Hon stod vid fönstret och såg på solen som lös utanför, inte för att det gladde precis, det kunde lika väl varit storm utanför. Hon hade precis besökt Voldemort och hon var lika arg som alltid. Han förstod aldrig något och skulle hela tiden vilja veta varför hon gjorde som hon gjorde. Allt angick inte honom enligt henne. Sen var hon arg på Draco med, allt var ju egentligen hans fel. Om han inte hade velat att hon skulle lösa saker hade hon inte behövt träffa Voldemort. Hon suckade och tog en klunk av teet. Hon vände sig bort från den dystra scenen och var glad att Draco hade lämnat henne ensam igen. Men hon vred på sig, när han var borta visste hon aldrig om han var med honom då, eller någon av sina älskarinnor. Hon ställde ner koppen på bordet och lämnade lägenheten för att möta Jezebel, han var just nu ljuspunkten i hennes liv just nu. Hon gick mot parken där de först träffats och som blivit deras gemensamma mötesplats, ingen av dem ville vara hemma hos sig själva. Hon hade lärt sig att det hade mycket gemensamt, mer än deras trasiga bakgrund. Hon kom fram till den lilla parken och Jezebel var som vanligt där tidigare än henne och ändå var hon inte sen. Hon bara antog att han flydde ut ur sitt hus så fort han kunde. Hon gick fram till honom och omfamnade Jezebel
"Så du överlevde ännu en dag" sa han leende
"Ja precis som du" sa hon leende och de började gå genom parken, de gick först under tystnad, men de var ingen pinsam tystnad
"Varför lämnar du honom inte?" sa Jezebel efter en stund
"Du kommer få samma svar på den frågan varje gång du ställer den." sa hon lugnt och såg på honom "Jag kan helt enkelt inte, jag kan inte berätta varför men jag kan helt enkelt inte lämna honom" sa hon bara
"Jag hoppas bara du gör det innan han blir din död" sa Jezebel och hon log svagt mot honom
"Varför lämnar du inte din far då?" frågade hon
"Jag har försökt men jag kan inte, jag är hans och kommer alltid vara det. Jag är skapad så och han hittar mig alltid" sa Jezebel lite sorgset och hon kramade tröstande hans arm och han log svagt mot henne. De var båda bundna till människor som gjorde dem illa och även om de ville gå kunde de inte göra det.
"Vi får helt enkelt leva det liv vi fått" sa hon och Jezebel nickade och de fortsatte sin vandring genom parken under tystnad och hon undrade vad som skulle hända om hon lämnade Draco. Vem av dem skulle dö först? Hon stannade och såg upp på himlen
"Jag hoppas det hade blivit jag" sa hon dystert innan de fortsatte sin vandring