Hon satt och såg på de gamla bilderna och hon kunde fortfarande höras deras skratt, deras bråk, deras diskussioner, jublet när de vann elevhemspokalen, hur de flydde från Filch och hon log. Hon hörde hur någon kom in i rummet och mötte Jezebels blåa ögon
"Får jag titta med dig?" frågade han artigt och först tryckte hon albumet mot bröstet, hon visste in om hon ville dela med sig av hela sitt liv, som om minnena skulle försvinna om hon släppte in någon annan, men sen nickade hon och han satte sig bredvid henne och hon öppnade albumet igen. Och Jezebel såg på dem
"Så det här är Hogwarts?" sa han och pekade på slottet och hon nickade
"Du gick inte där eller hur?" frågade hon, hon var nämligen säker på att hon hade kommit ihåg honom om han varit elev där
"Nej jag fick hemundervisning" sa Jezebel och såg på bilderna på skolområdet och hon log vid minnena av alla snöbollskrig, lediga stunder i gräset efter ett prov, hon bläddrade och en bild kom upp av två personer vid sjön en stjärnklarnatt och Jezebel såg på henne
"Draco friade den natten" sa hon
"Det ser inte ut som ni" sa han när han studerat kortet en stund, båda personerna var lyckliga och i det ögonblicket var hon den lyckligaste på jorden, Draco Malfoy hade friat och till henne av alla personer, hade hon vetat vad som skulle hända var hon inte säker på att hon sagt ja, men när hon tänkte efter hade de haft några underbara år med. Hon bläddrade vidare och Jezebel stannade vid en bild
"Det är en av männen som attackerade dig" sa Jezebel
"Ja Remus var min lärare, han var en av mina favoriter lärare och vi blev faktiskt vänner när jag slutade skolan, men så en dag så gled vi bara isär" sa hon, det var egentligen en lögn men hon orkade inte ta hela berättelsen och om Jezebel inte visste vem hon var eller vilka henens föräldrar var tänkte hon inte säga det och förstöra allt.
"Vilka är det där då?" sa Jezebel och hon såg på fotografiet som han pekade på
"Det var mina bästa vänner, Hermione Granger, Ron Weasley och Harry Potter" sa hon och fick en klump i halsen när hon såg bilden av dem fyra på deras skolavslutning under tredjeåret och hon log svagt
"så det är den berömda Harry Potter, saknar du honom?" frågade Jezebel
"Ja Harry var som en bror för mig så ja det gör jag. Jag saknar dem allihop, Hermione flydde utomlands med Ron när Voldemort vann och jag har inte hört något från dem sedan dess" sa hon och pekade på en annan bild "Blaise Zabini och Simon Wizardmon, de blev ett par under sjundeåret och flyttade till Simons föräldrahem på Island, jag vet inte ens om de lever än" sa hon sorgset och insåg att hon inte visste om någon av hennes forna vänner levde.
"Vem är den här mannen? Ni verkar komma ganska bra överens" sa Jezebel och hon såg på bilden och kunde inte hindra tårarna
"Det där är Severus Snape, vi kom var vänner om man nu kan vara det med en lärare. Voldemort dödade honom under slut striden" sa hon sorgset och Jezebel la en tröstande arm runt henne och hon la ihop albumet hon orkade inte se på bilderna, just nu var smärtan större än lyckan och hon klarade inte av det. Hon hade bilderna för att kunna känna lycka och en strimma av hopp men nu såg hon bara spillror av ett svunnet liv, där de flesta på bilderna var döda. Hon saknade dem så och det fanns inget hon inte skulle göra för att få återvända till den tiden, deras skoltid där det största bekymret var att läxan var försenad, att man inte hade något snyggt att ha på sig eller att läraren var hemsk. Hogwarts var som en skyddad plats, en plats där det inte fanns något ont, men hon ångrade sig genast, ondskan hade alltid funnits där, men det var en annan ondska som hon gärna hade mött varje dag för att slippa denna ondska. Hon slöt ögonen och lutade sig mot Jezebel, nu var han hennes skyddande bubbla, den som höll all ondska borta.