Kapitel 6 Jag stjäl utställningens säkerhetsplan
Jag hade precis kommit fram till det gamla palatset med det krångliga namnet. Den såg ut som ett mindre Taj Mahal ungefär. Något som jag kunde trivas med att ha som sommarstuga. Jag visste inte varför Carmelita var här men jag trodde på det som Bentley sa. Hon var säkert här på grund av utställningen eller för att miss Ruby flytt från fängelset. Interpol måste ha varit på samma spår som vi att miss Ruby ville åt diamanten men det de inte visste var varför hon ville åt den. Jag blev arg bara att tänka på det. Den där förbaskade fågeln Clockwerk skulle aldrig mera få se dagens ljus. Varje gång jag läste igenom Thievius Raccoonus, rös jag när jag såg Clockwerks siluett på varje bild av mina släktingar. Hur kan man skapa sig en kropp av metall bara för att byta ut sin dödliga kropp mot den för att hålla sig vid liv över 1000 år? Det var inte precis vad man gjorde varje vardag. Jag försökte skaka mig av det och såg mig om om Carmelita var där. Hon syntes inte till men jag var försiktig ändå.
"Sly?" knastrade det till i andra änden av min binocucom.
"Ingen fara Bentley, jag är kvar."
"Är du framme?"
"Med säkerhets avstånd ja."
Jag hoppade upp på ett hustak och låg lågt.
"Hmmm, hur mycket kan det där palatset kosta tror du?"
"Sly, vi är inte i Indien för att köpa hus! Fokusera, dessutom är palatset ovärderligt. Du skulle nog inte ha råd med de-"
"Bentley, jag har ett helt valv fullt med guld och andra rikedomar och du påstår att jag inte skulle ha råd?"
"Fokusera Sly. Ser du vakternas bostad som jag pekade ut till dig på kartan?"
"Ja."
"Smyg dig dit och när du väl är där så kan du prova den nya tekniken du upptäckte i Thievius Raccoonus."
"Sly Tutchamons tekniker är en av de bästa" sa jag och smög mig mot vakternas bostad.
Den nya tekniken som jag och Bentley pratade om var en av Sly Tutchamons tekniker som jag aldrig hade upptäckt i Thievius Raccoonus. Den hade legat väl dold i boken och var utspridd över flera delar. Det hela grundade sig på hans skuggteknik. Med hjälp av den här kunde man bara inte göra sig osynlig utan man kunde också inta andras kroppar och kontrollera men bara för tio minuter. Jag måste komma på ett namn till den nya tekniken eftersom Sly Tuthchamon inte hade gjort det. Jag stannade vid vakternas bostad.
"Framme" sa jag.
"Okej, vänta så ska jag se om jag kan..."
Jag hörde hur Bentley prasslade med några papper.
"Aha! Sly, ser du ett alarm vid dörren?"
"Ja, hurså?"
"Kan du kolla på sidan och se vilka siffror som står där?"
Jag kollade. "11235813."
"Okej."
Bentley knappade in något på hans dator och helt plötsligt hörde jag ett pipande ljud från alarmet.
"Sly, göm dig!"
Jag gjorde som han sa och såg hur en vakt kom ut för att fixa alarmet. Nu var det dags att prova den nya tekniken. Jag smög mig upp bakom vakten och gjorde mig osynlig innan jag hoppade mot vaktens kropp. Det kändes skumt. Det var som om det här var min kropp och inte den som var min riktiga. Jag kände mig utmattad redan nu och blinkade ett par gånger. Okej, nu kör vi! tänkte jag. Alarmet tystnade. Tack Bentley. Jag öppnade dörren och möttes av andra vakter som läste någon tidning på hindi och drack te som luktade kamomill.
"Öh, Gupta! Fixade du larmet eller?"
Jag antog att han menade mig, jag menar vakten. "Ja." Vakten som jag kontrollerade hade en mörk röst
De andra vakterna gick ut och patrullerade mesans jag och en annan var kvar.
"Du" sa jag. "Jag är lite glömsk och kommer inte håg särskilt mycket. Pratade vi om något innan jag gick ut?"
"Ja, ditt pucko! Vi pratade om säkerheten!"
Jag försökte låta dum. "Ööööh...kan du repetera det?"
Den andra vakten suckade. "Okej då men tvinga mig inte att göra det igen!"
"Ingen föra...ööh."
"Okej, som jag sa förut så kommer vi två, Dirham, Sasha och Rajiw vara vakter när diamanten anländer till stora salen" sa han och nickade mot en annan dörr. "Pluss typ två hundra till."
"Ööööh...okej. Hur är det med den övriga säkerheten?"
"Jag orkar inte förklara allt! Titta på säkerhetsplanerna istället!"
"Vart ligger dem? Ööh..."
"I kassaskåpet, vart annars?"
Jag fick syn på ett kassaskåp i ett av hörnen.
"Öööh...vad var koden?"
"Kommer du inte ihåg koden? Du är verkligen dum! Det är 2936."
När jag skulle knappra in koden, kände jag en plötsligt stöt inom mig och jag började känna mig illamående och utmattad. Det fanns en klocka i rummet och den visade att redan fem minuter hade gått av min tid. Jag knapprade in koden och såg ritningen över säkerheten. Jag tog den och kände mig plötsligt ännu mera utmattad.
"T-tack. Jag...måste gå nu!"
Vakten verkade inte märka att jag hade öppnat kassaskåpet. Han koncentrerade sig på din tidning och sitt te. Jag öppnade dörren där jag hade kommit in och helt plötsligt stötte jag på Carmelita.
"Carm! J-jag menar inspektör Fox...öööh."
"Godkväll Ranweet. Ska du någonstans?"
Jag hade gömt ritningen i vaktens rustning. "Nej. Inspektör Fox?"
"Ja?"
"V-varför är...du här?"
Mitt illamående blev bara värre och jag kände mig helt slut snart. Mitt huvud snurrade.
"Du vet varför jag är här Ranwee-"
"Ursäkta men jag måste gå! Ä-ätit för mycket curry!"
Jag rusade nästan därifrån och stannade inte förens jag var en bra bit från palatset. 7 minuter blev åtta som blev nio. Jag hittade en gränd och smög mig in där och försökte lämna vaktens kropp där. När jag väl kom ut, orkade inte mina ben bära mig. De var helt slut och mitt illamående var värre. Vakten låg och sov och skulle inte vakna upp förens om ett par timmar.
"Sly? Sly? Hur mår du? Hur gick det? Sly?"
"Ingen fara Bentley, bara lite...illamående och trött." Jag tog ritningen jag gömt på vakten.
"Sly, hur mår du egentligen?"
"Trött...väldigt trött."
"Jag skickar Murray."
Efter fem minuter dök Murray upp och hjälpte mig upp på mina fötter.
"Tack för hjälpen Murray."
"Ingen fara Sly!"
Tillsammans gick vi tillbaka mot vårt gömställe och lämnade palatset bakom oss.
