Hon stod på gatan och såg tomt på människorna framför henne, hon visste att han bad henne göra detta bara för att hon inte ville. Hon fann en mor med ett barn och valde att göra lidandet kort för henne själv. Hon tog med dem båda till lägenheten där Draco väntade på dem
"Du kunde väll valt någon som var snyggare?" sa han och studerade modern
"Du kunde hämtat en själv" sa hon kallt och kände snarts smärtan över kinden
"Säg inte i mot mig" sa Draco och studerade sedan hennes fångar.
"Jag tar barnet först" sa Draco och kastade crucio över det, hon var ledsen över att behöva utsätta barnet för det här, men hon visste att Draco gjorde det för att plåga henne, för att det skadade henne mer än barnet. Skriket ekade i hennes öron och modern såg hjälplöst på precis som hon själv gjorde. Hon visste inte hur länge det pågick, det gjorde hon aldrig. Det kunde vara minuter, timmar eller ja till och med dagar.
"Det kunde varit värre" sa Draco och log elakt när barnet tystnade, en dödlig tystnad och hon visste att barnet aldrig mer skulle röra sig. "Hade du bara gjort som jag velat med en gång hade det aldrig hänt" sa han mjukt och strök henne över kinden och såg sen på barnets mor "nu skall du och jag ha vårt lilla roliga" sa han och drog med henne till sovrummet. Hon var glad att hon slapp se vad han gjorde med henne där inne, skriken var illa nog. Hon såg ner på den livlösa flickan, det var hennes fel. Hade hon inte misslyckats hade inget av det här hänt. Varför var hon så klantig? Varför kunde hon inte bara lyckats? Hon strök den lodiga flickan över kinden och försökte tränga ute skriken från modern.
"Jag är så ledsen, du skulle inte behövt ta mitt straff" sa hon sorgset och henens tårar rann. Men trotts att flickan var död visste hon inte vilka som hade det värst, de levande eller döda? Hon såg hur solen gick ner, dagen var nästan slut och Draco hade haft modern ett bra tag, egentligen ville hon fly men hon visste bättre. Första gången hade hon vågat testa men sen hade han straffat dem båda. Henne mest så klart. Hon var inte säker på att han ens levde längre, med Draco visste man aldrig. Hon satt på golvet mitt i krigszonen, det var blod och glas över allt. Flickans lik var en hemsk syn, hon såg antagligen inte bättre ut och skriken gjorde hela scenen fulländad. Hon skulle lika väl kunnat vara med i någon av krigsböckerna hon läst som barn. En verklighet som hon aldrig trodde skulle drabba henne. Hon tänkte tillbaka till tiden på Hogwarts, den tiden som nu var ett minne blott. Hon saknade den tiden då allt hade varit lyckligt, ja som en saga. Då hade det varit verkligt, men nu verkade det som en dröm. Hon såg de sista solstrålarna försvinna bortom taket och hon önskade att hon aldrig mer skulle behöva se solen att hela världen bara kunde sluta existera, vad var ändå meningen med livet de levde här? Det kändes som om London var en bortglömd plats, ett riktigt helvete. Om det nu fanns en gud hade han glömt staden och människorna i den. Om det fanns en gud, ja vart var han då när hon behövde honom? Men det kanske var karma? Hon hade kanske gjort något hemskt i sitt förra liv. Nej hon trodde inte på något av det, hon trodde bara på att livet inte var menat till att vara lycklig. Allt hon ville göra nu var att somna och slippa alla skrik. Somna in för gått. Hon la sig ner på golvet jämte flickan och slöt ögonen
"Du var bara ett oskyldigt barn som fick möta döden för snart, jag är ledsen för det. Jag borde vara den som låg död på golvet inte du" sa hon lågt innan hon somnade