Hon såg ut i mörkret som omgav henne och först trodde hon att hon var död, hon nästan hoppades på det men när hon hörde låga andetag bredvid henne förstod hon att hennes hjärta fortfarande slog.
"Så du vaknade nu?" sa Draco och hon bara nickade, det var ingen mening att förneka det "Jag trodde faktiskt jag dödat dig först, och jag ber om ursäkt för det" sa han och hon orkade inte svara, hela hennes kropp värkte och han måste verkligen ha låtit kragen värka länge innan han gick närmare henne så magin slutade verka. Draco vände på henne så de låg öga mot öga och hon slöt sina igen, hon ville inte se på honom utan bara återvända till mörkret. Hon kände Dracos hand kuppas runt hennes kind men han sa inget utan bara satte dem upp han gick fram till garderoben och räckte över en klänning till henne och hon försökte lyfta armarna och ta emot den men hon orkade inte, hon hade för ont
"Jag hjälper dig" sa Draco och ställde henne upp och han fick stöda henne för att hon inte skulle falla till golvet. Han drog på henne klänningen och log "du har alltid passat i svart" sa han och hon bara nickade. Och satte sig ner i sängen igen när Draco kläde sig och hon såg på hans svarta mundering, svarta byxor och svart skjorta, man kunde nästan tro att de skulle gå på begravning.
"Du behöver äta" sa Draco och lyfte upp henne i famnen och lämnade sovrummet. Hon såg ut genom fönstret och solen färgade himlen röd utanför och hon tänkte genast på blod. De kom ner till köket och Draco satte henne ner på en stol och gick mot köket och hon ryckte till när dörren öppnades. Hon blinkade förvånat när de plötsligt inte var ensamma, Draco kom ut ur köket med dragen stav och såg på de som hade inkräktat i hans hem, hon såg det inte som deras. Chocken la sig och hon såg på sin far, Jezebel och sin gamla professor som alla tre stod framför henne. Hon förstod inte hur de hittat henne, hur de kunde komma överrens eller hur mycket de förstod av det som hände henne. Plötsligt tog någon tag i henne och hon såg på sin far som höll i henne men skrek till när hon kom utan räckhåll för kragens magi
"Vad gör du med henne Malfoy?" morrade hennes far och Draco log
"Du tog henen för långt bort från mig" svarade Draco och log elakt och hon försköte komma loss från sin far och lyckades tillslut och satte sig på stolen igen och smärtan avtog.
"Släpp henne Malfoy" sa Remus förståndigt och han hade samma ton som han haft när han undervisat dem
"Nej" sa Draco allvarligt och tog tag i henne och snart stod hon bredvid honom och hon orkade inte stå upp alls, det var bara Dracos grepp om henne som höll henne uppe.
"Hon är inte din" sa Jezebel
"Hon är inte din heller!" svarade Draco "Hon tillhör mig! Hon har lovat att aldrig lämna mig!" sa Draco och såg på henne
"Hon ljuger, hon gör det bara för att få tillbaka Fai" sa Jezebel
"Du ljuger! Hon skulle aldrig lämna mig! eller hur?" sa Draco och såg på henne men hon orkade inte svara "Är det sant?" sa Draco och hon mötte hans blick och såg på honom
"Draco jag orkar inte mer, kan du inte bara låta mig gå?" sa hon lågt
"NEJ!" skrek Draco förskräckt "du är min, vi skall alltid vara tillsammans" sa han
"Hon vill inte vara med dig! du kan inte hålla henne fånge" sa Remus och försökte få tag i henne men Draco stoppade honom
"Hon är min dotter så släpp henne" sa Voldemort och höjde staven men Jezebel hindrade honom från att döda Draco
"Jag tillhör inte någon av er! Förstår ni inte det? jag är min egen!" sa hon och slet sig loss från Draco och backade på stapplande ben, hon hade inte mycket krafter kvar och hon tog tag i stolen för att stå upp "jag vill inte att någon av er skall komma in här och lägga sig i mitt liv!" det blev genast tyst i rummet och de såg på henne allihop och hon tog upp en kniv som låg på bordet och satte den mot halsen "Ta bort kragen eller så dödar jag mig själv Draco" sa hon kallt och mötte hans blick och han såg panikslagen ut. Han gick fram till henne och tog bort kragen och hon andades ut
"Så kom till oss nu så åker vi hem" sa hennes far men hennes blick var iskall när orden lämnade henens läppar
"Nej! Jag har inget hem! Jag har ingen familj och jag vill inte ha någon som bestämer över mig, jag vill bara vara ifred" sa hon och samlade sina krafter och transfererade sig där ifrån och den första plats som kom upp i hennes huvud var Hogwarts och hon landade utanför grindarna och marken var täckt av snö och hon huttrade till. Hon gick puttade ansträngt upp den ena grinden och klev sedan in. De få elever som var ute i kylan såg förvirrat och förvånat på henne. Hon gick mot porten men krafterna sinade och hon kände den kalla snön mot ansiktet och hon orkade inte mer. Men hon var fri från Draco som totalt mist förståndet, hon slapp sin far som plötsligt bestämt sig att dyka upp i hennes liv, hon hoppades att Remus kunde dra sig ur innan han blev för långt indragen och sedan tänkte hon på Jezebel. Hon visste inte vad hon skulle göra, han fanns alltid där men hon tog inte emot hans hjälp. Det var kanske bäst om hon lämnade honom så han inte behövde bli sårad. Den sista tanken som for genom hennes huvud var Fai, hon saknade honom så. Sedan blev hennes värld åter svart.