börja as garva åt mig om min väska skulle gå sönder nu också. Vilket knappast skulle förvåna mig.
Framme vid salen vi skulle ha lektion i fick vi se att vi skulle ha lektion tillsammans med slytherin!
Det här var bara inte min dag!
Men när gryffindorarna gick in först, före slytherinarna, fick jag en plötslig men grym idé. Eller kanske inte så grym. (Grym som i elak.)
Snabbt viskade jag en trollformel när jag och Eric gick in sist. Malfoy gick som vanligt i täten av eleverna gick i rask takt rakt in öppningen som inte längre fanns där. Jag kunde inte hjälpa att dra lite på smilbanden när alla i klassen kunde se hur Malfoys näsa såg ut när den var ihoptryckt. Han backade något steg lite förvirrat och provade sen att gå igenom en gång till, men nu stoppades han av den osynliga väggen en gång till. En skrattsalva bröt ut bland eleverna och Malfoy började bli förargad. Flitwick sa skarpt åt dem att de skulle ta sig in genom dörren annars skulle han dra av fem poäng för varje person som var kvar där ute.
"Men professorn, det går inte!" sa Malfoy irriterat och "puttade" mot väggen med sidan för att visa att det inte gick och då försvann den osynliga väggen och han for in i klassrummet och ramlade ner på golvet framför professorns fötter. Malfoy stirrade förvirrat mot dörren.
Flitwick drog av några poäng från slytherin för dåligt uppförande. Gryffindorarna skrattade bara ännu mer.
Eric kollade frågande på mig, som om han undrade om jag hade något med det att göra. Jag kollade bara frågande på honom och pekade på mig med en "skulle jag göra något sånt?"-blick.
Det var nog det bästa som skulle hända på hela dagen, för efter det blev vi av med tio poäng för att Seamus sprängde sönder en hel trave med dyra, antika böcker istället för att förstora fjädern som låg fem meter ifrån dem, och fick i läxa att skriva en uppsats på sju tum om hur man transfererar sig inom teorin och vad som kan hända om man gör fel. Någon som håller med mig om att skolan suger?
Efter en dubbellektion med trolldryckskonst var det lunch och jag satte mig lättat ner på en tom plats med förhoppningar om att dagen inte kunde ha med sig flera motgångar. Hur fel kan man ha på en dag på en skala från ett till femtio?! Jag har tydligen 78.
Resten av lektionerna gick minst lika långsamt som de vi redan haft, om inte långsammare. Hade jag ens lärt mig något nytt idag som jag inte kunde sen innan? Hm nej, det hade jag inte, förutom det att det finns tjugo olika sätt att använda Lutifus blomman på inom bara sjukkonsten. Och tvåhundra tretton sätt totalt som man kommit på redan nu.
Jag gick genom korridoren på tredje våningen efter lunch för att leta upp Eric som gått i förväg genom en hemlig gång till Hogsmead när jag fick för mig att Jag inte var ensam. Jag vände mig och och självklart stod Malfoy där. Den där sliskige fjortisblondinen har något emot mig, och jag skämtar inte!! Han tycks alltid dyka upp när man minst anar det och så kollar han så konstigt på en.
"Vad vill du nu då, Malfoy?" frågade jag trött eftersom jag visste att dagen absolut inte skulle bli bättre – inte om han nu också var inblandad.
"Måste jag vilja något?" frågade han med hans vanliga, släpiga röst och la huvudet på sned.
"Du? Hm låt mig tänka ... Aa!"
Han gav väggen en knuff med axeln för att räta på sig så han stod rakt och gick några steg fram till mig.
"Vad vill jag då?" viskade han i mitt öra och backade några steg.
"Retas inte med mig idag, Malfoy. Du kommer att få ångra det."
"Jasså det säger du, Davis? Kom igen då. Visa vad du kan."
Jag var alldeles för smart för att gå på det så jag trängde mig bara förbi honom och fortsatte genom korridoren.
"Eller är du rädd för mig, Davis?"
Gå rakt fram, lyssna inte. Gå rakt fram, lyssna inte. Gå rakt fram, lyssna inte. Klart jag inte var rädd för honom. Vad kunde han göra?!
"Du kanske försöker föregå med gott exempel för att inte bli relegerad, precis som ditt ärrhuvud till bror och din mes till far."
Lyssna inte. Snälla. Lyssna inte.
"Tror du att du är bättre? Kom igen i så fall och visa mig att du är värt något."
Är det något speciellt med bara killar som gör att dem alltid tar första chansen att sätta igång ett bråk, bara för att visa att dem är överlägsna med knytnäven? Fast det tror jag inte Malfoy är i det här fallet, det ända han kan är väl att yttra förbannelser. Och inga schyssta heller.
"Men kom igen Davis, visa vad du kan! Jag skvallrar inte. Om du inte vill att hela skolan ska veta att din så kallade pojkvän har en mördare till far."
Jag stannade tvärt och mina ögon drogs ihop till springor när jag sakta vände mig om.
"Vad sa du?!"
"Åh, träffade jag en svag tå?"
Jag gick med sakta men bestämda steg fram till honom.
"Ta tillbaka det där!"
"Att din pojkväns far är en smutsig, gammal mördare som inte drar sig för att mörda sina bästa vänner? Hm ... nej. Inte idag."
När en kille ber om det, vad ska man göra?!?
SMOCK!!
KNAK!!
Min näve träffade exakt mitt i prick i Malfoys flinande ansikte och näsan knäcktes till och blod började forsa fram. Malfoy böjde sig fram stönande och föll ner på knä.
"Jag varnade dig för att reta mig idag. Och jag bad dig att ta det tillbaka. Och du bad migom det där. Så gå nu inte och gnäll hos Snorgärsen Snape, för där lär du inte få mer sympati än hos en fågel som bara har ett ben och en vinge kvar!!"
Och med det sagt vände jag mig om och gick snabbt mot ingången där jag var menad att möta Eric på. Den här dagen kanske inte var så dum ändå.
Eric
Jag lutade mig noncholant emot väggen, medans jag tittade på molnen som flöt på himlen. Långt borta vid sjön gick några förstaårs elever och fnittrade när dem gick förbi mig. Jag tänkte inte så mycket på det utan väntade mer på att Hailey skulle komma. Vi hade bestämt att jag skulle träffa henne här, just då hörde jag hennes arga, muttrande röst och snart kom Hailey gåendes. Hennes korpsvarta hår argsint flygandes, hon höll hårt i handen som om hon hade ont i den.
"Du är argare nu än du var imorse" sa jag enkelt och lade armen om hennes midja, sedan fortsatte vi gå. "Vad har hänt?"
Det var roligt när Hailey var arg, hon kunde verkligen explodera för minsta lilla och ja det var roligt att se henne arg helt enkelt. Men man såg nu att hon var arg på riktigt och för att något hänt. Inte bara för att hennes väska gått sönder eller för att hon spillt vatten. Nu var hon arg för att något hänt, och vanligtsvis är hon arg på Umbridge men hon hade blivit sparkad så.
"Inget" muttrade hon och kysste mig mjukt på läpparna men tittade sedan bestämt framför sig, jag stannade abrubt vilket fick henne att nästan ramla av förvåning, och precis som jag trodde att hon skulle göra så ställde hon sig snart med armarna korsade över bröstet medans hon stirrade argt på mig.
Hade blickar dödat så hade jag dött flera gånger om, men som tur var så är inte blickar dödliga och det var verkligen tur för mig.
"Ljug inte för mig" sa jag skämtsamt, lutade mig sedan igen emot någon stenfigur som jag inte lagt märke till förut. "Berätta nu vad som hänt"
Hailey började genast vanka fram och tillbaka som om hon funderade på om hon skulle säga det eller inte, vilket oftast betydde att hon i slutändan skulle säga det. Därför började jag återigen tänka på Fred, George och mest av allt min pappa. Folk här omkring sa alltid att han var en mördare, och för det så tyckte många att jag också var det. Men jag förstod inte varför, bara för att folk sa att min pappa mördat någon vilket han inte hade så kvittade det väl. Jag gjorde väl inte atomatiskt samma sak eller, det var rätt irriterande hur dumma människor kunde vara ibland.
"Jag träffade Malfoy" började Hailey säga, och hon stod nu still och tittade på mig med en allvarlig min som om hon hade nåt allvarligt att säga, vilket hon förmodligen hade annars skulle hon skrattade bara sagt det till mig när jag frågade.
Det var ibland läskigt hur bra jag kände henne, men vad ska man säga. Vi blev bästa vänner när vi var sex och nu förlovade, det var läskigt. Ibland vaknade jag bara och kom på att mitt liv är utstakat och jag ska gifta mig med Hailey om allt går rätt. Inte för att jag inte ville det, utan mer för att det gått upp för mig mer och mera att valen jag gjort kommer ändra våra liv för alltid. Om inte Voldemort ändrar dem åt oss, men om han bestämde sig för att göra det så hade han redan gjort det.
"Och han började säga en massa saker" jag började nästan skratta, jag visste precis hur Hailey reagerade på såna saker, oftast så slänger hon sig bara på dig innan du sagt det du skulle säga men om hon varit på dåligt humör den dagen så försökte hon oftast låta bli. "Och till slut började han säga en massa saker om Sirius, och nu går vi"
Jag rörde mig inte ur fläcken men en plan började formas i mitt huvud. Jag accepterade att han sa en massa saker om mig, och om det mesta men han fick inte prata om varken mig, min pappa eller Haileys familj vilket han förmodligen också gjort. Det var som professor McGonnagall sa, om man såg Sirius Black betydde det att James Potter inte var långt därifrån. Dem två var tydligen alltid tillsammans, eller oftast iallafall hade hon sedan sagt och rodnat djupt. Jag hade velat fråga henne något om det men valde att inte göra det, hon skulle nog inte svarat ändå så det var ingen mening med att fråga jag hade redan gissat vad det handlade om.
"Kom igen nu Eric nu går vi först till Sirius, sedan till Hogsmead" hon tog min hand och nästan ledde mig därifrån, efter ungefär en minut av tystnade började vi skämta och skratta igen.
Det var nästan som om hon trodde mig och trodde att jag skulle låta Malfoy vara ifred. Vilket nästan gjorde mig besviken, det visade bara att hon inte kände mig så bra som jag trodde att hon gjorde. Istället skulle jag prata med pappa om det, han hade ju under sina skolår varit en marodör så han borde veta vad jag skulle göra. Vi gick igenom skogen och stannade snart vid en grotta, en mörk och läskig. Det sa iallafall Hailey att hon tyckte att den var, men när jag påpekade att hon var en häxa och kunde framkalla ljus med hjälp av staven så räckte hon bara ut tungan åt mig. Jag skrattade enkelt och gick sedan före henne in igenom grottan. Vatten dropparna ekade och runt omkring oss hördes små ljud, inte läskiga utan mer hemtrevliga. Eller hemtrevliga och hemtrevliga, det lät helt enkelt som om det hörde hemma där. Då hörde vi det enda läte som inte hörde hemma där alls, istället var det något som hörde hemma mer på Grimmauldiplan 12 än i en smutsig gammal grotta.
"Eric, Hailey där är ni" pappa kom gående genom grottan och omfamnade sedan oss båda två, och tittade på oss, sedan började han prata med Hailey om en massa saker och hela tiden skrattade dem båda två.
Pappa hade en gång sagt att Hailey påminde honom så mycket om Lily, men väldigt mycket om James också, och han sa att eftersom att båda två var döda så ville han ta hand om henne som James skulle tagit hand om mig om det var ombytta roller. Och jag trodde honom, dem var verkligen så bra vänner, och om allt man hört om James var sant så skulle han vara den bästa pappa någonsin. Och den absolut bästa vännen någon människa någonsin skulle fått, han var rolig och lättsamt men samtidigt verkade det som om alla kunde prata med honom om dem hade något på hjärtat som dem ville få ut. Inte konstigt att Lily föll för honom, även om det tog väldigt lång tid för henne att bestämma sig.
"Vad är det med dig Eric?" frågade sedan pappa och tittade på mig, den jagande blicken var nästan försvunnen och nu ersatt med en lycklig.
Han sa att det var tack vare mig som han på något magiskt sätt glömt bort allting med Azkaban. Han drömde inte längre mardrömmar och man märkte att han var lättsammare människa. Det var också tack vare allt med Bellatrix, han trodde nu mera på att folk kunde ändra sig och att man inte var född till att bli elak, det var omständigheterna som gjorde att man blev elak.
"Malfoy kommenterade att du är en mördare på flykt" sa Hailey lättsamt, hon hade alltid kunnat säga saker rätt ut bara sådär, hon tänkte inte fören senare på att det kunde såra dem, men tack och lov kände hon pappa tillräckligt bra för att veta att han inte skulle bli varken sårad eller arg.
Och det blev han inte istället började han skratta våldsamt och vek sig dubbelvikt, torkade sedan några tårar och gick fram till mig och lade armen om min nacke.
"Då får vi ta hand om det då" sa han och grinade, det såg ut som om han kommit på något bra att göra, jag kollade frågande på Hailey men denna nickade bara enkelt.
---
Jag och Hailey satt jämte Harry och dem andra vid frukosten, skolåret var snart slut och detta var den näst sista frukosten vi skulle äta på Hogwarts. Hailey tyckte att det var sorgligt, och det tyckte jag med men eftersom att jag och Hailey båda två skulle till pappa och bo där så var det inte så hemskt. Vi hade bestämt att denna sommaren skulle vi leta efter horokruxer, innan hade Harry inte haft lika bråttom pågrund av två skäl. Han visste inte hur han skulle döda Voldemort och han visste inte att hans föräldrar skulle komma tillbaka. Jag vände huvudet och såg där Hailey och Draco stå och bråka, utan ett ord slänge Fred ett förlängsningsbart öra och jag hörde nu precis vad dem sa.
"Du har väldigt vackra ögon" hörde jag Draco säga och där slutade jag lyssna, istället gick jag fram till dem och kysste Hailey.
"Ledsen för det Malfoy men jag ska ta min flickvän och spendera lite ensamtid med henne" jag tog sedan Hailey i handen och gick därifrån.
"Avundsjuk?" frågade Hailey när vi gick därifrån.
Jag skakade på huvudet och log retligt emot henne.
"Nej varför undrar du det?"
"Bara undrar, men du behöver inte vara det" hon kysste mig mjukt, och lade sedan armarna om min nacke, så att vi stod tätt intill varandra. "Nu kan du få spendera den där ensamtiden med mig om du vill"
Så det var det, och Hailey är skriven av mig ;P haha neej skoja som vanligt skrev jag om Eric och mizzy om Hailey :) Review?;P det skulle göra mig och mizzy väldigt lyckliga, . . .
