Draco satt på verandan med sina föräldrar, de hade bestämt sig för att ta teet ute i solen som nu var försvunnen sedan länge. Han satt och smuttade på vanilj teet och tänkte på att det var hennes favorit te. Nej han skakade på huvudet, varför tänkte han på det nu?
"Hur kommer det sig att du kom ensam Draco? Hon har inte varit här på snart två år" sa hans mor Narcissa. Draco mötte sin mors blick och undrade vad hon skulle säga om hon visste
"Hon var upptagen, mörkrets herre och hon planerar något. Det tar all hennes tid" ljög han och hans mor log
"Ja det är klart, jag förstår att hon är väldigt upptagen, det är bara det att vi saknar henne" sa Narcissa
"Jag ska framföra hälsningen till henne, mor" svarade Draco och log lite
"Vi är i alla fall stolta över din nya position, avdelningschef för lag och ordning är inte dåligt min son" rösten kom från hans far Lucius som satt mitt i mot honom och Draco nickade. "Det är bra att du bygger upp respekten för släkten Malfoy igen"
"Jag gör mitt bästa far" svarade Draco och såg ut över trädgården och mindes stunderna de haft här. Vad var det med honom idag? Varför blev han helt plötsligt så sentimental? Varför ångrade han sig helt plötsligt? De här känslorna brukade han aldrig känna.
"Jag måste tyvärr ge mig av nu far och mor, må lyckan vara med er" sa han och reste sig upp
"Dig med, det var trevligt att se dig" sa hans mor och kramade om honom innan hon gav honom en puss på pannan och han himlade med ögonen, han skakade sin fars hand och transfererade sig sedan till hennes lägenhet, han hade inte menat att hamna här, nej nu fick han skärpa sig. det var ändå för sent att återvända, han hade gjort sina val och han kunde inte få dem ogjorda. Han gick upp för trappan och såg att dörren var bortsprängd och han kände sig plötsligt orolig, han gick in i lägenheten och fann henne sittande i soffan och läsa en bok, hon såg upp från den och han såg skräcken i hennes ögon, han gick mot henne och Draco såg att hon väntade på första slaget som hon alltid gjorde. Skulle han gjort lika dant om han hade velat ha tillbaka deras son? Han tänkte på pojken, Fai hade hon döpt honom till. Av alla namn hade han fått heta Fai D Florite, hon hade alltid varit speciell så han var väl egentligen inte förvånad. Men varför hon ville behålla barnet förstod han inte? Han ville verkligen inte ha ett barn! Vad skulle de vara bra för och varför skulle man vilja ha det i den här världen? Han vaknade ur tankarna och såg på henne, trotts allt han gjort mot henne igår var hon fortfarande vacker, det skulle hon alltid vara och han gillade inte att den där Jezebel hade fått henne. Men han fick skylla sig själv, han hade som sagt gjort sitt val och de hade varit nödvändiga, hans föräldrar var säkra och hans familjenamn inte längre i smutsen.
"Hej" sa han till henne och slog sig ner. Han ville egentligen slå sig själv i huvudet, vad var det? Vadå, hej? Hon bara såg på honom men sa inget, och han höjde handen för att slå henne, hon kunde vara artig när han var det, men sen kom han på att han alltid bad henne vara tyst. "du får prata nu" sa han bara men hon sa fortfarande inget "jag försöker vara artig, har du mycket ont?" frågade han
Blicken hon gav honom var kall som is, han hade sätt den så många gånger förut men hon hade aldrig gett honom den. Hon brukade inte se på honom alls. Men vem kunde klandra henne? Han hade gjort hennes liv till ett helvete och det var inte en underdrift.
"Jag menade det inte" sa Draco efter en stunds tystnad men hon sa fortfarande inget, men nu reste hon sig långsamt upp och tog sin tekopp och gick mot ett av de andra rummen. Han tog tag i hennes arm och hon stannade genast
"Jag vill bara prata" sa Draco och satte henne ner i sitt knä. Hon satt som förstelnad och han strök henne försiktigt över kinden "Vet du om att du är lika vacker som du var när vi först träffades" sa han och förvånade sig själv över orden
"Vad vill du Draco?" sa hon tillslut med en iskall röst
"Jag har redan sagt det, jag vill prata" sa han bara och såg på henne
"Tycker du inte vi passerat det stadiet?" sa hon bara och Draco såg på henne och log
"Jo kanske, men idag vill jag bara prata inget annat" sa han vänligt och tog hennes hand och hon stelnade till. Han visste att han kunde göra vad som helst med henne och hon skulle inte protestera så länge han hade Fai. Men han hade menat det, i dag ville han bara prata med henne.
"Vi har inget att prata om" sa hon bara likgiltigt och han höll inte med henne
"Vad hände med oss?" frågade han undrande och hon såg på honom och nu var hon inte arg längre utan snarare sorgsen
"Jag vet inte, jag har ställt mig den frågan många gånger, men det är nog bara du som vet svaret på det" sa hon likgiltigt och Draco drog henne till sig och hörde henne stöna, han förstod att han skadade henne och släppte henne.
"Jag vet inte. Vi ville helt enkelt olika saker och jag behövde dig för att min familj skulle gå säker, det här var enklaste sättet" sa Draco som om det skulle vara en förklaring
"Jag hade hjälpt din familj ändå, det vet du" sa hon lågt och hennes röst började ta slut, Draco tog tag i hennes krage och såg på märkena som fanns på halsen, märkena som han hade tillfogat. Hon sa inget, utan bara väntade på att han skulle bli klar.
"Mm kanske det, men jag kunde inte ta några chanser." sa Draco bara
"Vi då? Jag och Fai var vi inte din familj?" frågade hon trotsigt och Dracos blick mörknade
"Kanske ni var, men du ville behålla den jävlans ungen" sa han argt
"Han är en ängel" sa hon tålmodigt och låg snart på golvet, Draco hade slått till henne, han gillade inte när försvarade Fai, han borde inte finnas. Hon la handen över kinden och hon hade lyckats riva upp hennes sår. Draco mötte hennes blick och hon hade den där tomma blicken som hon alltid hade när han slog henne. Han drog upp henne i knät och strök henne över kinden
"Du vet bättre än att göra mig arg" sa han lågt men hon verkade vara långt bort i tankar, hon avlägsnade sig alltid och han kunde inte klandra henne. Han tog fram staven och läkte hennes sår och hon mötte hans blick men sa inget. Han antog att hon hade slut på ord, hon hade kanske tillslut gett upp. Han borde kanske ge henne en paus, han såg på skadorna hon hade nu, de var väldigt allvarlig.
"Du behöver vila" sa han och såg att klockan sedan länge hade passerat midnatt han lyfte upp henne i sin famn och han förundrades över hur lite hon vägde. Han gick in till hennes sovrum och tog av henne kläderna och la henne sen i sängen. Han såg på blåmärkena och hon grimaserade när han rörde hennes revben, vad var den där Jezebel när hon behövde honom? Draco fnös men sa inget.
"Kan du inte bara gå" sa hon lågt
"Jag går när jag vill" sa Draco bestämt och såg på henne, han ville sova bredvid henne i natt och han klädde av sig och kröp sen ner bredvid henne. Hon vände sig bort från honom och stirrade in i väggen. Han la en arm runt hennes midja och la huvudet mot hennes axel.
"Förlåt mig, jag är så ledsen för allt" sa Draco, hon svarade inte. Han hade inte förväntat sig det heller, hon skulle antagligen aldrig förlåta honom. Han slöt ögonen, i morgon skulle allt vara som vanligt, de skulle låtsas som den här kvällen aldrig hade hänt, han skulle definitivt göra det, han hade ett mål och nu när han var nära fick inget stoppa honom. Men i kväll skulle han bara ligga bredvid henne och låtsas att allt var normalt
"God natt, prinsessan" viskade han i hennes öra, men hon sov redan och Draco slöt sina egna ögon och snart sov han med