Hon stod i hallen och tog på sig kappen
"Vart är du på väg?" sa Jezebel och kom ut ur sovrummet
"Jag har ett möte med Voldemort" svarade hon och tog på sig halsduken och vantarna, hösten var här och den var kyligare än vanligt.
"Jag följer med dig" sa Jezebel och tog ner sin rock
"Nej det behöver du verkligen inte" sa hon och såg på honom. Hon hade ingen större löst att avslöja honom för Voldemort, hade han klarat sig undan hans styre så här länge borde han få slippa det för alltid
"Jag följer dig utan att tveka och det är klart jag inte måste men jag vill vara vid din sida, jag gillar inte att du skall behöva göra allt själv. Vi är två som går igenom allt, vi gör det tillsammans" sa Jezebel och kysste henne. Hon log och tänkte inte protestera med, hon trivdes i hans sällskap och det skulle vara en trevlig omväxling att slippa möta Voldemort själv. Hon tog hans hand och transfererade dem till ett hus. Huset låg på en kulle med en mur runt sig och innanför muren patrullerade dödsätare. Hon gick fram till grinden och den unga dödsätaren tänkte först stoppa henne, men när han såg henens ansikte bugade han och öppnade grinden. Han såg granskande på Jezebel men sa inget. De följde en grusgång upp och hon såg på trädgården som fanns runt dem. Den bestod av stora träd, döda blommor och en bit bort en fontän som hon aldrig sätt vatten i. Hon undrade varför trädgården ens fanns kvar? De kom fram till stentrappan och började gå upp för den, och snart stod de framför den svarta ekporten som tyst gled upp och de steg in, hon kunde vägen till hans kontor i även det svartaste av svartaste mörker. Hur många gånger hade hon inte gått här? Hon gick upp för trappan och sedan till första dörren till höger. Hon struntade i att knacka han visste ju ändå redan att hon var här. Rummet var lika svart som alltid och hon kände alltid en sorgsen och dyster känsla när hon var här inne. Voldemort vände sig om och hon medgav inte att hon blev förvånad, han hade ändrat utseende sedan hon var här sist, han såg ut att vara 40 år yngre, han hade fått tillbaka sitt bruna hår, hyn var inte längre vit, han var fortfarande blek men nu såg han mer mänsklig ut och han hade en näsa igen. Det enda som avslöjade honom var de röda ögonen som hon nu stirrade in i, och han stirrade tillbaka på hennes blåa. Det tog ett tag innan han bröt ögonkontakten, hon hade för många år sedan bestämt sig att aldrig vara den som bröt kontakten först. Voldemort vände blicken mot Jezebel
"Vem är han?" frågade Voldemort med sin kalla blick och såg sedan på henne igen
"Han heter Jezebel" sa hon bara, hon tänkte inte ge Voldemort mer information än vad som var nödvändigt
"Du är redan gift" sa han kallt, och hon såg kyligt på honom. Ja med ett monster, tänkte hon. Men det skulle Voldemort aldrig få reda på, dels för att hon inte sa något och sedan för att han var totalt ointresserad för vad som hände med henne. "Vad ville du den här gången?" sa han sedan trött
"Jag anser att Draco är mogen för att få mer makt. Jag vet att du har en ledig position på ministeriet som avdelnings chef för lag och ordning" sa hon enkelt, hon hade helst inte alls velat ge Draco den makten men vad hade hon för val?
"Jag är inte säker på att han passar för den" sa Voldemort ointressant
"Han passar, ge honom den bara" sa hon trött, hon hade ingen lust att dras in i en diskussion med honom
"Jag gillar inte din ton miss" sa han kallt och höjde sin stav och snart låg hon på golvet, men hon kände inte smärtan längre, tårarna rann ljudlöst ner för kinderna
"Låt henne vara! Du vet inte vad hon går igenom" sa Jezebel och drog sin stav och hon såg ilskan i Voldemorts ögon och han precis dra ner Jezebel på golvet innan den gröna strålen träffade väggen där Jezebel precis stått. Hon satte sig framför honom och skyddade honom, hon mötte Voldemorts blick och den var full med hat, hon visste att hon lekte med elden nu och hon önskade att hennes far var här den fadern hon älskat och som brytt sig om henne, men hon trodde han var förlorad för alltid.
"Flytta på dig genast" morrade Voldemort och höjde staven
"Vill du döda honom får du döda mig först" sa hon och tog Jezebels hand och mötte hans blick, om hon skulle dö var Jezebels ögon det sista hon ville se. Hon väntade på att se det gröna ljuset, men förbannelsen kom aldrig och hon vände åter blicken mot Voldemort, han hade sänkt staven och såg kallt på dem
"Försvinn här ifrån! Jag vill aldrig se dig här igen!" sa han kallt och hon mötte kyligt hans blick, hon visste att hennes nästa ord kunde bli hennes död
"Jag kan inte hålla det, jag kommer tillbaka tills du ger Draco den där positionen" sa hon allvarligt och hon såg vreden tändas i Voldmorts ögon igen och snart slängde han crucio över henne igen. Hon tänkte på Fai och hon kunde inte ge upp vad än Voldemort sa.
"Du är inte lite fräck du" sa han kyligt och tog bort förbannelsen och hon reste sig stelt upp och Jezebel höll om henne så att hon inte skulle ramla. "Jag skall tänka på det, försvinn nu innan jag ändrar mig" sa Voldemort och hon visste att det var dags för dem att ge sig av. De lämnade huset och gick igenom trädgården under tystnad och hon försökte att hålla sig vid medvetandet. Hon var medveten om att Voldemort inte hade torterat henne så mycket som han kunnat. Hon hade sätt honom tortera människor tills de miste förståndet. De gick igenom grinden och Jezebel transfererade dem hem till lägenheten och han hjälpte henne att lägga sig i sängen och hon kramade om hans hand
"Tack" sa hon lågt
"För vad?" frågade Jezebel lite oförstående
"För att du försvarade mig" sa hon och log svagt
"Jag tycker det är det är omvänt, det var du som räddade mig." sa Jezebel och gav henne en puss på pannan "är han alltid så hemsk?"
"Det här är hans snälla sida. Jag är en av de få som skonas från de hemska straffen" sa hon lågt
"Var det inte hemskt? Hur straffar han de andra?" frågade Jezebel
"Du vill inte veta, och jag vill helst slippa tänka på det" sa hon lågt och Jezebel nickade
"Varför skonar han dig? Om vi nu kan säga så?" frågade han
"För att jag är…" sa hon lågt och Jezebel såg på henne och hon tog ett djupare andetag och sa lite högre "för att jag är hans dotter"
"Är Voldemort din far?" sa Jezebel förvånat "har du inga fler hemligheter du skall avslöja?" sa Jezebel och lät en aning bitter
"Biologiskt ja, den far jag hade är sedan länge död. Han dog när Voldemort vann kriget" sa hon lågt "nej jag är ledsen att jag inte berättade för dig, men det är delar i mitt liv som jag inte vill ha kontakt med, jag låtsas att de inte finns. Jag är inte stolt över att vara hans dotter, det har ara ställt till med problem för mig. Jag skulle om jag kunnat fly från honom också. Jag önskar att jag fått ett annat liv men jag får acceptera det jag har och leva det bäst jag kan" sa hon lågt
"Förlåt att jag blev bitter, men det är mycket att smälta" sa Jezebel och hon nickade försiktigt, hon visste att det var sant, hon borde avslöjat det för honom tidigare, men hon hade inte kunnat
"Sov nu, jag ligger vid din sida tills du somnar" sa han lågt och kröp ner bredvid henne och on la pannan mot hans bröst och drog in hans doft, Jezebel luktade som vanilj och hon älskade vanilj. Hon kände att hon började bli dåsig och snart sov hon djupt