Kapitel 2- Ett unikt möte
Alla hade samlats i vårt högkvarter här i Paris, alla förutom Pandakungen. Han såg det som en plikt att stanna kvar hos sin dotter i Kina tills hon hittade en make han kunde lita på. Jag såg mig om runt bordet där vi hade samlats. Penelope satt och pratade teknik med Bentley. Deras prat kunde jag knappt förstå mig på. Murray satt bredvid gurun som mumlade något på ett konstigt språk och Dimitri… Med sina hemska kläder från 80-talet och musik dessutom, satt och svängde med huvudet i takt med musiken han lyssnade på. Jag harklade mig.
"Kan jag få allas uppmärksamhet tack?"
Alla slutade med det de gjorde förutom Dimitri som fortsatte att lyssna på sin musik och sjöng falskt med.
"Dimitri!"
Han gjorde inget.
"Dimitri!"
Tillslut ryckte han till och suckade när han tog bort sina hörlurar.
"Du behöver inte skrika sådär mannen, jag lyssnade faktiskt på musik-"
"Och du sjöng falskt."
"Ah! Jag slår vad om att-"
Bentley harklade sig.
"Nog prat om Dimitris sångröst nu" sa jag.
"Jag kom faktiskt tvåa i en karaoke tävling" muttrade Dimitri.
Jag låtsades inte om hans kommentar, utan fokuserade på det jag tänkte berätta.
"Ni vet alla varför ni är här. Miss Ruby har flytt från sitt fängelse och är på väg mot Indien."
"Men vad ska hon dit och göra?" sa Penelope.
"I Indien finns det bara smuts och inga schyssta diskotek mannen!" sa Dimitri.
"Vi kan väll låta Bentley förklara?"
Jag visste att han inte skulle ha något mot att skina ännu mer framför Penelope. Bentley rättade till sina glasögon och log mot Penelope innan han såg på de andra.
"Jo, såhär ligger det till förstår ni. Miss Ruby har begett sig av mot Indien, New Delhi för att världens diamant är på utställning där."
Gurun sa någonting.
"Gurun undrar varför hon vill ha diamanten" säger Murray.
"Jag kommer till det precis nu gurun. Som jag sa tidigare, Miss Ruby har begett sig av mot New Delhi där världens största diamant ska vara på utställning den 16 juli och idag är det den tredje juli, vilket bara är exakt två veckor kvar. Vi misstänker att Miss Ruby vill åt diamanten för att kunna återuppväcka Clockwerk…"
Jag kände hur det spred sig en spänd, arg stämning mellan alla runt bordet.
"Jag trodde den fågeln var död!" sa Penelope
"Det trodde vi med" sa jag och tog ett hårdare tag om min släkts stav.
"Förresten Sly, undrar inte Carmelita vart du är? Tor inte hon att du har minnesförlust?"
Jag log lite för mig själv när Penelope nämnde det.
"Jo, hon tror det fortfarande men just nu tror hon att jag arbetar med ett fall här i Paris med polisen som i sin tur tror att jag är i Canada och arbetar med ett fall där. Nu kommer det bästa: polisen där tror att jag är i Paris."
"Wow… Du har verkligen tänkt på det där…"
"Kan vi återgå till saken?" sa Bentley irriterat.
Alla var tysta.
"Bra. Miss Ruby vill göra diamanten till Clockwerks nya kropp och hatchip! Om hon lyckas blir Clockwerk definitivt oövervinnelig med en kropp av diamant, ett av världens hårdaste material."
"Så planerna är såhär" sa jag. "Allesammans, vi alltså, ska försöka hindra Miss Ruby att stjäla diamanten. Därför behöver vi allas hjälp."
"Jag är med!" sa Penelope.
"Gurun säger ja" sa Murray.
"Dimitri?" Jag såg på honom och han gjorde en rynkad min.
"Usch, Indien är så smutsigt mannen och ingen schysst musik finns det heller!"
"Dimitri, vi behöver din hjälp. Om du inte hjälper oss finns det ingen 80-tals musik kvar efter att Clockwerk vaknat till liv. Vill du att det ska hända?"
"Jag följer med" sa han snabbt. "Den där förbannade fågeln ska låta bli min musik mannen. Nu talar vi allvar!"
Jag nickade och såg på de andra.
"Bäst att ni packar, för nu bär det av till härliga, varma Indien och New Delhi."
