Hon satt på ett café med Jezebel och hon log svagt mot honom, hon älskade stunderna då de bara kunde vara hon och han.
"Vad får det lov att vara?" frågade en välbekant röst och hon vände sig om och såg Hanna Abbot stå där, de hade gått i samma årskurs, Hanna förvisso i Hufflepuff och hon i Gryffindor, men de hade ändå pratat. Hanna såg förskräckt på henne när hon upptäckte vem hon var
"Förlåt härskarinna, jag borde inte tilltalat dig så" sa Hanna och bugade och hon suckade
"Vi vill ha två bita äpplepaj och två honungsöl" sa hon och Hanna nickade och försvann illa kvickt och Jezebel såg på henne, och hon slöt ögonen innan hon såg på honom
"Jag är dödsätare, och jag har högre ställning än Hanna, det har jag väll min far att tacka för" sa hon kallt och Jezebel kramade hennes hand
"Men du har inget märke?" sa han frågande och hon förstod att han började lära sig hur allt med Voldemort och hans samhälle fungerade
"Nej, min far hindrade dem att ge mig det. De litar väll på mig ändå. Jag är i alla fall tacksam för det, de är inte särskilt vackert" sa hon och såg på honom "jag måste ju ändå besöka Voldemort så han vet vad jag planerar i vilket fall som helst" sa hon
"Jag önskar du slapp se honom" sa Jezebel
"Ja jag med i alla fall under omständigheterna jag är där" sa hon och tänkte på att det alltid var Draco som skickade henne. Hanna kom nervöst tillbaka med maten och försvann sen snart igen
"Är de alltid så rädda för dig?" frågade Jezebel
"Ja, de var därför jag var så förvånad över att du inte ryggade tillbaka när jag presenterade mig." sa hon
"Jag såg dig för den du var och det gör jag fortfarande" sa han uppriktigt och tog en tugga av pajen. Hon var glad för det, hon var glad att hon hade en vän, det var allt hon begärde någon som kunde hjälpa henne att hålla sig kvar i livet. Hon önskade bara hon kunde berätta för Jezebel om honom. De åt upp och la sen lite pengar på bordet, egentligen hade hon inte behövt betala men hon ville vara vänlig mot Hanna. De gick tillbaka mot lägenheten och solen höll på att gå ner och hon huttrade till, vintern var på väg
"Här, ta min kappa" sa Jezebel och tog av sig den svarta kappan och hon tog på sig den
"Tack, du är en ängel" sa hon uppriktigt och han log till svar, men ibland behövdes inga ord för att säga något. De kom tillbaka till lägenheten och hon låste upp och de klev in i värmen och hon satte sig i fönstret och tog upp en bok och började läsa, hon visste hur den slutade men den var lika bra för det. Hon hörde Jezebel försvinna in på sitt rum och hon såg på orden i boken, de verkade leva, de hade en egen berättelse, hon hörde att Jezebel kom tillbaka strax
"Jag har velat göra en sak ett bra tag nu" sa han och hon sänkte boken och såg på honom och han gick mot henne och först var hon rädd att han skulle slå henne men slaget kom aldrig istället nuddade hans läppar hennes och hon tappade boken på golvet i ren förvåning men sen slog hon armarna runt honom och besvarade kyssen. Hon hade tänkt på hur det skulle vara att kyssa honom, hur det skulle vara att ha honom nära på det sättet, om de kunnat bli hon och han. Hela hennes värld snurrade och även fast kyssen inte var lång kändes den som en evighet. Jezebel såg på henne och log
"Du borde gjort det tidigare" sa hon och drog honom tills sig igen och kysste honom passionerat och han höll om henne, de var inte längre två utan en