Kapitel 3 Vi gör upp planer.
Jag och gänget hade slutligen nått till New Delhi. Självklart hade Dimitri börjat gnälla innan vi ens hade hunnit sätta våra fötter på indisk mark. Vi var noga med att försöka förkläda oss tills det att vi hittat ett lämpligt ställe till vårt högkvarter. Vädret var varmt och jag blev svettigare och svettigare för varje sekund som gick. Det var inte bara jag som tyckte att det var för varmt. Alla andra tyckte det också men Gurun verkade inte ha något problem mot hettan. Överallt, oavsett vart vi gick på gatorna i New Delhi, såg vi reklam för att världens största diamant skulle på utställning. Det var den nionde idag, så det var bara en vecka kvar. Tillslut hittade vi ett lämpligt högkvarter och installerade oss där. Dimitri muttrade och blev sur över att det inte fanns någon luftkonditionering.
"Jag säger det igen, Indien är bara varmt och för jäkligt mannen!"
"Du har sagt det fem gånger eller mera Dimitri" sa jag och tog fram min släktstav som jag dolt under min tillfälliga jacka.
"Jag dör snart av värmen Sly!" sa Murray.
"Jag håller med Murray, det känns som om jag kommer att kvävas!" Penelope såg på Bentley.
"Vad? Jag har inte precis packat ned någon luftkonditionering."
Gurun sa något som Murray tolkade.
"Han säger att han tycker det här är skönt."
"Du måste skoja mannen! Det här är bara-"
"Fokusera allesammans!" Jag suckade och satte mig ned. "Vi är här på ett uppdrag och vi är inte här för att tjafsa om huruvida varmt det är eller om vi ska installera en luftkonditionering. Det här är allvarliga saker. Miss Ruby tänker stjäla diamanten så att hon kan göra den till Clockwerks nya kropp och hatchi-"
Dimitri lyssnade på discomusik i sina hörlurar igen och nynnade med. Jag kände hur en liten ilska blossade upp inom mig.
"Dimitri!"
"V-va?"
"Lyssnar du?"
"Visst mannen, tala du bara."
"SOM JAG SA... Miss Ruby tänker göra diamanten till hans nya kropp och hatchip. Därför måste vi verkligen satsa hundra procent på det här och mer än så! Eller vill ni att den där förbaskade fågeln vaknar upp igen?"
"Aldrig i livet!" sa allesammans och gurun nickade instämmande.
"Bentley, har du några idéer på hur vi ska göra? Det kommer säkert vimla av vakter på utställningen men ingenting är för svårt för en Cooper."
"Ja du Sly, jag har tänkt lite. Det kommer säkert att krylla av vakter som du sa. Därför" sa Bentley och sträckte sig efter väskan och la ner en ritning på golvet, "har jag tagit med den här ritningen!"
"Vad är det?" sa jag.
"Jag lyckades ta reda på vart man ska ha utställningen om en vecka. Nämligen i det gamla palatset Suhuwathyphulbuuk."
"Vad sa du?"
Bentley suckade. "Tvinga mig inte säga det igen, det var jobbigt första gången. Palatset tillhörde tydligen någon gammal maharadja för femhundra år sedan."
"Åh Bentley, du kan verkligen!" Penelope kramade om Bentley som rodnade häftigt.
"S-självklart! M-man måste ju forska lite!" Han rättade till sina glasögon. "Vi må ha ritningen över palatset men jag är fortfarande osäker på om den verkligen stämmer med hur palatset ser ut idag. Tydligen skall de n ha genomgått flera renoveringar inför utställningen. Där kommer du in Sly!"
"Berätta Bentley." Jag nickade.
"Inte så långt härifrån och från palatset finns det ett bibliotek med både gamla och nya dokument. Jag vill att du Sly tar ett par bilder på ritningen över hur slottet ser ut nu."
"Ska jag inte ta den istället? Blir inte det enklare?"
"Nej, personalen kommer säkert märka att den är borta."
"Så det är jobbet? Hitta ritningen och ta ett fotografi eller två?"
"Precis, återvänd sedan hit så får vi planera."
Jag nickade och tog min släktstav, satte på mig min "tillfälliga" kappa för att smälta in och gömde släktstaven under den.
"Vänta Sly, din binocucom!"
"Ingen fara Bentley, den har jag!" Jag andades in och ut innan jag gick ut på New Delhis gator igen och styrde mot biblioteket. Mina koordinater fick jag av Bentley via min binocucom.
