Kap 9 I de godas tjänst
(Inspektör Carmelita Montoya Foxs perspektiv)
(Några dagar tidigare)
Jag fann mig själv helt plötsligt att bara gå runt och inte göra något. Det började bli sent på kvällen men som en i säkerhetsstyrkan skulle jag patrullera nästan 24 timmar. Interpol hade blivit anlitade för att ta hand om en del av säkerheten i utställningen här i New Delhi, när vi fick reda på att Miss Ruby hade flytt. Barkley misstänkte att en skruvad, skräckslagen, ful voodoo-tant som henne, skulle kunna ha nytta av en sådan stor diamant. Anledningen, kom jag inte på. Interpol skickade mig och fem andra agenter jag knappt kände. Det verkade fungera ändå. Jag stannade upp och började tänka på Sly. Hur mådde han i Paris? Gick allt bra? Jag hade försökt ringa byrån i Paris men en sekreterare hade svarat. Jag hoppas Sly fick mitt meddelande. Plötsligt kom jag på mig själv att jag log och rodnade. Jag försökte få bort rodnaden genom att raskt marschera tillbaka till vakternas bostad. Indien var faktiskt en spännande, intressant plats med sina många historier och palats och namn jag hade problem med att uttala ibland. Luften var kvav och det var varmt ute, trots att det började bli mörkt. Eller, det var redan mörkt. Jag rättade till min jacka och öppnade blixtlåset lite. Om Sly och jag någonsin skulle åka på solsemester kunde vi ju alltid åka hit. Jag suckade för mig själv och helt plötsligt sprang en av vakterna från säkerhetsstyrkan på mig. Det var en av de indiska vakterna.
"Godkväll Ranweet. Ska du någonstans?" Han verkade vara stressad över något.
"Nej. Inspektör Fox?"
"Ja?" Jag kände mig extrem trött i kroppen efter att ha gått runt palatset flera hundra gånger (kändes det som) och lyckades kväva en gäspning.
"V-varför är...du här?"
Jag suckade. "Du vet varför jag är här Ranwee-"
"Ursäkta, men jag måste gå! Ä-ätit för mycket curry!" Han sprang iväg och jag såg förvånat efter honom. Jag fortsatte att gå en stund till runt palatset tills jag kände att jag inte kunda gå och patrullera mer. Tröttheten tog över. Dels på grund av värmen och den kvava luften. Hoppas det blir bättre väder imorgon. Verkligen.
Jag gick mot det hotel där jag och de andra fem från Interpol bodde. De indiska vakterna bodde vid palatset, i en avskild del. Om det hade funnits tillräckligt med plats så hade vi tydligen också fått bo där men det blev ett hotell istället. Jag stannade utanför hotellet och såg upp på den svagt lysande skylten ovanför ingången. Det stod HOTELL LAKSHMI med gröna bokstäver, både på hindu och med våra bokstäver.
"Ah, miss Fox!" sa killen i receptionen när jag kom in.
"Godkväll-" sa jag och kollade på hans namnskyllt, "-Prahdeep. Har ni några meddelanden till mig?"
"Hmmm, tyvärr inte miss Fox. Jag beklagar."
"Okej." Jag kände hur min mage knorrade till. Jippi för att vara både trött och hungrig samtidigt.
"Vi har fixat luftkonditioneringen i ert rum miss Fox och dessutom bytt ut era lakan. Om ni är hungrig har vi precis börjat med att servera lite kvällsmat i matsalen."
Det kändes som om han läste mina tankar. Jag tänkte att det var bäst att äta något så att jag inte gick och la mig till sängs hungrig. "Visst, jag kan nog ta en smakbit eller två. Vad är det ni serverar?"
"Curry med ärtor, curry i ugn, curry stekt med kokosnötter, curry igen, grönsaker och lite efterrätt á la curry."
Jag skrattade nästan. "Inte för att vara ohövlig men serverar ni bara curry? Jag vet att jag är i Indien men ändå."
Prahdeep suckade. "Jag ska erkänna en sak...jag har börjat att bli trött på det här tjafset om curry och så. Vår kock verkar inte vilja laga något annat men...vänta, jag tror faktiskt han gjorde äppelpaj."
"Med curry?" Jag rynkade pannan.
"Skulle inte förvåna mig."
"Herregud...jaja, kan jag få min rumsnyckel tack? Tack."
Jag såg mot matsalen och kände en våg av currydoftande mat komma mot mig. Den här gången stod nog jag över kvällsmaten och nöjde mig med lite dricka bara. Jag gick till mitt rum och satte på luftkonditioneringen. Gud så skönt med kall och sval luft. Rummet mitt var något för stort för bara en person, kändes det som. Väggarna var ljust beiga och golvet hade en aning mörkare nyans. Taket pryddes av små dekorationer längst listerna och mitt rum hade också en liten minibalkong. Jag gick ut på den och tittade ut över New Delhi. Överallt kunde jag se hur flera lampor tändes och hur det blev mörkare. Ljudet av trafiken fortsatte och tillslut fick himmelen en purpurröd färg. Jag gäspade och bestämde mig för att sova. Jag la mig i min sköna, stora säng (som faktiskt var en himmelssäng draperad med tyg som egentligen var myggnät) och somnade. Ljudet från New Delhi fortsatte att höras trotts att balkongdörren var stängd.
