Kapitel 4 – Jag stjäl en ritning och råkar nästan illa ut.

Jag hade precis begett mig av från vårt högkvarter och var på New Delhis gator. Vädret var varmt och kvavt. Att jag bar en tunn jacka på mig, så att jag kunde gömma släktstaven, gjorde det nästan bara ännu värre. Indisk musik hördes över hela staden och ljudet från trafiken blandades med det. Jag aktiverade min binocucom och smög mig upp på ett hustak.
"Okej, berätta nu vart det där biblioteket ligger Bentley."
"Ser du en stor byggnad, ungefär femhundra meter framför dig, med en kupol?"
"Ja."
"Det är biblioteket."
"Snacka om att skryta. Jag hade aldrig trott att det var ett bibliotek. Du Bentley?"
"Ja Sly?"
"Gillar du Curry?"
"V-va? Varför frågar du det?"
"Jag blir galen av den här currylukten överallt så efter att vi kastat miss Ruby tillbaka i fängelset så äter vi ett stort mål curry."
"Visst Sly men fokusera nu på uppdraget."
"Jaja."
Jag smög iväg på hustaken och närmade mig biblioteket. Om Bentley inte hade sagt det, hade jag aldrig trott att det skulle vara ett bibliotek. Det såg inte ut som ett. Utifrån såg det ut som ett gigantiskt mausoleum med en stor kupol. Jag hoppade över till nästa hustak.
"Är du framme Sly?"
"Framme och svettig ja."
"Okej… Just nu befinner du dig på västra sidan av bibliotekets ingång. Som du kan se är biblioteket riktigt stort. Därför har jag lokaliserat ett riktmärke där du borde kunna smyga in oupptäckt men akta dig för vakterna Sly!"
"Ingen fara Bentley, jag klarar det här som smäktande currysmör."
Jag hörde hur Bentley suckade och jag var bara tvungen att le. Ett blå, litet riktmärke fanns bakom bibliotekets kupol. Jag backade för att få bättre uppsyn över hela området runt byggnaden. Ett tunt, långt rep löpte från ett annat hustak till biblioteket. De indiska flaggorna hängde där och var varvade med stora reklamaffischer om utställningen. Jag gjorde ett enkelt ninjaspettshopp och gick varsamt på det sköra repet som hängde högt över gatan. Jag ville inte helst ramla ned bland trafiken. Vädret blev bara varmare och varmare. Tillslut kom en medelljum vind och försvann lika fort som den kom. Jag stannade vi riktmärket och märkte en liten dörr i den stora kupolen.
"Jag går in nu" sa jag till Bentley.
"Bra. Säg till när du är inne."
Jag öppnade den lilla dörren och fann mig själv att stå i en gigantisk, ihålig del av kupolen, på en liten avsatts. Nedanför mig öppnade sig en gigantisk bibliotekssal med tusentals böcker. Tur var att de hade luftkonditionering här inne. Jag kunde höra fotsteg från där nere och såg ett antal vakter som passerade.
"Jag är inne men varför har dem vakter i ett bibliotek?"
"Dem har vakter överallt inför utställningen Sly. Nåja, lyssna noga nu. Jag-"
"Det luktar curry här inne också."
"Kan du sluta tjata om curryn?! Suck… Var var jag? Jo! Sly, använd dig av din osynlighets teknik och ta dig ner."
Jag gjorde som han sa och hoppade ljudlös ned.
"Till höger om dig ser du en skyllt med siffrorna XX-XXX. Gå dit."
Jag gjorde som Bentley sa. Jag kände mig ganska imponerad faktiskt. Bokhyllorna kändes flera meter höga med tusentals böcker instuckna. Självklart ägde ju jag den bästa boken av alla, Thievius Raccoonus.
"Nu ska du leta efter en bokhylla med texten 34XB-1220."
Jag rynkade pannan. Det kändes som om det skulle ta evigheter och med den här värmen också. Luftkonditioneringen fungerade inte så bra. Jag började leta efter den rätta bokhyllan men stannade upp när jag såg en vakt. Han gick förbi mig, helt ovetande om att jag var där. Vakten försvann. Bokhyllorna stod mittemot varandra med bara säkert 3 meters mellanrum. Det tog ett tag men tillslut hittade jag den rätta bokhyllan.
"Har du hittat den?"
Jag såg mig om och viskade "ja."
"Bra. Du befinner dig i den äldsta delen av biblioteket nu. Det borde finnas en tjock pärm där med texten 'SHRING SHRANG HAA'."
Jag hittade pärmen och la den försiktigt i en ficka på insidan av rocken. Plötsligt hörde jag en bekant röst.
"Jag förstår, det här är den äldsta delen av biblioteket?"
Det var Carmelita. Jag ryckte till såg mig om vart hon kunde vara. Hon dök upp vid början av bokhylla tillsammans med en vakt.
"C-Carmelita! V-v-vad gör hon här?!" sa Bentley förvirrat. "Ska inte hon vara i USA?"
Jag sa ingenting, jag ville inte riskera att någon skulle höra. Speciellt Carm.
"Ursäktar du mig? Jag måste ringa ett samtal."
Carmelita tog upp en mobil ur hennes ficka och slog ett nummer. Jag kände hur något pep och vibrerade i andra änden av binocucomen.
"S-Sly! Carmelita ringer dig!"
"Svara" sa jag snabbt och såg upp mot taket och började fundera på hur jag skulle komma ut från biblioteket.
"H-hallå?" sa Bentley
"God dag, det här är inspektör Carmelita Fox. Vem är det jag talar med?"
"Ehm… assistent… Leufeut!"
"Assistent Lefeut, varför talar ni i Slys telefon? Det är honom jag vill tala med."
"Han är u-ute och… köper en smörgås! Ska jag hälsa från er?"
"Ja."
Carmelita la på och vände sig åter till vakten.
Jag tog samma väg ut och när jag väl var ute, började jag tala med Bentley.
"Wow Bentley, du kanske borde bli assistent på heltid. Det där skötte du jättebra!"
"Det var inte roligt!" sa han och suckade. "Nåja, kom tillbaka till gömstället så får vi prata mera."
Jag sprang över hustaken och kom tillbaka tillslut till vårt gömställe.
"Här är pärmen" sa jag och la den framför Bentley.
"Sly! Stötte du verkligen på Carmelita?" frågade Murray.
"Ja, jag undrar varför hon är här…"
"Hon kanske kom på dig att ljuga om något mannen" sa Dimitri.
"Ljuga om vad?"
"Inte vet jag! Bara om något."
"Jaja."
Penelope öppnade pärmen. "Kolla Bentley, du hade rätt! Ritningen var här!"
Hon kramade om honom så att han blev tomatröd i ansiktet.
"Jag… ehe, vill inte skryta om det men jag är ganska bra på att hitta saker."
"Gurun håller med!"
"Vi har ritningen" sa jag, "men en sak som jag vill ta reda på är varför Carmelita är här av alla ställen."
"Jag har mina misstankar Sly. Det har något med utställningen att göra säkert."
"Säkert eller inte säkert… vi fick nyss ett till problem."