Remus:

"Vem är det?" frågade han Roxy, eftersom hon och Shade var de ända som kunde höra honom.

"Det är Shade, min pappa! Shade Wolff. Författare. Mamma är illustratör." svarade hon. Shade började närma sig Remus och fnös honom rakt i ansiktet. Shade var en likadan varulv som Roxy, bara att en vanligare, eftersom att han inte förvandlades till varg innan. Han hade ingen svans, inte lika stora öron som Roxy, och lite mindre hårig.

"Vem är du?" frågade Shade med en väldigt varm men ovanlig stämma i rösten. "Om du sånär som knycker ett hårstrå på Ro..." han såg på Roxys ena sida, där det stora såret fanns. Roxy sneglade på James, vilket fick Shade att gå närmare James istället.

"Vad har du gjort?" skrek Shade James rakt i ansiktet. James stirrade på honom. James fattade inte ett ord av vad Shade sa. James förvandlades till kronhjort och då ställde Shade samma fråga igen.

"Jag... öh... Jag um... Roxy attackerade mig! Men hon lugnade ner sig när Nathalie kom!" försvarade James sig.

"Såklart hon lugnade sig! Hennes halvsyster har förmågan att hjälpa andra djur, som hon gillar väldigt mycket. Men bara vissa speciella djur." Roxy stirrade på Shade.

"Halvsyster? Ni har aldrig sagt att...!" sade Roxy.

"Din mamma och hennes mamma är samma person. Det är därför som jag inte attackerar henne!" svarade Shade. "Jag har alltid skyddat dig och Nathalie, som om hon och du vore samma person." Det som Shade inte märkte, var att Remus hade tagit tag i Nathalie och sprungit iväg. Det var bara 3 sekunder sedan som han gjort det.

"HJÄÄLP!" skrek Nathalie. "Hjälp miiig!" Remus slängde ner Nathalie på gräset ganska nära piskande pilträdet, och Remus morrade. Han slog till Nathalie med klorna, rakt över revbenen. Nathalie hade förvandlats till människa på samma gång som Remus tagit henne och sprungit sin väg. Shade och Roxy ylade och sprang efter. Det dundrade när deras tassar slog imot marken. Shade hoppade rakt över Roxys huvud, och rakt på Remus. Han morrade och gläfste.

"Jag varnade dig! RÖR INTE NATHALIE ELLER ROXY!" Han bet tag om Remus vrist och började svinga honom i en cirkel. Sen släppte han och Remus flög rakt in i Piskande pilträdet. Han föll medvetslös ner på marken.

"Kan inte den där helvetes jävla månen smyga tillbaks bakom molnen snart?" frågade Shade sig själv.

"Ingen aning, pappa" svarade Roxy tungt. Hon pustade ut, och Shade lyfte upp Nathalie på Roxys rygg. Roxy började gå mot slottet.

Sirius:

Vid öppningen såg Roxy lärare komma springandes. Det var framför allt Dumledore som dök upp. Efter honom kom Madam Pomfrey och Professor Mcgonagall. Madam Pomfrey började skrika när hon såg den store varulven, men Dumbledore lugnade henne.

"Det är bara Roxy som kommer bärandes med Nathalie. Jag kan se att du måste ha varulven sovandes på sjukan i några dagar. Samma sak gäller miss. Carey. Roxy är snäll sålänge Nathalie är nära." Madam Pomfrey stirrade från Dumbledore till Roxy. Roxy frustade och lade sig ner för att de skulle kunna lyfta bort Nathalie från hennes rygg. Om Roxy stod på fyra ben, skulle hon vara lika hög som en hel säng på hogwarts var. Alltså upp till taket. Månen började sakta sjunka in bakom molnen igen, och Roxy förvandlades till vanlig varg. Roxy skakade på pälsen. Hon gick in i slottet och lade sig ner på en matta. Hon var hungrig, så hon gick in till pojkarnas sovsal och åt lite av Peters godis. Hon hittade ett gammalt ben som Sirius hade tuggat på när han hade varit hund. Pojkarna hade redan sprungit in och lagt sig i sina sängar. Roxy tog hundbenet och började gå ut från deras sovsal. Peter snarkade högt, medan Sirius hade hört henne, och satte sig upp.

"Vad gör du här, Roxy?" frågade han misstänksamt. Roxy vände sig om, och Sirius fick se benet hon hade stulit.

"Vad i...? Nåja.. jag använder det ändå inte. Du får det." Roxy vände sig om och gick därifrån. Sirius följde efter henne, men hon verkade inte veta om det. Roxy dök runt ett hörn och träffade på Snape. Hon morrade åt honom, men han var så korkad att han inte blev rädd. Roxy märkte det, och bet honom i handen när han sträckte fram handen för att klappa henne på huvudet. Först då kom han på att...

"Sirius Orion Black! Jag vet din hemlighet om att du är en hund!" Roxy blev förbannad och ylade.

"Jag är en varg för i helvete! +... Jag är INTE Sirius! Jag är Roxy!" sade Roxy till sig själv. Sirius kunde inte hålla för skratt bakom hörnet, så han föll ner på golvet och skrattade så att tårarna rann. Snape fick syn på honom, och undrade vad han skrattade åt.

"Jag... Den där... vargen är inte... jag!" sade han mellan skratten. Snape såg på honom med förvånad blick.

"Jaha... Men vem är då det här?" undrade Snape och pekade på den svarta vargen. Sirius sneglade på Roxy.

"Berätta bara." sade Roxy även om Sirius inte förstod.

Sirius hörde fotsteg bakom sig och vände sig om, och där kom James gåendes. Han hade Peter efter sig. James fick syn på Snape, och började flina åt honom.

"Hejsan, Snoris!" sade James. Peter började klia sig i huvudet. Roxy hade gett honom loppor.

"Du är så ful, att lopporna älskar dig mera än vad de älskar mig!" Sade Roxy till sig själv. Hon önskade att Nathalie varit här, och översatt henne. "Biffen... Woff! Grr.. Woff!" låtsats-skällde Roxy. Snape och James tittade på Roxy. För människorna lät det mera som om Roxy hade satt i halsen, än vad det lät som att hon låtsades skälla. Så Roxy började skälla på riktigt istället.

"Fin köttbu... vovve menar jag..." sade Peter med en mun fullproppad med mat. Sirius blängde på Peter.

"Köttbu-vad? Köttbulle? Det är nog DU som är det. Doppa huvudet i toaletten och låtsas att det är pumpa-juice!" Peter höjde ögonbrynen, men var påväg till pojkarnas toalett.

"Inte bokstavligen, pucko!" sade James till Peter.

"Det finns en dryck i sverige som heter Pucko!" sade Roxy plötsligt. Ingen hade märkt att hon hade sprungit iväg, blivit människa, och tagit på sig kläder. "Det är en slags choklad-dryck som man ska skaka på."

"Var det någon som sade choklad-dryck?" hörde de Peter säga lite längre bort. Allihopa brast ut i skratt, utom Snape, som bara stod och kliade sig i huvudet.

"Ööööh..." sade Snape.