Mitt fjärde kapitel! :D Har kommit på att detta är fortsättningen på Nathalies fic, "animagusarna", så de som inte läst den ännu, borde ta och göra det! :D Den är BÄÄST! Även om Sirius inte märker Roxy fören nu, så var det det att jag kom precis på en perfekt fortsättning på hennes story. Sjätte året är detta. :)
Remus:
Han hade aldrig kunnat föreställa sig något liknande. Han såg när månen började smyga in bland molnen igen. Han ylade högt och sen förvandlades han till människa. Han satte sig på gräset, och James gav honom kläder att ta på sig. Han tog på sig kläderna och ställde sig upp. Roxy hade ett stort uppskrapat sår över kroppen, och hon blödde. Roxy ställde sig upp och gick mot Remus. Hon hade ännu inte blivit människa, bara varg. Roxy fnös irreterat åt Remus och sen gick hon och lade sig på marken bredvid Nathalie. Nathalie kunde höra vad Roxy sade, fastän Roxy var varg.
"Hon är irreterad på er fyra. Allihopa." sade Nathalie som en översättning av Roxys morrande och gnyande, och pekade på killarna.
Nathalie:
Hon satt och pratade med Roxy genom tankarna, och Roxy blängde på James. Det var han som hade skapat Roxys sår. Om Roxy förvandlades till människa igen, skulle hon glömma allt som hade hänt under fullmånen.
"Innan du kom, hade James kastat ner mig på marken, vilket gjorde att jag fick det här väldiga såret. Nästa gång vill jag att du, min syster, ska följa med mig de nästa fullmånarna. Jag vill kunna kontrollera mig själv för en gångs skull. Endast du kan hjälpa mig." sade Roxy. "Berätta det här för de andra, så att de inte följer efter i fortsättningen, är du snäll." Nathalie nickade och reste sig upp.
"Roxy har sagt att hon vill att endast jag ska följa med henne på alla fullmånar i fortsättningen. Ingen annan får följa med. Hon säger att endast jag kan hjälpa henne att kontrollera sig. Lova på hedersord och samvete, att ni inte följer efter!" De andra tittade på henne med förvånade blickar, men nickade ändå.
"Vi lovar" sade James.
"På hedersord?" frågade Nathalie.
"På hedersord och samvete!"
"Bra!"
"Jag utmanar James på en duell. Varg möter kronhjort." sade Roxy. Nathalie stirrade på henne.
"Roxy sade att... hon utmanar James på en duell... Roxy? Vilken tid och vilket datum?"
"Imorgon kväll klockan 7."
"Imorgon kväll klockan 7... På gården? Vill du ha publik?"
"Ja tack, men James vill inte avslöja att han är en animagus!"
"Jag tar gärna publik... Jag kan ju vara en kronhjort från redan första början!" sade James. "Sätt upp plakat med mitt för-och efternamn på!" Remus stirrade varnande på honom.
"Är du inte riktigt klok?" utbrast Remus. "Din imbicila idiot! Då kommer ju alla ÄNDÅ se vem du är! Hmm... svårt att gissa... Roxy har svart hår, och älskar vargar. Så hon är ju såklart en varg! Medans Tagghorn här, måste ju vara kronhjorten!"
Roxy pustade ut. Hon gick fram till Remus och visade en min som Remus gissade att den betöd "Skulle inte tro det, va". Remus suckade och stönade.
"Ja ja! Låt honom visa vem han är!" sade Remus. Sirius hade varit tyst under hela tiden, men nu sade han:
"Roxy.. var försiktig med vad du vill. James är en stark kronhjort. Han slängde ner dig på marken, som om det hade varit en hundvalp som hade försökt hoppa på honom." Roxy nickade.
"Titta! Vilken stor stjärna!" skrek Peter plötsligt.
"Det är ingen stjärna... Det är fullmånen som kommer tillbaka!" sade Sirius. Roxy och Remus stirrade på varandra, och Remus förvandlades först. Roxy var animagus, vilket gjorde att hon inte kände smärtan lika mycket som Remus gjorde. Nathalie ställde sig upp och drog fram trollstaven ur fickan.
Roxy:
Hon förvandlades ganska snabbt, eftersom att hon bara behövde växa på storleken. Musklerna vällde fram igen, och hon stod på fyra ben. Nu var hon den varulven som hon varit tidigare. Om hon skulle ha varit en människa när hon förvandlades, skulle hon se ut som Remus, fast svart. Men Roxy var mycket större och kraftigare. Hon hade en lurvig svans, och stora klor. Hon såg ut som en förvuxen varg. Hon ylade högt, och precis efteråt hörde hon Remus också yla. Det lät som en hel flock när de ylade på samma gång. Roxy tänkte hoppa på Remus, men precis då sa Nathalie hennes namn, vilket fick henne att kontrollera sig själv igen. Hon fnös, men så länge som det inte är en minut kvar tills månen gömmer sig igen, kunde hon bara vara som Nathalies och de andras livvakt. Remus började morra åt Nathalie och gick sakta mot henne. Roxy ställde sig ivägen och morrade ännu värre.
"Stick!" sade hon med en röst som lät ganska hes. Remus försökte knuffa undan henne, men hon vägrade låta hennes allra bästa vän bli skadad ett minsta dugg. Hon bet honom i benet, vilket fick honom att snubbla. Nathalie började fräsa istället för prata, och helt plötsligt, när Roxy vände sig om, stod det en räv där. Roxy stirrade på henne.
"Nathalie? Är det du?" frågade Roxy.
"Ja-a! Jag vet inte vad som hände, men det började kännas lite konstigt i magen!" Roxy nickade. Hennes bästis var tydligen en ganska nära släkting i allafall. Hon hade det i blodet.
"Nämen.. ungar! Vad gör ni här?" hörde de en röst bakifrån. Det var Jaze, Roxys mamma.
"Woff!" sade Roxy glatt. Roxy hade fått tillstånd av Jaze att få gå ut. Bakom Jaze kände Roxy igen en stor ljusbrun varulv. Det var Shade, hennes pappa...
